Äntligen en finsk EU-strategi
av Richard Brander Forum 2009-04, sida 22, 30.04.2009
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 4 2089
BRANDER
Richard Brander är informatör på Finlands Bank.
Äntligen en finsk EU-strategi
Lämpligt inför valet till Europaparlamentet i juni har regering en lagt fram en redogörelse för EUpolitiken, Avsikten med redogörelsen sägs uttryckligen vara att stimulera till en omfattande debatt om Finlands integrationspolitik, Speciellt många alternativa handlingslinjer lägger regeringen ändå inte fram, Om planerna i redogörelsen förverkligas kommer Finland fortsättningsvis att vara en av unionens mönsterelever.
Paavo Lipponens stora skugga vilar tungt över dagens finländska integrationspolitiker. Enligt redogörelsen har EU-medlemskapet ”framför allt förankrat Finland i den europeiska huvudfåran” Det är en skrivning som kunde ha formulerats av Lipponen, som var landets obestridlige ledare i EU-frågor under sin tid som statsminister 1995-2003. Vår nuvarande regering försöker inte ens problematisera medlemskapet i unionen, utan det mesta som händer i Bryssel målas upp i glansbildsmässiga termer. De problem som finns - speciellt gällande det nordliga lantbruket — har enligt redogörelsen varit bekanta ända sedan medlemsförhandlingarna.
”Samtidigt har det ändå alltid gått att finna rimliga lösningar på våra problem. Alla medlemsländer har tidvis motsvarande problem och Finland har för sin del försökt visa förståelse också för dem?” Underförstått: det krävs en hel del kohandel för att åstadkomma politiska lösningar som tryggar fort satt jordbruk på våra nordliga breddgrader.
Intressanta är de så kalllade målbilder som målas upp för 2020-talet. Beträffande ut missionär Olli Rehns än från utrikesminister Alexander Stubbs penna. EU måste enligt Finland bygga på starka institutioner och gemensamma regler, vilket i praktiken tar sig uttryck i den så kallade gemenskapsmetoden. I redogörelsen ges inget utrymme för Stubbs visioner om ett federalt Europa med starka överstatliga strukturer.
Mellan raderna kommer det tydligt fram att regeringen är orolig för det faktum att Lissabonfördraget förvandlar Europeiska rådet - EU:s toppmöten - till en institution som får en ständig ordförande (den så kallade presidenten). Enligt Finland finns det en risk för att de stora länderna lägger beslag på ordförandeposten utan att de små har något att säga till om, För att den institutionella balansen ska bevaras vill Finland därför värna om EU-kommissionens ställning.
Till råga på allt får den höga representanten för utrikesfrågor och säkerhetspolitik en starkare ställning än tidigare. ”Nyordningen innebär att ordförandelandet inte längre företräder unionen i fråga om yttre förbindelser”, heter det i redogörelsen.
Trots att Finland med tiden blir en allt större nettobidragsgivare till EU-budgeten finns det ingen orsak att hänga läpp. År 2007 var nettoavgiften bara 33 euro per finländare, Bara för att vi är nettobetalare får Finland enligt regeringen inte förhålla sig negativt till unionens utveckling. Detta låter väldigt konstruktivt och bra — men får säkert mothugg av EU-skeptikerna i valdebatten.
Euron är enligt redogörelsen ”den viktigaste integrationsfördjupningen” under den tid som Finland ha vidgningen heter det att alla Trots att Finland varit EU-medlem, Samtidigt konstanordiska länder, länderna på 3 3 teras det att en stabil euro förutsätvästra Balkan och Turkiet är med tiden blir en ter att de nya länder som vill gå med i EU-medlemmar, efter att först allt större netto- samarbetet noggrant måste uppfyll ha uppfyllt medlemskriterierna. Som Bjarne Nitovuori konstaterat i en Hbl-ledare är det mest anmärkningsvärda vilka länder som inte nämns: bland annat Ukraina och Georgien ryms inte med i framtidens EU enligt den finländska visionen, Då det gäller regeringens syn på unionens sätt att fungera verkar formuleringarna snarare komma från kom bidragsgivare till EU-budgeten finns det ingen orsak att hänga läpp. År 2007 var nettoavgiften bara 33 euro per finländare.
anslutningskriterierna.
”Statsrådets redogörelse för EUpolitiken” är ett dokument som det lönar sig för var och en att bekanta sig med inför EU-valet. Tyvärr är texten inte helt självförklarande men om det är något du inte riktigt förstår föreslår jag att du vänder dig till din EU-kandidat. Vi får hoppas att han eller hon kan ge vettiga svar. m
Med denna kolumn tar jag farväl av Forums läsare för denna gång.