Informationstsunami

[caption id=“attachment_7590” align=“alignright” width=“208”] Elli Flén är kommunikationskonsult med kattvideoallergi.[/caption]

Då jag för ungefär tio år sedan började jobba med kommunikationsrådgivning och medie-träning var den största frågan hur man ska klara av en intervjusituation och hur man hanterar aggressiva journalister. Idag frågar kunderna vad de ska göra för att massmedia över huvud taget ska märka dem.

För professionella kommunikatörer och marknadsföringsfolk är varje arbetsdag som att komma till en jättestor och -full anslagstavla med en liten Post-it-lapp. Hur ska jag få mitt budskap att höras och synas bland allt annat som lockar publikens uppmärksamhet? Vi har tillgång till nästan allt i informationsväg och alla har möjlighet att delta som nyhetsproducenter. Vem som helst kan blogga, delta i debatter, fota och göra direktsänd video i princip var som helst och när som helst. Det enda som tillfälligt kan stoppa oss är snöstormar och elavbrott. Kattvideor är idag den professionella kommunikatörens största fiende. Är mitt budskap tråkigt eller invecklat, klickar publiken vidare till något roligare. Och inte nog med det, det blir allt svårare att välja rätt kanal för sitt budskap. Ska jag försöka synas i massmedia eller på sociala dito? Hur ska vi få folk att hitta vår hemsida?

Så kallad allmänhet. Förvånansvärt många trycker ännu broschyrer och kundtidningar fast kunderna kanske för länge sedan dragit ut på nätet. Kommuner, myndigheter och andra aktörer som försöker nå målgruppen ”allmänheten” står inför stora utmaningar. Var är ”allmänheten” idag? Åtminstone inte vid kommunens anslagstavla i kommunkansliet, även om den ännu är en lagstadgad informationskanal. I slutet av november publicerade Statistikcentralen de senaste siffrorna på finländarnas användning av informations- och kommunikationsteknik. Hela 89 procent av alla 16–24 åringar använder internet flera gånger om dagen. Men av 74–89 åringarna har 65 procent aldrig använt internet. Av den yngre åldersgruppen ligger 90 procent på sociala medier regelbundet, i den äldsta gruppen har 94 procent inte alls registrerat sig vid något socialt medium. Det finns ingen given kanal för att nå ”allmänheten” idag.

Källkritik. Publikerna söker sig också oftare till kanaler som representerar den egna världsbilden och de egna åsikterna. Det går att hitta argument och stöd för i princip vilken åsikt som helst. Vare sig du är vaccinationsmotståndare eller terrorist, skarvjägare eller pedofil, via Google hittar du i ett nafs forskningsresultat, rapporter, myndighetsuttalanden och likasinnade som stärker och bekräftar din världsbild. Förutom att vi borde ordna kurser i internetanvändning för äldre borde källkritik och medieläsförståelse införas som läroämnen i våra skolor.

De professionella kommunikatörerna har börjat sakna de professionella journalisterna som blir färre och färre för varje nedskärning på mediehusen. Speciellt i krislägen har publiken visat sig trots allt lita mest på de etablerade nyhetsredaktionerna. Enligt en färsk undersökning gjord av Taloustutkimus på uppdrag av Yle litar 92 procent av de tillfrågade finländarna på Yles nyheter. De professionella journalisterna behövs för att sålla bland allt skrot som flyter omkring i informationstsunamin vi försöker simma i. Jag betalar gärna för att någon gör en första gallring bland kattvideorna. 

Elli Flen