Anställda gör entré i styrelserum

av Peter Nordling Forum 1988-02, sida 08-09, 04.02.1988

Taggar: Teman: företag

Anställda gör entré I sStyrelserumme bg Nu gör de anställda på allvar entré i styrelserummen, I flera statsbolag har personalen redan representanter I förvaltningsrådet. Också i det privata näringslivet blir det allt vanligare med persondlrepresentanter i styrelser och direktioner och erfarenheterna inför en eventuell kommande lag är till största delen goda.

8

Text: Peter Nordlin som kräver att personalen är representerad i företagens förvaltning, blir det allt vanligare att företagen på eget initiativ går in för lösningar där personalen får vara närvarande vid beslutsfattandet på olika nivåer. Frånsett statsbolagen har personalen fått eller skall personalen inom kort få representation i förvaltningen i ett trettiotal företag. | en del företag är det redan en flerårig tradition att ha personalrepresentanter i förvaltande och styrande organ. I andra har besluten i den här riktningen, åtrinstone i viss mån, påskyndats av Förvaltningsrepresentationskommitténs betänkande från senaste vår.

Oenig kommitté

Kommittén, som leddes av kanslichef Rai mo Pekkanen vid justitieministeriet, var enig om att förvaltningsrepresentation bör genomföras också I Finland. I fråga om de olika alternativen till genomförandet uppnådde kormmittén dock inte enighet.

Pekkanen och kommitténs tjänstemannamedlemmar förespråkade en kombinationsmodell för utvecklandet av förvaltningsrepresentationen. Enligt den skulle representationen genomföras lagstadgat i de företag som har förvaltningsråd eller därmed jämförbart organ. I övriga företag skulle strävan vara att genomföra förvaltningsrepresentationen på frivillig väg.

Enligt löntagarorganisationernas kommittåémedlemmar utgör förslaget en realistisk grund för en fortsatt beredning som strävar till lagstadgad förvaltningsrepresentation, Näringslivets representanter vill å sin sida att förvaltningsrepresentationen utvecklas på frivillig grund.

Under sin mandattid på drygt två år studerade kommittén också hur personalrepresentationen skötts eller inte skötts i andra länder. Bl a i Sverige, Norge och Danmark har personalen lagstadgad representation i förvaltningen.

Hos oss går åsikterna alltså fortfarande i sär. På arbetsgivarhåll vill man gå vidare utan lagstiftning. På Arbeisgivarnas I Finfand Centralförbund har man ingenting emot att företagen frivilligt förverkligar personalrepresentation i förvaltningen i väntan på lagstiftningen. Men man vill inte ha en lag som tvingar företagen till något som man inte med säkerhet vet att gagnar företagen.

2/1988 FORUN,

Tz att det inte ännu finns någon lag

Visar de frivilliga experimenten att företagen har nytta av systemet anser man på AFC att frågan rullar vidare av sin egen tynga.

Förvaltningsrepresentationen utgör en del av arbetslivsreformen och det är möjligt att regeringen tar upp frågan till behandling inom en nära framtid.

Företagen steget före

Men medan kommittéer bereder och regeringen behandlar frågan med avsikt att få till stånd en lag som garanterar personalrepresentationen har flera företag, både privata och statliga, hunnit ett steg längre och utvecklat egna modeller för personalrepresentationen.

Ett av dem är Stockmann där personalen, sedan knappt ett år, haft två representanter i styrelsen. Dessa har rätt att uttala sig i samtliga frågor men saknar rösträtt. Personalrepresentanterna är tvungna att avlägsna sig då styrelsen behandlar utnämningar av direktörer och direktöreras löner. Styrelsen har också möjlighet att be personalrepresentanterna avlägsna sig om omständigheterna anses kräva det. Men så långt har man inte ännu behövt gå. Personalrepresentanterna får till och med delta i behandlingen av emissioner.

Fullvärdiga styrelsemedlemmar är inte heller fyra direktörer som får närvara vid styrelsemötena. Två av dem sitter permanent med medan de två andra deltar enligt ett roterande system. Förutom i styrelsen är löntagarna också representerade i ledningsgrupperna för företagets olika enheter.

Kommunikationen ökar

Enligt Stockmanns personaldirektör, likka Arvola, är allt detta en del av en långvarig utveckling inom bolaget.

— Vi vill förbättra den interna kommunikationen och höra åsikter från alla nivåer då besluten fattas, säger han och framhåller att erfarenheterna ger vid handen att personalens intåg i styrelserummet enbart är positiva.

Han medger dock att personalrepresentanterna i regel är rätt tystlåtna på styrelsemötena.

— Men de får åtminstone en klar uppfattning om vad som händer i bolaget och kan föra vidare den information som biir tillgänglig vid mötena. På det sättet får personalen en uppfattning om bakgrunden och orsakerna till besluten.

Enligt Arvola är det ytterst sällan personalrepresentanterna anmäler avvikande åsikter under styrelsemötena. Och han tror att det inte heller i framtiden kommer att råda särskilt stora meningsskiljaktigheter mellan personalrepresentanterna och de ordinarie styrelsemedlemmarna. Det här beror på att största delen av problemen och frågorna stötts och blötts innan styrelsen tar upp dem. Därmed har åsikterna också till stor del hunnit jämkas samman.

