Adam Smith var ingen hök
av Christer K. Lindholm Forum 2015-02, sida 22, 26.02.2015
N
Christer K. Lindholm är forskare i nationalekonomi vid Åbo Akademi
Adam Smith var ingen hök
Den skotske moralfilosofen Adam Smith har gått till historien som båd den moderna nationalekonomiska vetenskapens och den ekonomiska liberalismens fader.
Den äran må vara honom förunnad; visserligen lade vår egen Anders Chydenius fram istort sett samma idéerredan flera år innan Adam Smith publicerade sitt ekonomiska magnum opus The Wealth of Nations (sv. Nationernas välstånd). Men eftersom Chydenius skrev på svenska i en avlägsen och tämligen betydelselös avkrok av det nordliga Europa fick hans alster aldrig den spridning de hade förtjänat.
Adam Smith var alltså inte först med att sprida den ekonomiska liberalismens budskap, men dess enorma internationella genomslagskraft är definitivt hans förtjänst mer än någon annans. Samtidigt har han, precis som så många andra av världshistoriens intellektuella jättar, både missförståtts och avsiktligt misstolkats av senare generationer.
Girighet inte av godo. Den mest utbredda misstolkningen är att Smith var en okritisk och reservationslös förespråkare för den fria och otyglade kapitalismen.
Därför är det inte särskilt överraskande att han blivit en av nyliberalismens (eller, för att använda George Soros mer träffande benämning, marknadsfundamentalismens) husgudar.
Den här synen på Smith är emellertid ofullständig eftersom den endast bygger på hans storverk The Wealth of Nations (1776), där han hyllar egennyttan som både organiserade princip och drivkraft för ekonomin. Betydligt mindre känt är hans tidigare storverk The Theory of Moral Sentiments (1759), där han hyllar altruismen som samhällets grundprincip.
Den här uppenbara diskrepansen mellan hans två viktigaste verk brukar inom ekonomisk doktrinhistoria kallas för Adam Smith-problematiken - och som vanligen är fallet då det gäller akademiska problemformuleringar har det gjorts otaliga försök att förklara den.
Ingen cowboy. Även om vi avgränsar oss till The Wealth of Nations finns det emellertid skäl att ifrågasätta synen på Adam Smith som den vilda och fria cowboykapitalismens apostel.
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 22015
Till skillnad från en annan av marknadsfundamentalismens idoler, den rysk-judisk-amerikanska pseudofilosofen Ayn Rand, hyste Smth nämligen inga illusioner om de kapitalister vars intressen han försvarade; tvärtom konstaterade han att näringsidkare aldrig kommer att försitta ett tillfälle att ”konspirera” i syfte att begränsa konkurrensen, för att på så sätt kunna öka sina vinster på konsumentens bekostnad.
Av det kan vi dra slutsatsen att Smith, även om han i princip ogillade ekonomisk reglering, knappast skulle ha haft något att invända mot den konkurrenslagstift ning somi dag utgör ett självklart inslag i varje utvecklad marknadsekonomi.
Inget självändamål. Överhuvudtaget måste Adam Smiths negativa inställning till ekonomisk reglering sättas in i sin historiska kontext.
Då The Wealth of Nations publicerades år 1776 var såväl näringsfrihet som parlamentarisk demokrati föga mer än abstrakta filosofiska begrepp. De nordamerikanska koloniernas självständighetsförklaring samma år blev startskottet för det första försöket att omsätta idén om demokrati i praktiken.
I den krassa verkligheten var så gott som all ekonomisk aktivitet stenhårt reglerad in i minsta detalj, och i avsaknad av demokratisk kontroll var regleringen oftast både godtycklig och oförutsägbar.
Det samma gällde beskattningen, som dessutom i orimligt hög grad drabbade de samhällsklasser - bönder, hantverkare och köpmän —- som faktiskt utförde nyttigt och produktivt arbete, medan den jordägande adeln kom undan tack vare sina lika uråldriga som anakronistiska privilegier.
Mot den här bakgrunden är det inte särskilt kontroversiellt - eller ens särskilt radikalt — att Adam Smith såg en uppluckring av den ekonomiska regleringen och en lättare skattebörda som vägen till ökat ekonomiskt välstånd för alla och envar.
Här ligger är själva huvudpoängen i The Wealth of Nations: att ekonomisk frihet uttryckligen är ett medel för att uppnå ökat ekonomiskt välstånd, och inte ett självändamål. Dessvärre är det här en poäng som Adam Smiths nutidalärjungar tycks ha missat eller också frånsett å det grövsta.m