Arbetslösheten bäddar för ny emigrationsvåg

Taggar: Teman: arbetslöshet

Arbetslösheten bäddar för ny emigrationsvå “Den fria rörligheten i fara’. “Arbetslösheten löses inte genom gränsstopp”.

Det blev stora rubriker när statsminister Kalevi Sorsa i en TT-intervju tog upp problemen i samband men den nordiska gemensamma arbetsmarknaden.

Det var inte mycket som behövdes, endast ett konstaterande att regeringen trots den fria rörligheten måste ta hänsyn till den egna nationens intressen.

Det satte fart på tidningsjournalisterna i den största nyhetstorkan.

Vad är då den nordiska gemensamma arbetsmarknaden, när kom den till?

Varför väcker frågan diskussion så lätt?

Statsminister Kalevi Sorsa — Vi har för närvarande en ganska hög «arbetslöshet, men emigrationen till Sverige löser inte de problemen. De som flyttar är ofta väl utbildade människor i sin bästa ålder.

— Jag tror personligen att den fria rörligheten över gränserna är en bra sak för Norden, men regeringen måste dock i första hand ta hänsyn till den egna nationens intressen.

— Det finns platser i Finland varifrån så många utvandrat till Sverige att all samhällsaktivitet praktiskt taget upphört.

— Vi ser gärna att det ekonomiska samarbetet mellan Finland och Sverige utökas. För oss skulle det vara bättre att svenskt kapital flyttade in än att vår egen arbetskraft skall flytta ut.

TT-intervju 17. 7. 197 ww” Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden består av en hel rad arbetsmarknadspolitiska åtgärder som Sverige, Danmark, Finland och Norge enades om år 1954.

Idén med en fri arbetsmarknad, som går tillbaka i tiden till 30-talet, är att ledig arbetskraft dirigeras genom marknadskrafterna, utbud och efterfrågan, med <arbetsförmedlingens hjälp, inom hela Norden dit den behövs. Framför allt den svenska industrins brist på arbetskraft samtidigt som den finländska strukturomvandlingen skapade arbetslöshet bidrog till överenskommelsen. Viktigaste punkten i den är slopandet av kravet på arbetstillstånd vid flyttning från ett nordiskt land till ett annat. Sverige hade redan före överenskommelsen frångått arbetstillståndsplikten. Genom 1954-konventionen blev detta praxis i hela Norden.

Arbetsförmedlingarna inkopplas

Emigrationen från Finland till Sverige tog emellertid på 60-talet oanade proportioner, (1965 flyttade 22 000 1966 16 600, 1967 10 500, 1968 17 300, 1969 38 300 och 1970 41 500 personer). Trots att konventionen betonade arbetsförmedlingarnas roll som kanaliserare av arbetskraften var det under 30 procent av utvandrarna som gick den vägen.

Det gav en förklaring till att emigrationen höll i sig oberoende av konjunkturerna i Finland. Avgörande förefaller efterfrågan på arbetskraft i Sverige att vara (se diagram intill).

1973 kompletterades konventionen för Sveriges och Finlands del med en bestämmelse om att flyttningen mellan de två länderna måste ske via den officiella arbetsförmedlingen. Tilläggsöverenskommelsen, som 30 svenska storföretag har bundit sig att följa, har inte fungerat hundraprocentigt. Emigranterna får ofta vetskap om lediga arbetsplatser via bekanta och släktingar som redan arbetar i Sverige. Att företagen sedan ber dem kontakta arbetsförmedlingen är endast en formalitet.

— Eftersom småföretagen är rätt stora sysselsättare är det troligen bara 20—30 procent av invandrarna som verkligen kommer via arbetsförmedlingen, tippar <arbetskraftattaché Risto Laakkonen.

— Ett effektivare förmedlingssystem ger ingen definitiv lösning men kan visa på annat arbete och skolningsmöjligheter i hemlandet.

Många finlandssvenskar har flyttat

Idag finns det över 300 000 finländare i Sverige. Av dem är hela 60 000 finlandssvenskar. Och fler blir de. Deras andel av utvandrarna är 12 procent, dubbelt större än befolkningsandelen. Emigrationen har minst sagt blivit ett finlandssvenskt problem.

Med en fortsatt utvandring kommer hela befolkningstillväxten att hotas. En stor del av dem som skall ta över i morgon bor redan i Sverige. 10 procent av barn till finländska mödrar föds i Sverige. Medan barntillskottet på den finländska landsbygden är några hundratal. Hur många av dagens arbetslösa ungdomar i Finland kommer inte att göra sällskap med de 50 000 i åldern 20—24 år som redan bor i Sverige?

Svenska problem — stopp för ny emigratlonsvåg?

Dagens höga arbetslöshet i Finland bäddar för en ny emigrationsvåg

FORUM 12/7 till Sverige. Avgörande är ändå svenska efterfrågan på arbetskraft. Något som märktes speciellt bra år 1973 när den finländska efterfrågan på arbetskraft översteg utbudet inom vissa branscher.

Trots ”locka-hem-kampanjer” höll sig den yrkeskunniga finländska arbetskraften till sina svenska arbetsgivare och lockade fler över.

Idag är suget mindre. De svenska industriinvesteringarna beräknas minska med 10 procent i år. Beställningarna har inte ökat i beräknad takt och permitteringarna och friställningarna väntas öka på hösten. Arbetsplatserna inom den svenska industrin minskar i år med hela 60 000 enligt många prognoser.

Svenska stimulansprogram — nytt sug?

Läget på arbetsmarknaden i Sverige är inte lysande trots uppmuntrande statistik. På sikt kan inte lagerinvesteringsstödet, som staten beviljat företagen, garantera sysselsättningen. Permitteringarna och friställningarna ökar i ett.

Men regeringen planerar nya stimulansåtgärder. 25-kronan, utbildningsstödet till friställningshotade, fortsätter till årets slut. Åtgärden, som har kostat 300 miljoner kr i skattemedel, har snyggat upp den svenska arbetsmarknadsstatistiken. Bara 62 000 är arbetslösa (jämfört med Finlands 125 000), men 95 000 personer får = arbetslöshetsskolning i dagens Sverige.

Alla stimulansåtgärder som lyckas skapa fler arbetstillfällen och får industriinvesteringarna igång igen skapar ett nytt sug mot den finländska arbetskraften. Redan nu har 7200 emigrerat under det första halvåret.

Planerna på en konjunkturanpassad arbetstid kan lyckas utjämna de svenska konjunkturerna. Kommer det att innebära en konstant efterfrågan på finländsk arbetskraft?

Idén går ut på att man under låg Risto Laakkonen konjunktur arbetar bara 36 timmar per vecka. Företagen betalar lön för hela 40 timmar och får skillnaden ur statskassan. Under högkonjunktur arbetas sedan arbetstiden in utan extra ersättning. På fem år skall det råda balans i arbetstiden.

Och slutligen kvarstår dessvärre den främsta orsaken till emigrationen: de stora löneskillnaderna mellan Sverige och Finland. Blir det någonsin balans på den punkten?

Dags att debattera arbetsmarknade — Det är vid en passlig tidpunkt som den gemensamma arbetsmarknaden togs till diskussion, säger Risto Laakkonen, arbetskraftattaché i Stockholm som fick extraarbete med alla förfrågningar efter Sorsa-intervju för TT.

— Alla större svenska dagstidningar har behandlat fråga på ett sakligt sätt och ringt för att få tilläggsupplysningar. Förstås hänger det ihop med nyhetstorkan, men eftersom diskussionen förs också i Finland är det passligt — de flesta sverigefinländare är ju på semester hemma just nu.

Migrationen mellan Finland och Sverige 1946—1975 samt BNP per capit variationer mellan 1956—1973 Migration i 1000-tal

BNP variat.x

Migration — emigration till Sverig —-—— återvända emigranter

BNP per capit navn Finland Sverig 1946 1950 1955 1960 1965 1970 1975 Källa: OECD Paris 1877

FORUM 12/7 =» Finns det någon speciell orsak att diskutera den gemensamma arbetsmarknaden — Definitivt. Emigrationen från Finland tar fart igen. Skulle inte industrin i Sverige vara i svårigheter skulle utvandringen vara mycket stor. — Det är nog här i Sverige vi hittar orsakerna till att Finland klarar en ny emigrationsvåg. — Läget är inte längre detsamma som när konventionen från 1954 undertecknades. Då kunde arbetsplatstillväxten inom den svenska industrin se till att arbetslösa finländare fick arbete i Sverige. Idag är läget helt annorlunda. Antalet arbetsplatser inom den svenska hemmaindustrin minskar. Enligt vissa prognoser med 60 000 arbetsplatser i år. Det ställer till med problem för sverigefinländarna. De flesta arbetar inom industrin. Inom den svenska Vänd!