Ahlströms flaskmonopol

av Ragnhild Artimo Forum 1985-09, sida 16-17, 22.05.1985

Taggar: Bolag: Ahlström Teman: företag

Flaskmonopol för Ahlstr

STEN I GLASHUS? majoriteten i Riihimäen Lasi, enda konurrenten. Nu är monopolställningen ett faktum.

Men många frågor är ännu öppna. skall offras — Riihimäki eller Karhula ta skall bestämma priserna på ölflaskorna hlström har köpt 53 procent av aktiAc i Riihimäen Lasi, enda konkur renten till Ahlströms egen flaskfabrik i Karhula. Säljare är medlemmar av släkten Kolehmainen.

— Idag uppgår den faktiska Ahlströmägda andelen, ägd via Tutor Oy, till 57 procent, säger Pekka Sillanpää, VD i a vid Riihimäen Lasi. — Resten av aktierna ägs av Paloheimo-gruppen, utom cirka en procent, som är splittrad på en handfull småägare.

Tutor är ett av Ahlström helägt holdingbolag, som alltså i sin tur äger ”Ahlströmandelen” av Riihimäen Lasi -aktierna.

Skall Ahlström lägga vantarna också på resten av Riihlmäen Lasis aktiestock — Det vill jag i dagens läge inte uttala mig om, säger direktör Tor-Erik Holmberg, divisionschef på Ahlström.

Osvuret är bäst. Holmberg påpekar, att Ahlström ju redan nu har enkel majoritet.

Köpesumman är och förblir en angelägenhet mellan säljaren och köparen, men vore onekligen av ett visst intresse. På frågan om den är 30 miljoner — som en dagstidning uppgett — svarar Holmberg, att den är avsevärt lägre

Två hem, en miss?

Med köpet följde Riihimäen Lasis plastemballagefabrik i Ryttylä, en ny lovande enhet.

Men däremot inte Oy Ilvesvilla, som konkurrerar med Ahlström på isolationssektorn, och dessutom är en nagel i ögat genom att det handlar om lokalmarknadsstörningar. Ahlström säljer en betydande del a 1 sin Karhuntalja- produktion i samma region som llvesvilla säljer sin egen isolation, och eliminerandet av denna anspråkslösa men dock konkurrent hade varit bekvämt. Resultatet hade blivit ett finländskt oligopol (Ahlström och Partek).

Ilvesvilla ägs av Riihimäen Lasi — men bara till en tredjedel.

— Glasfabrikens andel av llvesvilla är 32 procent, säger Ilvesvillas VD Pekka Junttila.

Junttila når man telefonledes genom att ringa till Riihimäen Lasi. Han sitter inte på sin fabrik.

Vem äger då resten av aktierna i Ilvesvilla — Majoriteten innehar Paloheimogruppen, konstaterar Junttila. — Mer än hälften, vilket alltså betyder majoritet.

Ilvesvilla är alltså räddat undan storkoncernen — tills vidare.

Vem lurade vem?

Ahlström var ute mäen Lasi redan för iögonenfallande got ör att köpa upp Riihiem år sedan — för ett pris. Det hade vari välplacerade pengar: en konkurrent hade kunnat elimineras. Ahlströms generösa er bjudande lär ermelle id inte ha kommit all berörda parter till kännedom. Paloheimo

Oy och Arvi Palohei drygt 53 procent av informera släkten Ko cernens offert.

imo köpte däremot upp aktiestocken, utan att ehmainen om storkon Enligt många bedömare kan det pris PaIoheimo betalade för aktierna klassificera som fair play — men dena i affären var mi åsikterna om förfarant sagt delade, och kla nen Kolehmainen tog saken till rätten. Efter en lång och komplicerad process fastslog Kouvola hovrätt liksom även högsta domstolen att affären är ogiltig.

Fritt fram för Ahlström.

De första dagarna i maj kunde Ahlström förverkliga sin länge närda glasdröm, och Riihimäen Lasi, som grundats som familjebolag 1910 av M A Kolehmainen, A P Kolehmainen och H G Paloheimo, och fram till 1976 letts av förstnämnda släkt, uppgick i familjekoncernen Ahlström.

Riihimäen Sanomat, som till merparten ägs av släkten Kolehmainen, tillkännagav saken fredag 3 maj, och tvingade därmed Ahlström att snabbinformera pressen — förrän man ännu skulle ha varit riktigt pigg på det.

Vem är släkt med vem?

Klanerna Paloheimo och Kolehmainen, som nu i fem år delat på ägandet av Riihimäen Lasi, har en gemensam nämnare: systrarna Vahervuori, av vilka den ena är hustru till Arvi Paloheimo och den andra hustru till Antti Kolehmainen.

Arvi Paloheimo, som alltså tillhör Riihimäen Lasis ena ursprungliga ägarsläkt, har i många år suttit i bolagets styrelse, och valdes 1980 till styrelseordförande. Han är också styrelserordförande i Paloheimo Oy och Saastamoinen Oy. Antti Kolehmainen är Riihimäen Lasis f d VD — den sista av sin ätt på den posten — och avgick med pension 1976.

vem som är släkt med vem, och hur dessa band sammanhänger med företagets öden erbjuder rikligt med material för spekulationer.

9/1985 FORUN,

Pekka Sillanpåä, VD för uppköpta Riihimäen Lasi: — Att bolagets aktier är eftertraktade kan ju anses som ett gott betyg.

Riihimäen Lasis huvudförtroendeman Reijo Sippula: — Vi an ställda vill gärna veta vad Ahlström har för planer med fabriken och 088.

Tor-Erik Holmberg, divisionschef på Ahlström: — Vi skall grundligt utreda förutsättningarna för en arbetsfördelning som garanterar konkurrenskraft.

