Arbetets status ett särproblem för Sverige

Taggar: Personer: Gunnar Nilsson Teman: arbete

e Den svenska arbetsmarknadssituationen är en paradox. Samtidigt som den svenska arbetsmarknaden sväljer nästan obegränsade mängder utlänningar, så går debatten het om 60 000—

INTER

VJUN

LO-basen Gunnar Nilsson 100 000 arbetslösa svenskar. I samma mån som konjunkturuppgången forceras, kommer efterfrågan på arbetskraft bla från Finland att öka igen.

e Detta är ett av de problem, som den nya LO-basen Gunnar Nilsson har att brottas med. Ett annat och på den senaste tiden allt besvärligare problem är vissa inte önskade konsekvenser av den solidariska lönepolitiken.

Arbetets status ett särproblem för Sverig — VI är inte beredda att överge den solldarlska lönepolltlken, även om vi är medvetna om att den gett upphov till vissa problem, säger Gunnar Nilsson.

Gunnar Nilsson är smålänning och självlärd, statarson från Påskallavik. Som så många begåvade arbetarbarn har han fått lov att själv skaffa sig utbildning och kunskaper, i förvärvslivet och på kurser av olika slag alltsedan han som fjortonåring började jobba på glasbruket i Ruda.

Sin karriär inom fackrörelsen startade han inom Träindustriarbetarförbundet som förhandlingsombudsman 1959. År 1971 plockades han upp i LO-toppen som parhäst och ”kronprins” till Arne Geijer, från posten som andra ordförande i Träindustriförbundet.

Fyra miljoner svenskars välfärd

Från i våras är han alltså LO-ordförande, vid nyss fyllda 50 år. Boss för organisationssveriges väldigaste manifestation. Med sina snart 1800 000 medlemmar kan LÖ säga, att den ansvarar för över 4 miljoner svenskars välfärd.

Med sin tyngd är LO, om den vill det eller inte, en betydande politisk faktor. Fackorganisationen har bl a varit en avgörande bakgrundsfaktor i val. Så och denna gång, när LO satsade hårt för den socialdemokratiska upphämtningen under valrörelsens slutskede.

— Vi var starkt engagerade, säger Gunnar Nilsson, och jag håller med Olof P alm e om att vi kan vara nöjda med resultatet. Vi arbetade oss upp ur underläge under en sällsynt stark press från borgerligt håll.

Utgången, 175 mot 175 i den nya riksdagen, betyder naturligtvis komplikationer rent politiskt. Men oavsett valutgånge - och vad den leder till, så kan LO inte lägga upp sin strateg efter den politiska situationen. Oberoende av vem som sitter i regeringsställning, så kan LO inte negligeras. En borgerlig regering skulle knappast våga gå emot LO. Dessutom har de borgerliga i valrörelsen bundit sig för vissa frågor, som är väsentliga för fackorganisationen. Arbetsplatsdemokratin t ex.

“Snabb konfrontation

LO-basen tror att det kan bli en snabb konfrontation mellan regeringen och oppositionen in på 1974 och att nyval därvid skulle ligga nära till hands.

En viss oro känner LO inför moderaternas frammarsch, Det

Forum 16/197 innebär politiska förskjutningar inom det borgerliga blocket, som är lite oroväckande från LO-synpunkt.

Konjunkturuppgången har inte nått hemmamarknaden

Socialdemokraternas underläge ända fram till strax före valet sammanhängde delvis med 1971 och 1972 års lågkonjunktur. Nu är Sverige på väg upp.

Men detta gäller änsålänge endast exportindustrin. För hemmamarknadskonjunkturerna har inget markerat genomslag kunnat märkas. Privatkonsumtionen är oförändrad. LO-basen tror, att detta har ett visst samband med att familjesparandet ligger högt, vilket i sin tur beror på en viss oro för sysselsättningen.

— Vi borde finna på medel att stimulera konsumtionen, säger han. Skattelättnader är förstås ett sätt, men skattepolitikens betydelse har överdrivits i debatten.

Kritisk till sysselsättningsläget

Arbetslöshetssiffrorna spelade en väsentlig roll i valkampanjen. De borgerliga talade om drygt 100 000, vänstern höll sig hellre till 60 000. :

Båda siffrorna har officiell täckning.

I arbetsförmedlingens register finns 60 000 arbetssökande registrerade. Falet 100 000 bygger åter på en uppsökande under sökning. Oberoende vilket tal man väljer, så är det tillräckligt stort för att väcka oro. — Vi har varit starkt kritiska mot sysselsätt ningsläget, säger Gunnar Nilsson, men pekar samtidigt på endel förklarande och ”förmildrande” omständigheter. Arbetslösheten är delvis geografiskt betingad. Arbete och arbetskraft finner inte alltid varandra geografiskt.

Sen har vi en stor grupp kvinnor, som nu vill ut i förvärvslivet som en följd av att särbeskattningen har gjort det lönsammare för båda makarna att arbeta. Men det har visat sig, att de ofta inte motsvarat arbetsmarknadens behov, de har inte varit arbetsmarknadsanpassade.

Så har vi en mängd arbetslösa handikappade med sina speciella krav, när det gäller arbetsmarknaden. Och sist har vi ungdomen, som inte alltid anser industriarbete tillräckligt lockande från statussynpunkt.

Forum 16/1973

Allt arbete duger inte

Arbetets status är ett särproblem för Sverige. Ser man sig lite omkring, så undrar man ju, varför Sverige överhuvudtaget talar om arbetslöshet. Så mycket utländsk arbetskraft som här finns. Och mer kommer det.

Statsminister Olof Palme berättade i den avslutande TV-debatten, att 50—60 företag är ute efter arbetskraft från bla Fin- ’ land.

Samtidigt som man alltså har en arbetslöshet på 60 000— 100 000 personer. Och 36 000 lediga platser.

En av förklaringarna ligger förstås däri, att det kan vara fråga om kvalificerad arbetskraft, och att den svenska arbetskraftsreserven inte räcker till just på den punkten.

— Men det är även ett faktum att allt arbete inte duger åt svenskarna, och det är lite trist, säger Gunnar Nilsson. Vi har särskilt på servicesidan en kraftig invasion från Mellaneuropa. LO försöker bekämpa detta, men med ringa framgång, eftersom arbetsgivarna kan visa, att det inte går att få tillräckligt med arbetskraft för de yrkena i Sverige.

— Här skulle det gälla att göra detta arbete lika attraktivt som annat arbete, säger Gunnar Nilsson.

Den solidariska lönepolitiken problem

Ett annat problem, som nu har stigit fram i rampljuset är vissa konsekvenser av den solidariska lönepolitiken.

— Vi har folk som sitter och funderar på det problemet här i huset, säger LO-basen.

Problemet är, att den solidariska lönepolitiken drabbar företag och branscher ojämnt. Endel (Volvo mfl bilindustrier) skär emellan med stora vinster, för andra (beklädnadsindustrin t ex) håller den solidariska lönepolitiken på att bli en övermäktig börda. Mellanskiktet, det stora flertalet klarar sig hyggligt, men toppen och bottnen erbjuder problem.

LO-basen erkänner, att man ännu inte vet, hur problemet skall lösas. De finländska erfarenheterna av branschfonder inbjuder inte till efterföljd.

— Men vi är inte beredda att överge den solidariska lönepolitiken. Samtidigt är vi medvetna om att de problem, som den ger upphov till inte kan lösas på enbart lönepolitisk väg.