Arbetsmarknaden och integrationen
av Filip Hamro-Drotz Forum 1988-03, sida 16, 18.02.1988
Arbetsmarknadsfrågorna och integrationen
Den europeiska integrationen berör framför allt ekonomiskt och handelspolitiskt samarbete En positiv utveckling på dessa områden är även för Finlands del av största betydelse. Integrationen begränsar sig dock inte enbart till dessa sektorer, utan framskrider på bred front och inbegriper bla flera centrala arbetsmarknads- och socialpolitiska frågor.
£Gs interna handlingsprogram för integration eftersträvas fri rörlighet för samtliga produktionsfaktorer, m a o för varor, kapital, service och arbetskraft. Enligt Romfördragets bestämmelser för avskaffande av hindren för arbetskraftens fria rörlighet skall medborgare i en EG-stat ha rätt till arbete i andra medlemsstater på samma villkor som gäller för medborgare i respektive stat. Diskriminering i rekrytering, avlöning och andra arbetsvillkor får inte förkomma. Dessa principer för arbetskraftens fria rörlighet har i praktiken inte lett till betydande förflyttning. Man räknar med att ca 2—3 procent av arbetskraften är dylika sk må grant workers, och i tex Danmark verkar endast ca 23 000 personer från övriga EGländer. Idag arbetar man i EG för att avskaffa ännu existerande praktiska svårigheter för ett förverkligande av dessa bestämmelser.
Många frågor EFTA-länderna förhåller sig traditionellt reserverat till en fri internationell rörlighet av arbetskraften. Invandrarpolitiken är relativt restriktiv bla på sysselsättningspolitiska grunder. Någon avgörande ändring i frågan kommer troligen ej heller att uppstå under överskådlig tid, men eftersom EFTA-länderna har intresse av att sporra integrationen i hela Västeuropa, är länderna tvungna att analysera även möjligheterna för och konsekvenserna av en ökad rörlighet av arbetskraften på västeuropeisk nivå.
E 3
Ekon mag Filip HamroDrotz, ansvarig för EGEFTA-frågor i Arbetsgivarnas i Finland Centraltörbund, analy serar den europeiska integrationens Inverkan på arbetsmarknad och arbetskraftens rörlighet 18
Denna analys blir intressant framför allt ifall kravet på reciprocitet även i arbetskraftsfrågor inkluderas i den framskridande integrationen. Bl a följande frågor uppstår: €$ Hurdana arbetskraftsomflyttningar ka bli följden av en ökad möjlighet till rörlighet + Finns det intresse av att attrahera yrkeskunnig arbetskraft till det egna landet $ Hur berörs utlandsetableringarna av denna fråga € Vilka harmoniseringstryck uppstår i den arbetsrättsliga och socialförsäkringslagstiftningen?
I svenska regeringens nyligen avgivna proposition om europeisk integration kan man skönja ett ökat intresse för frågan om arbetskraftens rörlighet. I propositionen poängterar man bl a betydelsen av den nordiska arbetsmarknaden och konstaterar att “det är mycket väsentligt att den fria nordiska arbetsmarknaden kan bestå även efter en eventuell anslutning till den europeiska arbetsmarknaden”. På finsk sida är en sådan inställning av största betydelse, varför även vi har orsak att närmare följa med de västeuropeiska förändringarna i denna fråga.
Utbildningssamarbet skall sporras
EG:s medlemsländer har påbörjat ett närmare samarbete inom utbildning och praktikantutbyte. Bla har det sk COMETT-proJektet godkänts. Inom detta program sporrar man företag och högskolor inom EG till närmare samarbete för att effektivera speciellt utbildningen på de tekniska områdena. Därtill förverkligas det sk ERASMUSprogrammet, vars målsättning är att inom tre år tiofaldiga studerandenas möjligheter att praktisera och idka en del av sina studier i annat EG-land. Ungdomens rörlighet utvecklas inom ramen för det sk YES programmet, och arbetet för godkännande av hög- och yrkesskoleexamina framskrider.
Det ligger i EFTA-ländernas intresse att inte hållas utestängda från detta samarbete. I ovannämnda svenska regeringsproposition konstateras bl a följande: ”Aktiviteterna inom COMETT-programmet gör att företag i EG-länderna kan bli mindre intresserade att ställa platser till förfogande för sådana studerande som inte har stipendier från EG. Utbytet av praktikplatser mellan EGländerna och övriga Europa kan därigenom minska, vilket givetvis skulle innebära nackdelar för svenska studerande"
I Finland är inställningen exakt densamma. Från finsk sida sett är det även av intresse att notera att frågan om studentutbyte och om erkännande av examina också behandlas inom Europarådet.
Arbetsmiljö, information och flexibilite Även ett flertal arbetslivsfrågor berörs av integrationen. Inom ramen för avskaffandet av tekniska hancelshinder eftersträvar man en harmonisering av miniminormerna för bla arbetarskydd. Eftersom den tekniska normeringen är en ofrånkomlig del av integrationen föranleder detta att även arbetarskyddsaspekterna får en central roll då EFTA-länderna anpassar sina normer inom ramen för europeisk integration.
Därtill har frågan om fackets rätt till information inom multinationella koncerner införts | integrationsdiskussionerna, Frågan har tillsvidare lagts på is inom EG, men tas ofta fram av facket på nordisk nivå samt inom ramen för dialogen mellan de europeiska arbetsmarknadsparterna — den sk Social Dialogue.
Den ekonomiska integrationen föranleder en hårdnande internationell konkurrens både utomlands och inom det egna landets gränser, Snabba produktionsomställningar och ett effektivt ibruktagande av ny högteknologi förutsätts av företagen. För detta krävs även god anpassingsförmåga på arbetsmarknaden. I denna anda kan man inom EG skönja ett nytt intresse för ökad flexibilitet i arbetsmarknadsnormer, tex uppsägning, lönesättning och arbetstidsarrangemang. För att företag från EFTA-länder skall kunna klara sig i konkurrensen, kommer detta med tiden att öka behovet av flexibilitet även i EFTA-ländernas arbetsmarknadsnormer. L 3/1988 FORUN,