Publicera - informera - reglera

Taggar: Teman: demokrati

Publicera = informera = reciera

Kampen om själarna rasar i demokratin. Envars salighet på sin ekonomiska fason blir bäst om den bygger på ”den rätta tron”. I den kampen är alla parter kålsupare. Sveriges förra handelsminister uttryckte förhållandet ganska träffande när han vid banketten i anslutning till Sveriges Grossistförbunds årsmöte för något år sedan yttrade ”Ni företagare och vi politiker är ganska lika, Ni ordar om fri konkurrens, men vill helst bli ensamma om er marknadsandel. Vi politiker talar om hur bra det är med politiska alternativ trots att vi helst skulle se just vårt parti i dominans.” Sen sa han inte skål — men det kan man kanske tillägga.

wyä I förfäktandet av den rätta tron inom näringslivet har den ekonomiska journalistiken en nyckelroll. För den som troget följer näringslivets väl och ve genom handelspressen går ytterligheterna på sätt och vis från Forums eller Talouselämäs dedikation till större delen av vänsterpressens totala förtigande av företagandets villkor. En analys av hela skalan ger stimulerande möjligheter att bilda en egen realistisk uppfattning om vad det är fråga om inom näringslivet. Den effektivitetsapparat som bär upp vår gemensamma levnadsstandard. Termometerdiagrammet här invid innehåller signaturens subjektiva upplevelse av värme och kyla som de noteras i det sgs dagliga mötet med ett femtontal media.

För att inte sväva på målet om pressens betydelse för bilden av vår ekonomiska verklighet kan man komma med några sk ödesfrågor. Tror någon att vi skulle leva i ett såpass fritt samhälle som vi gör idag utan att pressen förser oss med alternativtänkandets friska luft? Tror någon att det finns andra effektiva begränsningar för bossväldet i alla dess former än en fri och kritisk press, som genom offentlighet skapar press på bossarna? Jag tror det inte, jag tror även att motsvarande resonemang kan anpassas på näringslivets förhållande till den ekonomiska journalistiken.

Information — förtegenhet

Kännedormen om näringslivet i vårt land vilar på publiciteten. Den obligatoriska publicitet som tvingar större företag att publicera sina rä 3 kenskaper och den frivilliga publicitet som innebär att storbolagen, och även många små, önskar ytterligare positiv publicitet av affärsfrämjande skäl. Näringslivets publicitetshunger ligger i dess sätt att fungera. Men utan en kritisk press som får och kan ställa frågor skulle det hela nog mera likna säljbrev till allmänheten än öppen information

PRESSTERMOMETERN — en subjektiv gradering av handelsjournalistikens kvalitet 1977

Talouselämä, Forum

Uusi Suomi Aamulehti mot det Helsingin Sanomat fullständiga | Hufvudstadsbladet

Kauppalehti Kaleva Suomenmaa 4 + O-punkt — obestämt $ TV Demari Kansan Lehti hoppets Radio vändkret — utan återvändo

Hämeen Yhteistyö Tiedonantaj på gott och ont. Slutsatsen av den verklighetsbilden blir att pressen som bevakar näringslivet måste vara objektivt nyfiken.

Objektivitet — ideologi

Pressens nyfikenhet baserar sig av journalistiska skäl på det nyhetsmässiga, det generellt sett betydelsefulla, och på det faktum att en negativ händelse ofta är mera intressant än en lugn, förutsedd positiv utveckling. Näringslivet bör nog kunna acceptera, att journalistikens uttrycksformer är sådana. Den mänskliga naturen synes i allmänhet vara sådan. Steget från den formen av skärpt journalistik till den variant, som av ideologiska skäl tvingas söka enbart negativism, är stort. Den verklighet av idel ”kriminalitet” som vissa media målar upp för sina läsare är nog en pressens tragedi. Den är också en civilisationens och företagsdemokratins tragedi, genom att den saknar det drag av försonlighet som utmärker verklig demokrati. Respekten för en annan sanning än den egna. En ytterligare tragedi är sedan den geografiska enögdheten, inget gott kan ju rimligtvis komma från väster. Till och med solen går ju ner där.

Kunnighet — ignorans

Kännedomen om näringslivets vardag skapar respekt för hängivet arbete och ger nyanser i publicistiska bedömningar. Ansvaret för en konstruktiv bedömning är dock alltid ömsesidigt. Näringslivet ansvarar för en vilja att informera, pressen för viljan att förstå. Den processen kräver kunnande, erfarenhet, och en möjlighet till utblick utanför den aktuella situationen. Bedömningssvårigheterna kan illustreras av tex ett inhemskt företags framställan om kontroll av = billighetsimport. Skulle inte de billiga varorna vara u-landets möjlighet till intrång på i-landets marknad? Till inkomstutjämning? Gäller inte de komparativa kostnadernas teori om det är just vår industri som slås ut? Är ropet på begränsningar i själva verket ett krav på fortsatt iryggande av gamla

FORUM 1/7 < privilegier och vägran till anpassning? Eller är skyddsanspråken en legitim begäran om hjälp för omstrukturering på en sikt, som är skonsam för den enskilda arbetstagaren i det enskilda företaget? Kraven på den publicistiska bedömningen av en sådan situation är stora. En ignorant inställning ger ingen hjälp på vägen.

