Aktier direkt över disken
av Peter Nordling Forum 1986-07, sida 48, 24.04.1986
Debattforum
Kärnkraften i stöpsleven ÄLSKAR, ÄLSKAR INTE…
Inställningen till kärnkraften i allmänhet och till den planerade femte enheten isynnerhet är i grunden en känslosak. Trots all sakupplysning som getts är misstänksamheten på motståndarsidan fortfarande stor och berör inte enbart själva kärnkraftstekniken utan också allmän ekonomisk och samhällspolitisk argumentering som förespråkarna lagt fram. Debatten har utvecklats så att man numera sällan talar förbi varann i de två lägren; språket och semantiken, alla termer har klarnat. Men tyvärr har debatten isynnerhet på motståndarsidan samtidigt stagnerat till en ställningskamp, där kompromissviljan och försöken att förstå den andra parte uteblivit.
etta är i korthet analysen av den kriD tik mot handels- och industriministe riets (HIM) energipaket som Medborgarkommittén mot ett femte kärnkraftverk tillställt de politiska partierna. Kritiken av HIM:s energipaket vittnar om ett minutiöst arbete med en detaljrikedom som nära nog skvallrar om tillgång till ”inside information". Jag lyfter på hatten för väl utfört värv samtidigt som jag suckar över den i mitt tycke världsfrämmande grundinställningen til vad som är en önskvärd framtid för vårt land. Det är där skon klämmer. När utgångspunkten är att ekonomisk tillväxt minskar vårt immateriella välbefinnande och att mera el, som är en av nycklarna till ekonomisk tillväxt, är ”fult” och extra ”fult” om man fortsättningsvis hämtar den ur samma slags källor som hittills, blir den framförda slutsatsen, att nya storkraftverk överhuvudtaget inte behövs, en självklarhet. Den levererade kritiken är trots långtgående saklighet arrogant hållen och ställvis t o m spydig, vilket ger en bild av att denna medborgarkommitté är besjälad av en fanatism och stor övertygelse om att kampen mot kärnkraften är det rätta sättet att höja vårt immateriella välbefinnande.
Diskutera eller inte?
Hur diskutera med fanatiker? Det vore kanske bäst att inte alls diskutera, inte åtminstone angående HIM:s energipaket, som är produkten av grundtanken att vårt land behöver ekonomisk tillväxt inom alla de samhälissektorer där den kan uppnås. Också inom den eltunga skogsindustrin. Kanske bor FÖRUN 7/198 de vi starta med en ingående diskussion om önskad samhällspolitik, sedan ekonomisk och industripolitik och först därefter energipolitik och eventuell kärnkraft. Men å andra sidan är jag inte säker på vad som är hönan och vad som är ägget i medborgarkommitténs fanatism. Är det motviljan mot kärnkraften eller tron på den ekonomiska tillväxtens samhällspolitiska förbannelse som är cen verkliga drivfjädern bakom kritiker? Borde vi filosofera om huruvida övergången från den agrara samhällsfasen till den industriella överhuvud gjort människosläktet lyckligare och om vi nu skall fortsätta att småningom marschera vidare in i informationssamhället för att bli lyckligare eller bara helt sonika stoppa industrialismen för att lyckliga (2) och som Rousseau gå tillbaka till naturen?
Också den ekonomiska tillväxtens motståndare borde inse att den eftersträvade, immateriella välbefinnandets lycka kräver resurser för att kunna bii till. Vart vi än är på väg för att förbättra vår värld behöver vi drivmedel för att komma dit. Och det drivmedlet heter ekonomisk tillväxt ur befintliga källor tilis vi skapat nya.
För att ta ett exempel: varifrån skall vi ta den önskvärda satsningen på miljövården utan ekonomisk tillväxt som ger oss resurser att satsa? Det är inte realpolitik att plädera för en sänkning av levnadsstandarden för att friställa resurser för miljövården.
Tiden knapp
Trots att år 2000 som varit planeringshorisonten för HIM:s energipaket kan tyckas av lägset är dessa 14 år en alltför kort tid för att samhällsstrukturen skulle kunna förändras så mycket som medborgarkommittén önskar för att undgå nya storkraftverk. Och ännu kortare är tiden till 90-talets början för vilken de akutaste kraftverksbesluten nu måste göras. Varken elbehovets utveckling eller tillbudsstående kraftslag kan påverkas och förändras nämnvärt på så kort sikt.
Medborgarkommittén — kritiserar både efterfråge- och utbudssidan, vilka utgör grunden för HIM:s energipaket. Receptet att undvika storkraftverk blir att spara mera el och satsa mera på småskalig, decentraliserad mottryckskraft (kraftvärme i samhällena och processkraft i industrin).
Redan HIM har förutsatt satsning på elsparande men medborgarkommittén vill vara duktigare och spara dubbelt så mycket som HIM. Att spara el är inte lätt. Däremot är det mycket lättare att spara energi genom att spara värme. Energisparandet har överlag varit just värmesparande, vilket ibland kunnat förverkligas endast genom en blygsam ökning av elanvändningen. Elsparandet är svårt också därför att det inte finns substitut för el. Endast inom elvärmesektorn finns ersättande energi att tillgå och där kan sjunkande oljepriser och ökande skattebördor för elvärmen åstadkomma en liten bromsning av utvecklingen så småningom. Ingen vet dock ännu om de låga oljepriserna blir bestående. En viss styrning av elutnyttjandet bort från toppbelastningstiden är möjlig via eltarifferna. Därmed minskar inte elanvändningen, den bara flyttas till annan tid, men kraftverkskapacitetens utbyggnadsbehov dämpas en aning. Stordåd går dock inte att åstadkomma med tariffutformningen.
Redan HIM:s antagande om elsparmöjligheterna är pretentiösa. Men vare med sparandet hur som helst är det ändå iögonenfallande att man nu går in för en tillväxtprognos på endast ca 2 procent per år när vi efter energikrisen 1973 haft en tillväxt på ca 5 procent per år i medeltal, trots att vårt liv efter 1973 inte varit någon dans på rosor. Redan HIM:s tillväxtprognos är s (vänd a sv JE bidlortingekjö |, Mägnus Buchert, som skrivit.debatt-Å h inlägget, sär krarft- 43