ADB för privat bruk

Taggar: Teman: datateknik

ADB för

Den 17 oktober 1958 steg Finland in i datamaskinåldern. Minister Hetemäki tryckte den dagen på startknappen till Postsparbankens datamaskin, den första i landet. I dag, 10 år senare, är den allmänna åsikten fortfarande att datamaskinerna finns blott för storföretag.

För närvarande finns det 50 000 datamaskiner i världen, och av dem har vi 200 i Finland, I alla länder är staten och dess olika organ den största användaren, USA:s regering har t.ex. mer än 3 700 datamaskiner i bruk. Fördelad mellan olika användartyper toppas rankinglistan av försäkringsbolag följda av industrier, banker etc, handelsföretag, offentliga inrättningar, universitet, allmänna verk och annan form av verksamhet.

Den finländska listan av den 1. 1. 1968 toppas av industrin med 44 maskiner, sedan kommer handeln (29), bankerna (19) och datacentralerna (25). Denna lista är inte direkt jämförbar med den tidigare amerikanska eftersom under momentet datacentraler ingår ett betydande antal av staten hyrda maskiner. En närmare granskning av maskinparkens fördelning visar att huvuddelen finns hos de stora organisationerna och företagen, vilket också är naturligt med tanke på prestanda och kostnader. Detta betyder dock inte att datamaskinerna skulle vara oekonomiska eller oåtkomliga för små företag. En österrikisk läkare t.ex. använder datamaskin som hjälpmedel vid sin praktik.

Det är inte nödvändigt att ha en egen datamaskin för att dra nytta av databehandling. Många företag säljer maskintid till andra för att minska sina ADB-kostnader. I Finland hyr ett tjugotal företagare kommersiellt ut maskintid på c. 25 maskiner. Dessa lämnar inte frivilligt sina kundförteckningar till offentligheten då konkurrensen är hård. Detta, och det faktum att en del finländskt arbete utförs på datacentraler utanför landets gränser, gör det svårt att kartlägga de små användarna av datamaskiner.

Numerärt störst inom denna grupp är studenten/akademikern/ forskaren som för ett stort antal statistiska/matematiska analyser sparar tid och möda tack vare tillgång till datamaskin, Lågt räknat använder 1 000—2 000 universitetsstuderande årligen maskintid i Finland. Detta är ekonomiskt möjligt då forskarna i stor utsträckning gratis kan utnyttja sitt universitets maskin, och i viss mån hjälper också importörerna landets forskare.

Forskaren kan också för en oväntat billig penning vända sig till en kommersiell datacentral. En ledande datacentral i Helsingfors har 0,02 timmar, d.v.s. 72 sekunder, som minsta tidsenhet vid debitering, minsta fakturering 20 mk. En data Forum 18/68

Datamaskin för ingenjörbyrå.

maskinexpert, som hjälpt många studenter och forskare med systemplanering av den numeriska behandlingen av insamlade data, säger att även en relativt krävande statistisk analys av ett material omfattande 250 000 siffror kan läsas in från hålkort (3 minuter), databehandlas (1 minut) och utskrivas (1 000 rader) på mindre än 5 minuter. Med normal tariff på en medelstor datamaskin kostar detta mindre än 70 mk. Följande grupp finns inom affärslivet med säljstatistik, marknadsundersökning, årsinventur, inköpsstatistisk m.m. Månadskostnader kring 100 mk är inte ovanliga och visar att även relativt små företag redan är inställda på ADB.

Även inom den kommunala sektorn är de små väl representerade. Kommunerna låter gärna en datacentral sköta skrivarbetet vid utbetalning av barnbidrag, kommunala och privata eldistributörer fakturerar huvudsakligen via kommersiella datacentraler osv.

En klart avgränsad grupp utgör ingenjörsbyråer, konstruktörer och tekniska konsulter. Här är det främst tidsödande rutinkalkyl som kan avlastas från ingenjörerna. Reklambyråernas forskningsavdelningar bör även nämnas som flitiga utnyttjare av ADB.

Samtidigt som räntabiliteten ökat för de stora maskinerna bar allt mindre och billigare modeller kommit på marknaden. Detta innebär att hyreskostnaden för en »egen» liten maskin inte är högre än lönekostnaderna för 2-—3 yngre ingenjörer, och vill man inte betala så mycket kan man som sagt var hyra tid på en central.

Av intresse i detta sammanhang är det faktum, att självkostnaden för ADB under tio års utveckling sjunkit från 1,0 till 0,025. Det teoretiska priset för 100 000 additioner var c. 6 mk år 1956 mot ec. 15 penni år 1966.

Eftersom priset per volymenhet sjunker då datamaskinernas storlek ökar, har intresset för tidsdelningscentraler (timesharing) starkt vuxit på senaste tid. Idén är att med terminaler direkt förbinda ett flertal klienter till en snabb datamaskin. Var och en av beställarna »tror» sedan att han ensam disponerar hela maskinkapaciteten.

Finland släpar här något efter de övriga nordiska länderna, Men det är sannolikt att även små användare i en snar framtid ekonomiskt fördelaktigt kan utnyttjat mycket stora datamaskiner i detta land.

Amerikanarna talar redan om nästa fas i utvecklingen, Computer Utility, dvs. var mans möjlighet att ansluta sig till ett centralt ADB och informationsnät. Det skall bli nästan lika enkelt som det nu är att ansluta sig till det lokala telefonnätet. O 15