Allt flera joint ventures får fotfäste i SEV-länderna

av Tauno Tiusanen Forum 1980-16, sida 22-23, 22.10.1980

Taggar: Teman: närsingslivet

Allt flera joint ventures får fotfäste i SEV-länderna

På sistone har man stött och blött frågan om näringslivets och i synnerhet de ekonomiska enheternas internationalisering. Samtidigt har man också riktat delvis mycket bitter kritik mot de internationella storföretagen. De multinationella bolagen betraktas som imperialismens springpojkar, som utövar ett nyt slag av ekonomiskt förtryck.

€ Ändåharinternationaliseringen också positiva sidor. Kapitalet som investeras där det ger den bästa avkastningen. Teknologin sprids genom joint ventures. Tullmurar kan raseras genom dotterbolag och transportkostnaderna kan minskas.

Kapitalet har en alldeles speciell klang inom socialismen, vars egentliga grundare gav sitt mest betydande verk Just detta namn, Das Kapital. Boken behandlar ingående konflikten mellan kapital och arbetskraft. Marx ansåg, att denna konflikt i framtiden skulle komma att försvinna i och med att kapitalets makt bröts.

Mot denna bakrund är det en smula förvånande att konstatera, att joint ventures i allt ökande grad har tillåtits etablera sig i de socialistiska länderna och på så sätt givit västkapitalet möjlighet att direkt inverka på den Iokala ekonomiska utvecklingen. År 1967 godkände Jugoslavien lagen om joint ventures, enligt vilken västerländskt kapital kan äga 49 procent av ett bolag, som är verksamt i landet. Exemplet följdes av Rumänien och Ungern under de första åren efter 1970, Polen följde efter år 1976, Kina år 1979 och Bulgarien i början av år 1980.

Det säger sig självt, att tanken på joint ventures hos dessa länder inte har någon ideologisk grund. Deras bekymmer är inte det, att de västerländska kapitalisterna skulle gå mot sin undergång om de tilläts operera enbart i icke-socialhstiska länder.

Motiven till de socialistiska ländernas joint ventures måste alltså sökas på det ekonomiska planet. Här finns också en del av förklaringen.

Den andra världen

Efter andra världskriget skapades den sk andra världen, det vill säga det socialistiska samväldet. Dess ekonomiska integrationsorgan blev SEV eller Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bi 2 stånd. De ursprungliga strävandena var att skapa en sammanslutning helt oberoende av den övriga världen. Den ekonomiska verksamhetens primära målsättning var för varje socialistiskt land en snabb ackumulering av kapital för industriella investeringar.

”Ackumulera, ackumulera, det är Moses och profeterna”, skrev Marx under förra århundradet då han beskrev det kapitalistiska systemet. Kapitalackumuleringen blev de socialistiska ländernas ledstjärna hundra år senare.

Resultaten av denna extensiva, produktionsökande ekonomiska strategi har onekligen varit betydande i de socialistiska länderna. Industrialiseringen skedde i snabb takt. Men samtidigt skapades ekonomiska strukturer, som gick på varandra, och som kanske inte kompletterade varandra på bästa möjliga sätt. Så föddes på 1960-talet en önskan att integreras i världsekonomin, vilket särskilt på 1970talet kunde märkas, och vilket präglade den kraftiga ökningen av samarbetet och handeln mellan öst och väst. Under sin snabba tillväxtperiod hade de socialistiska ländernas ekonomi utvecklats inom det statliga utrikeshandelsmonopolets ytterst effektiva skyddsmur. Man behövde alltså inte i någon nämnvärd grad ta hänsyn till konkurrensen utifrån då investeringsbeslut fattades.

Det är därför förståeligt, att 1970talets integrering i världsekonomin förde med sig vissa anpassingssvårigheter. Stora summor måste lånas upp västerifrån för att industrin skulle kunna moderniseras och produkternas konkurrenskraft därigenom förbättras.

