Affärslivet i USA gillar halta ankor

av Leif Bergström Forum 2015-03, sida 21, 26.03.2015

Taggar: Orter: USA Teman: affärslivet

Affärslive i USA gillar halta ankor

Då Washington går i baklås kan amerikanerna göra busines i lugn och ro.

LEIF BERGSTRÖM NEW YORK

X Washingtons politiska maktcentra upplever något av ett dödläge. Samtidigt tuffar den amerikanska ekonomin på, slår de negativa förutsägelserna och överraskar på den positiva sidan.

Den synbarliga motsättningen följer traditionella spår i USA. Näringslivet har här nästan alltid föredragit ett splittrat Washington, där ett parti kontrollerar kongressen, medan presidenten kommer från det andra partiet.

Det innebär nämligen att företag och investerare kan se fram emot politiskt status quo - inga alltför omvälvande reformer som förändrar de ekonomiska och finansiella villkoren kan drivas igenom.

Näringslivets värsta fiende är ju ovisshet. Och i nuläget inskränker sig ovissheten till frågor utanför kongressens eller Vita husets kontroll: kommer oljepriserna att fortsätta spara konsumenterna hundratals dollar, hotar nya terrordåd, när höjer centralbanken Fed räntan?

Välkommen på tebjudning, Då Ronald Reagan svor presidenteden 1981 yttrade han de berömda orden: “Government is not a solution to our problem; government is the problem” Detta har sedermera blivit ett inofficiellt slagord för Tea Party-rörelsen, som förespråkar minimal statlig inblandning. En sorts naturlig maktbegränsning är dock inbyggd i det politiska systemet.

Politiken i Washington går nämligen normalt i stå under de sista två åren av en presidents andra ämbetsperiod då “världens mäktigaste person” ofta har svårt att hitta stöd hos, eller direkt motarbetas av kongressen.

Presidenten är då en ”lame duck”; har inget nytt val framför sig medan hoppfulla kandidater från båda partierna söker framstå som naturliga efterträdare.

Det innebär att republikanska kandidater de måste utmåla allt Barack Obama gjort

MAKTLÖS. Den amerikanska beslutsapparaten är mer eller mindre satt ur spel. Då kan näringslivet dr en lättnadens suck.

som antingen icke-konstitutionellt eller bara inkompetent, en kurs som behöver korrigeras 180 grader. Demokratiska kandidater vill bygga vidare och justera en del detaljer.

Det är dessa politikers förslag och försök att prägla debatten som väcker mest intresse. Presidentvalet ligger ett och ett halvt år fram i tiden. Den vinnande kandidaten kan komma att dominera den politiska scenen åtta år, eller i vart fall sex år, till dess han - eller hon också blir en ”lame duck”.

Som tåget. Samtidigt rullar alltså den amerikanska ekonomin på. Aktieindexen ligger på rekordnivåer. Världens största finansnyhetskanal CNBC:s självutnämnde aktieguru Jim Cramer förklarade nyligen att han verkligen försökt att finna något negativt, men inte lyckats.

Arbetslösheten har sjunkit till 5,5 procent, den lägsta siffran på sju och ett halvt år. Det är normalt en nivå som anses känneteckna en robust arbetsmarknad. Kanske är det den här gången inte fullt så rosenrött — en anledning till nedgången är att många långtidsarbetslösa helt enkelt gett upp, slutat söka jobb och därmed blir osynliga i statistiken.

Ändå hamnade i februari antalet nyanställda på starka 295 000. Och det är första gången sedan 1994-95 som ekonomin producerat mer än 200 000 nya arbeten under 12 månader i rad. Värt att notera måhända, då satt också en demokratisk president i Vita huset - Bill Clinton.

Barack Obama har lagt fram ett program för att hjälpa medelklassfamiljerna och en del ekonomer säger att de för första gången på ett bra tag börjar se en ljusning. Vita huset vill s det som ett direkt resultat av sin politik, ekonomer är mer tveksamma och menar att det nog främst är de makroekonomiska villkoren som hjälpt.

See you in court. Med företagens behov att anställa fler från en krympande samling av arbetssökande följer behov att erbjuda bättre villkor, inklusive bättre lön. Snittlönen steg senaste månaden bara med 0,1 procent, men flera tunga företag har börjat tala om nödvändigheten att erbjuda mer generösa villkor. Ett av dem är varuhusjätten Walmart, som knappast gjort sig känt för att betala mer än absolut nödvändigt.

Ekonomer och sociologer framhåller att Obamas sjukförsäkring redan haft genomslag på medelklassens situation.

Dels ger den fler människor möjlighet att gå i pension tidigt, och ändå behålla en för vissa överkomlig försäkring, i stället för att vänta till 65 års ålder då den skattebetalade Medicare-försäkringen täcker amerikaners vård. Detta minskar antalet arbetssökande och förbättrar därmed utsikterna för kvarvarande jobbsökande.

Reformen markerar kanske Obamas största framgång. Konservativa hatar den. Men numera syns nästan lika många bilar med klistermärken förklarande ”I Love Obama-care” som de äldre, hatfulla kofångardekalerna.

Medan reformen ännu prövas i domstol har ändå en del republikaner insett att den redan inneburit en så djupgående förändring att om den kan bekämpas, måste den ersättas med ett något nytt, mer konservativt förslag.

FÖRUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 32015