Hos Stockmann har den ena personalrepresentanten valts bland bolagets inemot

FRUN, 2/198 400 förmän medan den andra valts via företagets personalnämnd. Bland de kandidater som föreslås för nämnden får det inte finnas förmän.

Korta mandat

Personalrepresentanterna sitter | det här skedet på ettåriga mandat medan ordinarie styrelsemedlemmar väljs för tre år i sänder. Med tanke på att personalrepresentanterna är I ett sämre utgångsläge än övriga styrelsemedlemmar kunde det vara befogat med längre mandat.

— Det finns inget hinder för omval. Och om det visar sig befogat kan personalmandaten förlängas längre fram, säger Arvola.

På frågan om det varit svårt att hitta tillräckligt kunniga mänskor för styrelseuppdraget bland personalen svarar Arvola att företaget har förhållandevis välutbildad personal.

— Dessutom, framhåller han, skolas både styrelserepresentanterna och nämndmedlemmarna för sina uppdrag.

Detta begränsar sig emellertid till en halv dags genomgång av själva uppdraget, bokslutsanalys, företagsekonomi m m. Men kunskaperna kan änså spädas på tack vare annan intern utbildning.

Nej till lag

Också om erfarenheterna så här långt är positiva på Stockmann ställer sig Arvola skeptiskt till att man genom lagstiftning skulle tvinga företagen att ta in representanter i förvaltningsråd och styrelser.

— Vi har inte behövt någon lag. Och jag anser att varje företag bör experimentera sig fram till den modell som passar bäst. En eventuell lag får inte stöpa alla företag i samma form. Men om den ger möjligheter till företagsvisa lösningar är det en annan sak. Hos oss är det frågan om en lång utvecklingsprocess. Men utsätts ett företag för en snabb kulturförändring kan erfarenheterna bli alldeles andra, varnar Arvola.

Direktionen bättre?

På Fiskars kliver personalrepresentanter för första gången in i direktionsrummet den här månaden. Efter ett års planerande har företaget beslutat ta in tre personalrepresentanter i direktionen.

Enligt utvecklingsdirektör Ingmar Lindberg har man valt direktionen därför att den är det organ som mera konkret har att göra med själva businessen.

— Direktionen är rätt organ för personalen att vara med och påverka och förnya företaget, medan styrelsen i större utsträckning är ett organ som har med ägandet att göra, förklarar han

Under en experimenttid på två år har personalen tre representanter i direktionen. Dessa representerar förtroendemännen, kontorspersonalen och de högre tjänstemännen. Dessutom representerar de olika geografiska orter.

På Fiskars har man visserligen studerat hur andra företag gått till väga men enligt

Lindberg är det slutliga konceptet eget. Han hävdar att det blivit synnerligen positivt mottaget bland personalen. Någon speciell skolning för personalrepresentanterna omfattar konceptet dock inte. Den får anstå till ett senare skede.

Förbättrar samarbetet

Statsbolaget Outokumpu har redan hunnit avverka en treårig experimentperiod med fyra personalrepresentanter i förvaltningsrådet. Experimentet inleddes vid ingången av år 1985 på basen av en rekommendation som handeis- och industriministeriet utfärdat för statsbolagen. Nu har experimentet förlängts med två år.

Huvudförtroendeman Pentti Niittymäki, som var en av personalrepresentanterna i förvaltningsrådet under = treårsperioden, konstaterar att experimentet har klart positiva drag.

— Samarbetet mellan personalgrupperna, som möts kvällen innan förvaltningsråder, har ökat märkbart. Beslutsfattandet har klarnat för de flesta och de anställda har kommit underfund med vilka roller de olika organen i företaget spelar. Informationen är på en betydligt högre nivå än vad den hade varit utan experimentet, konstaterar Niittymäki.

Vill ha jämlikhet och lag

Nu talar han för att utvidga kompetensområdet för personalrepresenterna och menar att också dessa borde ha rösträtt och vara med om att diskutera samtliga frågor.

— Varför skall personalrepresentanterna behandlas annorlunda än de som valts av de politiska partierna? Idag är många anställda väl insatta i företaget. Därför ser jag inget hinder för jämlik behandling | förvaltningsrådet, säger han.

Enligt Niittymäki har förvaltningsrepresentationen lett till ökad kontakt mellan representanterna i de olika statsbolagens förvaltningsråd. Man har ordnat gemensam skolning och representanterna har sinsemellan diskuterat problem med varandra sedan de lärt känna varandra.

Niittymäki understryker att företagen borde satsa ännu mera på att skola personalrepresentanterna.

— Man kan alarig få för mycket skolning. Framför allt måste man få lära sig mera om bokslutsanalys, företagsekonomi och atfärsjuridik. Eftersom samtliga personer i företagsledningen är högt utbildade på respektive område måste personalrepresentanterna lära sig terminologin och att tala samma språk.

Inte oväntat hör Niittymäki till dem som talar för att göra personalrepresentationen i förvaltningen lagstadgad.

— Nu borde man fortsätta från experimentnivån till fullvärdig representation. Vidare behövs ett ordentligt sammandrag av experimentperioden. Det kan fungera riktgivande för arbetslivsreformen, säger han. 9