Andelslagsrörelsen

av Bo-Göran Ekholm Forum 1986-05, sida 16-17, 20.03.1986

Taggar: Teman: ekonomi

SOK OCH E-GRUPPEN:

Andelslagsrörelsen djup kris

Så har vi åter en gång ”fått se”.”) SOK:s uppvisade förlust för 1985 uppgick enligt förhandsuppgifterna till 120 Mmk. De enskilda S-handelslagens konsoliderade resultat avser man överhuvudtaget att inte informera om. En antydan ger dock uppgiften om att 470 butiker stängts under fjolåret.

I stort sett torde läget vara detsamma inom E-gruppen. Andelslagsrörelsen befinner sig i en djup kris. Samtidigt blomstrar de ”privata” kedjebildningarna inom dagligvaruhandeln. Vad beror denna utveckling på? Kan något göras för att vända utvecklingen? Andelslagsrörelsens lönsamhetskris bottnar enligt professor Bo-Göran Ekholm i brist på medvetenhet om andelslagsrörelsens ekonomiska uppgift i samhället — dess identitet.

dels identifiera andelsföretagets eko nomiska särdrag i en marknadsekonomi, dels beakta de förändringar i marknadssituationen, som skett sedan andelslagsrörelsens blomstring under 40—50-talen.

F Ör att förstå dagens situation måste vi

Marknadsekonomins mekanismer

Basen för den ekonomiska utvecklingen i vårt marknadsekonomiska samhällssystem utgörs av strävan efter ekonomiska vinster. Med ekonomiska vinster avses en avkastning på investerat kapital, som överstiger den jämviktsränta, som krävs för eliminering av tid och risk (jfr FB:s grundränta + risktillägg). Ekonomiska vinster förutsätter mao obalanstillstånd på marknaderna, eftersom det är lönsamt för konkurrerande företag att ge sig in i leken ända tills jämviktsavkastning uppnåtts. Kännetecknande för en dynamisk marknadsekonomi är förekomsten av ett tillräckligt stort antal entreprenörer, som aktivt uppsöker och exploaterar obalanser i marknaderna. Ju fler entreprenörer, desto snabbare återställs jämviktslägena och nya ojämviktstillstånd uppstår; dv s desto snabbare är den ekonomiska utvecklingen i samhället.

“) Som bekant använde SOK-andelslagen devisen “Nu får ni se” — “Se on näyttöä nyt” för ett par år sedan.

16

Avsaknaden av konkurrens — tex till följd av kartellbildningar eller via uppkomsten av monopol — leder däremot lätt till uppkomsten av statiska obalanstillstånd, som företaget (eller företagen) kontinuerligt kan ”mjölka”. Marknadsexploatering i ordets negativa bemärkelse — utsugning — uppkommer, och inga incentiv till ekonomisk utveckling föreligger.

Andelsföretagets ekonomiska särdrag Andelsföretagets ekonomiska särdrag är ägnade att bryta dylika statiska obalanstillstånd, och sålunda häva en destruktiv exploatering av marknaderna. Detta beror på andelslagets specifika vinstutdelningsmekanism, som klarast framgår vid jämförelse med aktiebolagsformen. Den enda skillnaden mellan aktiebolag och andelslag är (eller borde vara) grunden för utdelning av ekonomiska vinster: | | bägge företagsformerna betalar man i princip jämviktsräntan till kapitalägarna; som dividend respektive andelsränta. $ | aktiebolag tillfaller även ekonomiska vinster ägarna i enlighet med kapitalinnehav. 9 I andelsföretag utdelas (i princip!) däremot ekonomiska vinster i enlighet med transaktionsvolymen till delägarna/kunderna såsom återbäring.

Genom tudelningen av vinstutdelningsmekanismen simulerar ett andelslag prisbildningen på en marknad i jämvikt: kapitalägarna får jämviktsräntan, och till kunderna återbördas de överpris, som marknadssituationen möjliggjort.

Liksom strävan efter ekonomiska vinster i aktiebolag gagnar hela samhället i en dynamisk marknadsekonomi, gagnar samma strävan i andelslag den ekonomiska välfärden såväl för den enskilde andelslagsmedlemmen som för hela samhället. Det alltför ofta framförda påståendet, att andelslagens primära målsättning inte är att generera vinst, är enbart en bekväm täckmantel för att dölja ineffektivitet hos företagen. Att erbjuda medlemmarna allehanda jippobetonade surrogat, i stället för att till deras fria disposition ställa den återbäring i mark och penni, som en effektivt skött affärsverksamhet kunde generera, tycks alltfort vara ett gångbart trick inom andelslagsrörelsen.

Förändringa i marknadssituationen

För att förstå andelslagsrörelsens expansion under perioden 1920—1950/—60 måste vi beakta de dåvarande marknadsförhållandena, speciellt på landsbygden. Befolkningens rörlighet var låg. Informationsspridningen var ineffektiv, och det va 5/1986 FORUN fullt möjligt för lokala byhandlare att upprätta mer eller mindre statiska monopolsituationer. Produktmarknaden som sådan var mao I obalans, och gav möjligheter till ekonomiska vinster.