FÖRUN 2/1985

VD i avgående, Pekka Sillanpää, som tillträdde år 1977, är VD också för Paloheimo Oy. Det skall han ägna sig åt som huvudsyssla, då han nu avgår från jobbet som Riihimäen Lasis VD — vilket han deklarerat att han gör. Det anser han vara det enda korrekta i dagens läge.

Då Sillanpä tillträdde 1977, var en av teorierna kring hans val att bankernas ord hade vägt rätt tungt: bolaget var i starkt behov av en kunnig, professionell ledare, som skulle sätta det på fötter ekonomiskt. Däri anses Sillanpää — f d Kone-man — ha lyc Hur går det för Riihimäen Lasi?

På Riihimäen Lasi konstaterar huvudförtroendemannen Reijo Sippula — De senaste årens avsevärda investeringar och produktutvecklingsåtgärder har stabiliserat bolagets ekonomi. Vi lanserade som första fabrik de sk lättflaskorna på den finländska marknaden, och har också utvecklat synnerligen avancerade glasfärg ningsmetoder. Om a tieköpet nu leder til kats, men alldeles l t har det inte varit.

Genom en aktiv och välavvägd investeringspolitik i kombination med kraftig satsning på produktutveckling har Rilhimäen Lasi stärkt sin konkurrenskraft, och senast år uppvisade bolag ett överskott på c 450 000 mk. Visserligen ligger kapacitetsut nyttjandet kring 50—4 som Karhula-fabrike 60 procent — precis -— och personalen som i början av 70-t let översteg 1000, ä idag 440. Omsättning 1984: 92 Mmk.

Om den nu avslutade aktieaffären säger Sillanpää med lätt ironi — Att bolagets aktier är eftertraktade rmåste väl ses som ett gott omdöme om dess ekonomiska hälsa.

Själv äger Sillanpää enligt utsago bara en formell andel aktier i Riihimäen Lasi — precis så mycket som det anstår en ambitiös VD som tror på sitt företag.

Vad vill Ahlström — Avsikten med aktieköpet är att skapa förutsättningarna för den finländska emballageglasindustrin att klara den utländska konkurrensen, säger direktör Holmberg på Ahlström. -— Den är ett reellt hot. Förpackarna köper redan nu ungefär 20 procent av sitt förpackningsglas av utländska leverantörer.

Den viktigaste utländska konkurrenten är svenska PLM. Bryggerierna har — för att hålla den inhemska prisnivån i schack — med vissa intervaller köpt upp sk svanspartier utifrån till dumpningspris. För att ge Riihimäen Lasi och Karhula en hälsosam påminnelse… Genom att glas är skrymmande och dyrt att frakta, är det inte troligt att andelen utländskt förpackningsglas skulle öka nämnvärt. Det är fråga om marginalmarknader.

Betydligt intressa are är vad som n skall hända med de två Ahlström-ägda flaskfabrikerna. Karhula och Riihimäen Lasi kunde var och en för sig väl tillgodose det inhemska behovet.

— På kort sikt kommer inga omställningar att ske, försäkrar Holmberg. — Vi skall verkställa en grundlig utredning om saken, och på basen av den fatta beslut i frågan.

Närnligen: huruvida det är mest ekonomiskt att lägga ned ena fabriken helt och nållet, eller om man kan tänka sig en produktion på låg kapacitetsnivå vid båda. Att köra på i gamla spår går knappast — det har ju lett till dagens monopolkonstellation.

att man avstår från investeringar och satsningar på produktutveckling, betyder det automatiskt att konkurrenskraften blir lidande.

Om ägandekenstellationen säger Sippula, att det i princip är egalt vem som äger fabriken, så länge företagets utveckling innebär att de anställdas jobb är tryggade.

— Alla kört har inte ännu lagts på bordet. Vi anställda vill gärna veta vad Ahlström har för planer med Rilhimäen Lasi — och oss.

Sippula säger, att han nog har förståelse för aktieoperationen: ägarna börjar vara till åren komna, och som företagsbeskattningen är idag, är det fördelaktigt att sälja. I synnerhet om någon gör ett generöst erbjudande.

Vem är rädd för monopoltrollet?

Monopol är ett laddat ord. Det kommer från grekiskans monopolia som betyder ”ensamförsäljning”. Den som har monopoal, kan bestämma priset genom att totalt behärska utbudet på en given marknad. Om utbudet ökas, sjunker priset — och viCe versa.

Ahlström har nu monopol på emballageglastillverkningen — bl a läsk- och ölflaskor — I Finland. Men i en marknadsekonomi är monopol relativt, inte absolut. Ahlström är inte den enda flasktillverkaren som finländska bryggerier kan anlita. Men onekligen den behändigaste — redan av geografiska skäl.

Monopol kan också ses som något positivt. Då man inte behöver slösa krut på (inhemska) konkurrenter, kan resurserna koncentreras på utveckling och rationalisering av tillverkningsmetoder. Den vägen kan man tackla produktionskostnaderna och — om den företagspolitiska viljan finns — förbättra den inhemska industrins konkurrenskraft. Något som i bästa fall kan komma såväl förpackarna som de slutliga konsumenterna till godo.

Den finländska marknadens ringa storlek innebär redan i sig en teknologisk tröskel, som små enheter av ekonomiska skäl inte har möjligheter att forcera. Detta leder till ökat tryck mot större enheter med mera bärkraft.

Å andra sidan ger monopalställningen också möjlighet att trissa upp prisnivån. Därom har i detta fall bryggerierna redan hunnit uttala farhågor. Och hotet från den utländska glasindustrin är — även om det existerar — dock relativt modest.

Ragnhild Artimo 17