60-talets bästa budget

Taggar: Personer: Erik Tuomas-Kettunen Teman: ekonomi

FORU 60-talets bästa budge — Genom den chockartat höga devalveringsprocenten 1967 lyckades dr Klaus Waris både bota vår egen sjuka ekonomi och klara epidemin i Europa, säger hr TuomasKettunen. Devalveringarna efter vår egen, t.ex. den brittiska på c. 15 procent, inverkade inte i högre grad på vår exporteffektivitet. Vi behövde inte vidta några speciella åtgärder.

Kritik riktades i tiderna mot den höga devalveringsprocenten, men utvecklingen har visat att dr Waris hade rätt.

— Inflationen är nu stoppad. De fyra sista månaderna senaste år var läget helt stabiliserat. Här kom Liinamaaavtalet — unikt i hela Norden — till devalveringens hjälp. Detta märks bl.a. på levnadskostnadsindex, som till och med sjönk i december, låt vara att det bara var med 0,1 poäng.

Andra säkra tecken på att riktningen är den rätta är utrikeshandeln, där = bytesbalansen senaste år för första gången på 60-talet var positiv. Och valutareserven inte

PORTRAÄTTET

Bergsrådet Erik Tuomas-Kettunen

Aktiviteten inom näringslivet har kommit igång, dessutom har vi begåvats med 60-talets bästa budget.

— Det är otroligt att den finländska ekonomin har återhämtat sig som den gjort. Ingen kunde efter devalveringen i oktober 1967 ha kunnat förutspå att vi skulle klara oss så fint. Nu är inflationen stoppad, aktiviteten inom näringslivet har kommit igång — vilket i år kommer att synas bl.a. i en betydande ökning av investeringarna — och dessutom har vi begåvats med 60-talets bästa budget. Denna ljusa bild målas av bergsrådet Erik Tuomas-Kettunen, 52-årig VD i VASA Ångkvarn Ab, ordförande i Finlands industriförbund, f.d. ordförande i Helsingfors handelskammar mm., mm.

Forum 3/69 17

PORTRATTET

Erik Tuomas-Kettune att förglömma, den fördubblades från c. 700 miljoner mark vid utgången av 1967 till omkring 1400 miljoner vid årsskiftet 1968—69. Men allt är inte dans på rosor.

Bergsrådet Tuomas-Kettunen pekar på investeringarna och nationalproduktens volym.

— Värdet av investeringarna sjunker fortfarande. Senaste år sjönk investeringarna med 7 procent jämfört med år 1967. Men också på detta område är situationen positivare. Vid industriförbundet räknar vi med att detta år få upp investeringarna med 15 procent jämfört med år 1968. Dethär är ett nytt bevis på att aktiviteten fåtts i gång. Senaste höst förklarade statsminister Mauno Koivisto att näringslivet är inaktivt, och efterlyste effektivare investeringsverksamhet.

-— Det var barnsligt, utbrister hr Tuomas-Kettunen. Att få investeringarna i gång tar sin tid. Inte är det bara att trycka på en knapp. Nej, det tar minst 12 månader efter de positiva åtgärderna från statsmaktens = sida, innan näringslivet kan få upp investeringsaktiviteten = ordentligt.

Allt har gått normalt, och i år kommer resultaten.

Vårt största problem i längden är att få nationalproduktens volym att öka tillräckligt snabbt.

Under tioårsperioden 1956— 66 steg volymen i medeltal med 6 procent, vilket kan anses vara av god europeisk klass. Men efter det har det gått bakåt. Vi har fått nöja oss med volymstegringar frå 18 Forum 3/6 2—4 procent. Senaste år höll vi oss lite under 3 procent. Nästa års budget är uppgjord på basen av en beräknad volymökning på 7 procent.

— Det är alldeles för optimistiskt, säger hr TuomasKettunen. På industribåll blir vi själaglada om volymen fås upp ens med 5 procent. Vi vill inte spela med siffror som vi inte tror på.