Fruktbara kontakter

För SEV-ländernas del har det visat sig, att kontakten med den västerländska penningmarknaden i många avseenden varit fruktbar. Västerländsk teknologi, köpt genom skuldsättning, har hög grad främjat de centralstyrda ekonomiernas tillväxt.

Medan skulderna ökade under 1970talet fäste man inte tillräckligt stor vikt vid marknadsföringen av produkter, som de nya maskinerna tillverkat. Därför har skulderna på rätt kort tid blivit större än man räknat med. Alla länder inom ”den andra världen” har inte liksom Sovjetunionen kunnat skaffå sig betydande valutaintäkter genom att sälja basprodukter. Ett gott exempel är Polen med sin enorma skuld till väst.

Det är alltså ingenting att förundra sig över, alt några socialistiska länder redan på ett tidigt stadium börjat söka alternativ till valutaupplåningen. Förutom till kapitalistiska penninginrättningar har man också knutit nära kontakter med produktionskapitalister.

Samarbetet med dessa har tagit många former. Man har tex ingått licensavtal enligt vilka betalningarna till väst sker i form av produkter tillverkade på licens i ett socialistiskt land. Man har tillverkat produkter i samma produktserie I samarbete med västföretag och därefter bytt slutprodukter inom ramen för eu specialavtal och på så sätt sparat valuta. En inte alltför preciserad definition av sådana här samarbetsavtal ger redan cirka 3000 avtal mellan öst och väst.

Joint ventures

Härifrån är avståndet kort till den mest intensiva formen av samarbete, joint ventures. I dem delar parterna både kapitalets och företagsledningens stolar. Målet är vinst, som, om jag minns socialismens klassiker rätt, endast kan uppnås genom utsugning av arbetarna.

Det är självfallet inte så konstigt, att Jugoslavien med sin egen socialistiska modell blev vägvisaren. Med stöd av joint ventures-lagen från slutet av 1960-talet har redan närmare 200 joint ventures bildats, och de verkar inom de

FORUM 16/80

I denna byggnad verkar två pionj

European International Bank.

mest skiftande områden. Verksamheten har främjats av Jugoslaviens ckonomiska system, som inte är fast bundet vid långsiktsplaner, utan närmast verkar utgående från marknadssignalerna.

Den jugoslaviska liberalismen strävar till att göra produktionsmedlen rörliga. Hundratusentals jugoslaver arbetar i de kapitalistiska grannländerna och skickar årligen summor till hemlandet, som rentav kan uppgå till miljarder dollar. Det är alltså förståeligt, aut också internationellt kapital redan på ett tidigt stadium givits rörelsefrihet: västländernas direkta investeringar i Jugoslavien skapar nya arbetstillfällen inom landet.

Rumänien har redan länge betonat sin egen utrikespolitiska linje bland SEV-länderna, Den innebär en mycket självständig skötsel av utrikeshandeln, som tex medlemskap i IMF och Världsbanken och ett avtal med EEC. Det är alltså inte någon överraskning, att Rumänien som första SEV-land tillät joint ventures redan i början av 1970-talet.

Rumäniens politiska självständighet har ändå inte nämnvärt avspeglat sig landets inerna ekonomi, där man fortfarande följer en ganska strikt planhushållning. Därför har Rumänien trots tappra försök ännu inte lyckats locka till sig några större direkta investeringar. Antalet joint ventures är fortfarande under tio.

Ungern: Volvo, Siemens…

Ungern följde ganska snart Rumäniens exempel. Inte heller det kan anses överraskande, med tanke på de marknadssocialistiska reformer, som påbörjades 1968.

Ungerns första lag om joint ventures från början av 1970-talet beaktade ännu rätt noggrant de ideologiska aspekterna. Bolagens verksamhet begränsades till servicebranscher, och västkapitalet kunde därför inte äga egentliga produktionsmedel i Ungern.