Företagaren — staten

För företagaren är det förlovade landet kanske det som beskattar måttligt, som saknar prisreglering och konkurrens från statlig företagsamhet. För staten (politikern) är kontrollen över samhället i allmänhet en hägring. Tänk att som företagare få en monopolställning och fri prisfastställelse. Hur Jätt är det då inte att skapa maximal förräntning på insatt kapital. Eller att som politiker styra en politisk marionetteater. Röstarna beter sig som den privilegierade dirigenten vill. Verkligheten har inte blivit sådan, men den kompromiss vi lever i har uppkommit genom att alla eftersträvar sitt idealläge. Hur skall då den ekono N miska publicisten förhålla sig till statens inhopp i olika branscher? Skall han eventuellt uttrycka sig som en viss kontorstjänsteman inom industrin en gång: ”Det var ju bra att staten etablerade sig där, annars skulle ju arbetsplatserna överhuvudtaget inte ha skapats.” Eller borde man se läget så att arbetsplatserna bör skapas utanför den statliga maktsfären? En evighetsfråga kanske, men inte utan betydelse för vårt framtida ekonomiska klimat.

Friheten — beroendet

Om makten har några tinnar i det moderna industrisamhället så är de tre till antalet: staten — industrin — — arbetsmarknadsorganisationerna. The public be damned. Porten till maktfullkomligheten hotas endast av pressens murbräcka. Men murbräckan vilar på ett fundament, också den. Partipressen på partikansliets bidrag, firmatidningen på företagets budget, handelspressen på näringslivets annonsering och den enskilda redaktören på beroendet av löneinkomsten. Ve den som ruckar på sitt fundament. Omvårdnaden om

Att tala…

Varför journalisten skrive +» drömmen om genombrottsartikel + tron på objektiv journalistik (sanning) « för att få sin artikel i tryc « hatet mot maktfullkomlighete e en Don Quijote i min själ

Varför företaget publicera + främja försäljninge förbättrad förhandlingspositio vill vara bättre än andra företag uppriktig vilja att kommunicera sina villko e diffust tvång, man bör väl…

Varför politikern tala e publiciteten en förutsättning för återval e övertygelse om den rätta tron + rätt ultalande stärker imagen - ON ; A « röstarna bör påminnas, kollegerna bör inse satsningen på rätt person e« föto med namn på flera spalter

FORUM 1/7 -.. eller inte tala Varför Journalisten inte skrive + vet inte, kan inte, orkar int + resignatio e sanningen väger lättare än annonsvolyme « partiets prickning ger sonen/dottern en sämre star e tillvarons berusning

Varför företaget inte publicera + säger man inget kan inget hållas en emo + frågan kan väl alltid skötas direktar e kunderna blir sårad e måste kunna fungera under alla förhållande + man gör i alla fall som man vill

Varför det offentliga skyr oberoende pres e officiella förklaringar går inte he « journalisten gör ändå inte som politikern hoppa « den fria pressen är kritisk och omutli « idealistiska journalister är oberäknelig e den fria redaktören är politikerns revisor

Handelspressen och vänsterpressen har olika syn på vad som ska kommenteras inom näringslivet.

pressens villkor blir en frihetsvision. Utan villkor. Den omvårdnaden bör därtill uttryckligen gälla en objektiv, fri, livskraftig press. Vad finns kvar av den i vårt land detta nådens år? Troligen mera än om ytterligare ett årtionde. Tidningstycoonen har nog minst en välsignelse, förmågan att överleva och betala konkurrenskraftiga löner åt de skickliga ekonomiska publicisterna.

Moralen — den dubbl ”Egentligen är det såhär — i förtroende — men det kan vi ju inte skriva…” “Såhär förhåller det si — men säg nu inte att jag sagt det…” Den ekonomiska publicisten småler igenkännande åt två av handelsjournalistikens vanligaste intervjusvar. Förlusten kan inte uppvisas för då skyggar finansiärerna, vinsten kan inte heller uppvisas för då strejkar de anställda. Vinsten är kriminell, förlusten en skandal, sanningen kan man ju enas om, men inte publicera, för då kan man citeras. I det klimatet skall handelsjournalisten fullgöra sin gärning. Trösten för att det inte är lätt delas av företagets informationsansvarige och av övertygelsen om att livet inte skall vara lätt. Sanningen skall väl utläsas mellan raderna i uppnådda kompromis-: ser, I samhällen där demokrati råder. I andra samhällen saknas problemen enligt hörsägen. Där existerar nämligen endast sanningen.

Sanningssökaren — profeten

Ekonomins stora problem är de komplicerade sammanhangen, alternativresonemangen, Är devalverin Forts sld 4 35