Men politiker vill ju gärna på förhand visa hur duktiga de är…

Budgeten i övrigt får dock odelat beröm. Det är en hård budget, men den är en av de bästa genom tiderna och definitivt den bästa på 60-talet. Ramen är realistisk, den tar hänsyn till att statens utgifter inte får stiga. Sen är det ju en annan sak hur pengarna fördelas. Men finansminister Eino Raunio förtjänar en blomma, näringslivet står absolut bakom den nuvarande budgetpolitiken.

Vi har nu en bra ekonomisk grund att bygga på. Nu gäller det att fortsätta att vara förnuftiga. En förutsättning för en fortgående positiv utveckling är fortsatt stabilisering. — Om = stabiliseringsavtalet inte förnyas vid årsskiftet står vi inför en ny villervalla med riksdagsvalen 1970 i sikte. Det tar inte mera än två månader att förstöra allt som byggts upp sedan devalveringen.

Men om vi kan hålla fast vid den nuvarande strama linjen har vi alla möjligheter att inom tio år nå upp till den industrialiseringsgrad som t.ex. England och Sverige har nu.

Detta förutsätter att vi får upp volymstegringens medeltal under perioden 1966—76 till sex procent. Värdet av investeringarna måste under samma period ökas 2,5 gånger. Då kan vi nå upp till att industrins andel av nationalprodukten är 40 procent, och äntligen kalla oss ett industrialiserat land.

Men detta förutsätter som sagt att vi får ett nytt avtal mellan staten, näringslivet och fackorganisationerna.

Hr Tuomas-Kettunen tillåter sig att vara optimist. — Så vitt jag vet har alla parter god vilja i avtalsförhandlingarna, men det är ju en annan sak att i praktiken få till stånd = tillfredsställande kompromisser.

— Här är i synnerhet lantbruket ett stort problem. Senast i höst måste man få dessa frågor lösta. För närvarande sitter vi ju med två konkurrerande berg — ett smörberg och ett spannmålsberg. — Smörberget är ju allom bekant, och nu har vi 120 miljoner kg överskottsspannmål i lagren. Och världsmarknadspriset är en tredjedel av det finländska. Det är inga småsummor det kostar staten.

På tal om näringslivets nuläge vill br Tuomas-Kettunen ännu framhålla den nya skattelagen, som trädde i kraft vid årsskiftet.

— Det är en förnuftig lag som stöder dynamiska firmor och ger de lata »på käften». Det är rättvist!

Lättja är alltså någonting som bergsrådet föraktar. Men det betyder inte man måste vara i gång hela tiden. Avkopplin är en viktig sak. Man måste se till att arbetstakten inte stör fritiden.

Själv är hr Tuomas-Kettunen en utpräglad = friluftsmänniska. Skidåkning och tennis hör till favoritsysselsättningarna. Vår och höst håller han sig i form med länkar, 2—4 gånger i veckan går han hurtigt 10—12 kilometer med start och mål vid sitt hem i Brunnsparken.

— Jag är inte precis representationsklädd då jag motionerar, skrattar han. Häromåret mötte jag svenska ambassadören under en av mina länkar. Jag ropade ett glatt hej, och fick en förvånad och smått förargad blick till svar. Samma kväll var jag inbjuden till ett cocktailparty på ambassaden och frågade varför han varit så reserverad på morgonen.

— Aj, var det du? Jag trodde det var någon buse från hamnen…

Sina semestrar = tillbringar bergsrådet ombord på sin motorkryssare på Storsaimen. — Under de 13 senaste åren har jag semestertid inte tillbringat en enda natt utan vatten under sängen.

Folk som säger att de aldrig har tid att ta ledigt möter inte stor förståelse hos hr Tuomas-Kettunen. — Antingen ljuger de, eller så är de eländiga organisatörer.

— Jag säger som gamle minister Henrik Ramsay: En chef skall kunna komma på jobb kl. 9 en morgon och meddela att han kl. 11 far bort på tre månader. Om det då uppstår minsta problem, så är det ett bevis på dålig organisationsförmåga.