Det är självklart att andelslagsidén I denna situation var lockande, eftersom den ekonomiskt sett var helt rationell. Med beaktande av de då vanligtvis utbetalade återbäringarna erhöll medlemmarna produkterna till ett approximativt jämviktspris (siälvkostnadspris inklusive kapitalkostnader). Tack vare de stordriftsfördelar, som andelslagen till följd av sina inköp via centralandelslagen i ett tidigt skede uppnådde, bidrog de synbarligen även effektivt till att sänka jämviktsprisnivån. Andelslagens interna (kostnads-jeffektivitet var m a o bättre än de privata handlarnas. Kedjebildningen på den privata sidan kom igång I ett betydligt senare skede.

Under denna tid behövde andelslagen inte vädja till medlemskap och mer eller mindre diffusa etiska värderingar, för att bibehålla medlemmarnas köptrohet; den gav sig nog helt naturligt på basen av rationellt handlade

Under 1960-talet och därefter har radikala marknadsförändringar inträffat. Framförallt har rörligheten i samhället markant ökat. Information om produkter och priser sprids snabbt och effektivt. Lokala prisnivåer är ej

FRUN 5/198 längre möjliga att upprätthålla. Produktmarknaderna som sådana befinner sig I balans.

Här skall vi notera att en stor del av äran ör att vi på 60-talet uppnådde detta dynamiska jämviktstillstånd, de facto tillfaller andelslagsrörelsen. Via sitt genuina sätt att simulera marknadseffektivitet tvingade de den privata sektorn till konkurrens. Andelsaget som företagsform är uppenbart ett efektivt instrument, då det gäller att få outvecklade marknader att fungera. Mot denna bakgrund är u-ländernas intresse för andelsverksamhet helt förklarligt och även raionellt.

I dagens situation, då produktmarknaderna som sådana befinner sig i balans, beror detaljhandelns ekonomiska framgång helt på den interna kostnadseffektivitet och externa (betjänings-effektivitet, som den örmår uppbåda. Det är i denna situation, som de privata (familje-)företagen får övertag till följd av högre motivation. Självklart är att den månadsavlönade butiksföreståndaren i en andelsaffär aldrig kan motiveras till samma insatser som den enskilde köpmannen, som motiveras av att han själv får behålla de ekonomiska vinster han “river ur sitt nackskinn”.

Andelslagsröreisens identitet Vad kan då andelslagsrörelsen göra för att vända utvecklingen? Två vägar föreligger. Den ena vägen är att höja den interna och externa effektiviteten genom att simulera ”självständiga företagare” på butiksnivå. Vissa försök i den riktningen har även gjorts inom SOK-gruppen, Systemet innebär i princip att de ekonomiska vinsterna ges åt butiksföreståndaren som ersättning för “nackskinnet””, medan jämviktsräntan ges åt andelsägarna. Om simuleringen lyckas, vad är då kvar av hela andelsidén? De ekonomiska vinsterna ges åt ”handelsmannen”, och ej åt kunderna!

Den andra vägen är att omallokera resurserna (innan de helt förbrukats) till affärsområden, där den enskilda entreprenörens insats ej är lika avgörande för den externa

Finlands befolknin 2 800 000 2900 000 3139 000 3167 000 3313 000 3 605 000 3 753 000 4299 000 4 644 000 4685 000 4913 00 och interna effektiviteten och där produktmarknaderna ej ännu är i balans.

Sistnämnda krav uttrycker egentligen identiteten hos andelslagsrörelsen — dess uppgift. Det är fråga om att bryta statiska obalanstillstånd på marknaderna — andelsägarna till fromma. Sett ur historiskt perspektiv kan vi ju notera, att de kooperativa idéerna hämtades till Finland framförallt från förebilderna i 1800-talets England, där arbetarkretsar via andelslagsbildningar bröt den utsugning, som de outvecklade marknadsmekanismerna där hade lett till.

Ironiskt nog kan man i dagens läge notera att de enda områden där andelslagsrörelsen är framgångsrik, är branscher där man själv aktivt deltar i bibehållandet av (bank- och försäkringsverksamhet) eller skapandet av (köttförädling och mejeriverksamhet) ofullständig konkurrens.

Inom den traditionelta dagligvaruhandeln finns ej längre några obalanstillstånd. Andelslagsrörelsen har fullgjort sin uppgift. En annan sak är att andelslagsrörelsen eventuellt skulle kunna genomföra en omstrukturering av handelns organisation, I dagens läge går en rätt skarp skiljelinje mellan parti- och minutförsäljning. En viss uppmjukning har likväl ägt rum på området i och med tillkomsten av ”snabbpartiaffärer” och olika former av “lagerförsäljning”. Här skulle uppenbart andelslagsrörelsen med sin medlemsinstitution kunna göra en omstrukturering av traditionellt revirtänkande. Slopa traditionell minuthandel och släpp in medlemmarna på partinivå! Uppenbart är att dagens problem med sviktande medlemsunderlag och köptrohet skulle vara lösta i och med ett dylikt drag.

Övanstående exempel är naturligtvis utopistiskt i dagens virriga, ”ideologiska” debatt men visar på andelslagsrörelsens egentliga, rent ekonomiska roll som ”isbrytare”. Alternativet till en radikal omstrukturering eller omallokering av resurserna inom handeln är dock av allt att döma en ekonomisk katastrof. Marknadsekonomins regler är måhända ej alltid så sympatiska — men kännetecknas av en viss logik.

Bo-Göran Ekholm €

ANDELSLAGSRÖRELSENS UPPKOMST OCH UTVECKLING: