Arbetsmarknaden i nordiskt perspektiv
av Urpo Kaila Forum 1988-12, sida 31, 25.08.1988
Arbetsmarknaden I nordiskt perspektiv:
Text: Urpo Kaila
FLEXIBILITET GER NY LOGI ”En så flexibel arbetsmarknad som möjligt ger den bästa ekonomiska tillväxten. Flexibilitetskravet gäller både relationerna mellan facket och arbetsgivarna och själva arbetslivet. Jämfört med de övriga nordiska länderna är vårt arbetsliv styvt och inflexibelt. Men i hela Norden kan man se en trend av facklig karellisering som skapar en ny logik p arbetsmarknaden imo Kauppinen är forskare i arbets[rage Han fungerar som general sekreterare på Delegationen för arbetslivsfrågor, en statlig forskningsinstitution. I höst utkommer Kauppinens nyaste bok om flexibilitet på arbetsmarknaden.
— I ett internationellt perspektiv har de nordiska länderna klarat av sysselsättningsproblemet synnerligen väl. Vi har en arbetslöshet på ca fem procent, i Sverige och Norge går endast ett par procent av arbetskraften utan jobb. I Danmark är arbetslösheten däremot dryga sju procent, säger Kauppinen,
Den låga arbetslösheten i Norden kan delvis förklaras med ett fungerande förhandlingssystem som beaktar den allmänna ekonomiska politiken. Helhetsuppgörelser har tryggat den ekonomiska tillväxten. (En annan faktor är utbildingssystemet för arbetslösa. — I förbundsvisa avtal bekymrar sig ingen för nationalekonomin. Förbundsvisa avtal ger en klart sämre ekonomisk utveckling än antingen centrala avtal eller avtal på arbetsplatsnivå. Detta har verifierats i internationella utredningar, säger Kauppinen.
Sjunkande social status
I Finland har det blivit allt svårare att sluta centrala avtal. Både arbetsgivarna och flera förbund har varit motvilliga till detta.
— Man kan se en gemensam trend i de nordiska länderna. Inkomstskillnaderna ökar och marginalskattereformen och andra typiska problem för högavlönade blir centrala frågor. En annan trend — också den gemensam i Norden — är att en sjunkande social status driver vissa tjänsteman FORUN 12/198 nagrupper till kollektivavtal. Ingenjörerna är ett typiskt exempel, anser Kauppinen.
— Kravet på högre tekniskt kunnande har lett till att arbetsledarna förvandlas till arbetare och att ingenjörerna blir arbetsledare. Många diplomingenjörer utför idag uppgifter som tidigare sköttes av ingenjörer med utbildning på institutnivå, säger Kauppinen.
Nu har teknikerorganisationen Teknisten Liitto redan fått rätt att sluta kollektivavtal även för de högre tjänstemännen. Detta skapar ett organisatoriskt tryck för ingenJörsorganisationen Insinöörillitto.
— Ett annat nordiskt fenomen är facklig kartelloildning. Närstående fackförbund börjar samarbeta för att möjligen senare fusioneras. Av aktuella karell- och fusionsplaner kan nämnas t ex Risto Kulsmas Bil- och transportbranschens arbetarförbund som för övriga förbund inom transportbranschen har framfört förslaget om att grunda ett allrmänt transportförbund. Även teknikerna lär hysa liknande planer, säger Kauppinen.
Snabba sociala förändringar
Under 70-talet hörde Finland till världens mest strejkande länder. Sverige och Norge har däremot haft en mycket lugn arbetsmarknad.
— Grundorsaken till våra arbetsmarknadskonflikter är att vi inte kan handskas med förändringar. Kommunikationen fungerar endast åt ett håll, uppifrån nedåt. Detta leder automatiskt till en motreaktion hos de anställda. I t ex Sverige är alla arbetstagare med i beslutsprocessen på ett helt annat sätt. Där kan arbetstagaren även fungera som subjekt medan han endast är ett ob jekt för förändringen hos oss, anser Kauppinen.
Förändringsprocesserna har både materiella och kulturella dimensioner. I Finland har de sociala förändringarna varit synnerligen snabba. År 1950 hörde ännu hälften av arbetskraften till agrarsektorn medan endast en femtedel av Sveriges befolkning var sysselsatta inom skogs- och jordbruk under samma tid. I dag är andelen drygt 10 procent i Finland.
Men det finns även skillnader i ledarkulturerna.
— Vår företagsledning och våra ledningssystem skapades i skyttegravarna. Där lydde man utan att diskutera. Generaler och övriga officerare har varit en mycket vanlig syn inom vårt näringsliv, påpekar Kauppinen.
Bygelorganisation ger demokratisk dialog
Flexibilitet, decentralisering och marknadsinriktning är Kauppinens nyckelord för den nya situationen inom arbetslivet.
— Den traditionella pyramidorganisationen förvandlas till en flexibel bygelorganisation. Maktkedjorna är kortare och hela företaget präglas av en demokratisk dialog. Chefer och arbetare diskuterar utan mellanhänder. Även ledningsgrupperna får mera diskuterande arbetsformer. Organisationen blir bredare och lägre än pyramidorganisationen, säger Kauppinen.
Bygelorganisationen förutsätter större lexibilitet. Löner, arbetstider och fackliga organisationer är inte längre givna. Men det kommer att föras många förhandlingar om vems intressen flexibiliteten skall tjäna.
Flexibilitetskraven kan leda till att inkomstfördelningen I högre grad sker på arbetsplatsenra än vid centrala förhandlingar. Då kan fackets medlemmar fråga sig om medlemskapet är motiverat.
Detta alternativ verkar inte alltför sannoikt, åtminstone på kort sikt. Norden har tillsvidare världen bäst organiserade arbetsmarknad. Organisationsgraden är 80—90 procent i Finland, Sverige och Danmark. Det mellaneuropeiska genomsnittet är ca 40 procent medan organisationsgraden i USA endast är ca 17 procent.
Ett mera sannolikt alternativ är att förbunden blir allt starkare i förhållande till centralorganisationerna. En arbetsmarknadspolitik på förbundsnivå kan åter medföra att den samhällsekonomiska helheten blir lidande L 31