FORUM 16/8 retag i Budapest, Sicontact och Central i

Regler finns i allmänhet till för att kringgås. Det första företag, som kom älall pröva den ungerska lagen om joint ventures var svenska Volvo, som tillsammans med den lokala bilfabriken Csepel och utrikeshandelsbolaget Mogärt, också det i bilbranschen, grundade ett holdingbolag. Denna joint venture levererar produktions-knowhow om terrängbilen Lappländer till bilfabriken Csepel och holdingbolaget ansvarar för den världsomfattande marknadsföringen av samarbetsprodukten..Det svenska företaget säkrade sin position i produktionsledningen genom holdingbolaget utan att äga nägra egentliga produktionsmedel i Ungern.

Den ungerska lagen visade sig emellertid vara alltför begränsande för att locka till sig utländskt kapital. Därför ändrades lagen år 1979 så, att västerländskt kapital direkt tilläts bli delägare också av de egentliga produktionsmedlen. Resultaten har inte låtit vänta på sig.

Nästan samtidigt med Volvo grundade den tyska elektronikjätten Siemens joint venture-bolaget Sicontact i Ungern. Detta historiska företag, verksamt i dataservicebranschen, tog ett viktigt steg framåt genom att från soft ware övergå till hard ware. Därigenom blev Sicontact det första produktiva Joint venture-företaget i Ungern och producerar komponenter för elektronikindustrin. Man planerar att inom en snar framtid också börja tillverka transistorer och mikroprocessorer.

Lagreformen har givit resultat också inom läkemedelsindustrin. För någon tid sedan grundade den schweiziska koncernen Ciba-Geigys dotterbolag Zyma Ag och den ungerska läkemedelsfabriken Biogal ett gemensamt företag i Debrecen i östra Ungern. Zyma, som tidigare sålt läkemedelslicenser — till Ungern, har nu alltså intensifierat sil samarbete med den långt utvecklade ungerska läkemedelsindustrin.

Pionjärer — och andr [ år har Ungern dessutom blivit ett föregångsland när det gäller samarbete inom bankväsendet. I år grundades i Budapest den första blandekonomiska banken i SEV-länderna. Delägare i banken, som fått namnet Central European International Bank LTD eller CIB, är förutom Ungerns Nationalbank två japanska och fyra västeuropeiska bankinrättningar.

Detta pionjärföretag har i sitt förläggningsland en off shore-position. Det är inte bundet av Ungerns lokala valutabestämmelser och dess verksamhet grundar sig överhuvudtaget inte på den lokala myntenheten, forinten. En av huvudprinciperna för verksamheten, som sker i fria valutor, är främjandet av den produktiva joint venture-verksamheten i Ungern.

[ Polen antogs lagen om joint ventures år 1976 i avsikt alt locka de polacker, som utomlands täljt guld, att investera sina tillgångar i sitt forna hemland. Denna vagt formulerade lag preciserades förra året i en allvarlig strävan att locka stora direkta investeringar till Polen västerifrån. Hittills har tanken på joint ventures inte fått vind i seglen. Bara något enstaka litet företag har grundats med stöd av den första lagen.

Det kom kanske som en överraskning för många, att Bulgarien, vars ekonomi kraftigt stöder sig på handeln med Sovjetunionen, i början av detta år stadfäste en lag om joint ventures, som till sitt innehåll är mer liberal än motsvarande lagar i de andra socialistiska länderna 1 Europa. Lagen ger västerländska — partner obegränsad äganderätt i företag, som grundas i Bulgarien. De övriga länderna har begränsat västandelen till 49 procent av kapitalet för at hålla kvar aktiemajoriteten i lokala händer. Joint ventures är principiellt möjliga också i basproduktion som tex gruvindustrin, som staterna i allmänhet hårt försöker hålla kvar i lokal ägo.

ideologi — ekonomi

Socialistländernas motiv för joint ventures är oftast klara: genom import av kapital och export av joint ventureprodukter strävar man till att minska problemen med handelsbalansen. De ideologiska aspekterna får ge vika för de ekonomiska.

Ett joint venture-företag är emellertid ett lika allvarligt steg som äktenskapet. Båda kräver vardera partens medgivande. Också den västerländska parten behöver lockas till att ta detta viktiga, bindande steg.

(Forlsätter på sid 30 23