Arbetsmarknadsorganisation för arkitekter och diplomingenjörer

Taggar: Teman: arbetsmarknader

Forum 8/7 24. 8. 1971

Arbetsmarknadsorganisation för arkitekter och diplomingenjörer

En arbetsgrupp från STS och TFiF har presenterat ett utkast till en arbetsmarknädsorganisation för högskoleingenjörer och arkitekter. Målsättningen är att bygga upp en organisation som främjar arbetsmarknadsverksamheten inom det tekniska området. Samtidigt bevakas högskoleingenjörernas och arkitekternas sociala och ekonomiska intressen. Denna centralorganisation skulle bildas 1971. Det är inte meningen att skapa en traditionell kamporganisation. Målsättningen är att bygga upp en förhandlings- och beredningsapparat som på lång sikt löser anställnings-, löne- och arbetskraftspolitiken för denna grupp.

Även den individuella socialpolitiken med bla uppsägningsskydd och arbetslöshetsförsäkring finns med.

Traditionellt sett har man ansett att ingenjörer och andra akademiker inte behöver en intresseorganisation. Idag har samhället å andra sidan skapat ett förhandlingssystem som gör det nödvändigt. En stark arbetsmarknadsorganisation påverkar redan idag den ekonomiska utvecklingen i vårt land.

STS’ och TFiF’s utmärkta initiativ bör därför ses som en naturlig utveckling. Kanske ramen för denna arbetsmarknadsorganisation ytterligare borde breddas. a

Ensam i Ingenmansland?

Företagarens ställning och ansvar i det moderna samhället diskuterades i Ekonomiska Samfundet, och diskussionen kom naturligt nog att röra sig rätt mycket kring de konkreta relationerna mellan företagen och samhället. Dvs informationen i alla dess olika former — och bristen på information. Föredragshållaren, bankdirektör Göran Stjernschantz efterlyste ett fristående organ som kunde sakkunnigt, objektivt och påpassligt utreda och sprida väsentlig information om näringslivet. Ett sådant organ, med tonvikt på ordet »fristående» saknas faktiskt i vårt organisationsfrälsta land.

Det bör dock inte vara omöjligt att bygga upp ett sådant med element från existerande organ: vi har industrins gemensamma informationsbyrå och utredningsbyrå, vilka fyller 25 år i sommar. Den förra har med tiden kompletterats med organisationernas egna informationsavdelningar och den senare har dagarna ombildats till Näringslivets Forskningsinstitut. Vi har Taloustieto, också med rötter från de första efterkrigsåren, och vi har Finnfacts, vilka båda på olika sektorer sprider upplysning om näringslivet. Och fackföreningsrörelsen har sina utrednings- och informationsorgan. Redan dessa här nämnda ger ett stort underlag av vetande och kontakter, och utöver dem finns det flera andra specialorgan.

Vad som behövs är tydligen ett gemensamt funderande kring ett för våra förhållanden anpassat »Studieförbundet Näringsliv-Samhälle» av svensk modell. Och sedan naturligtvis intensiverad information och meddelelseträning inom företagen och deras organisationer, så att näringslivets representanter kan ställa upp och klarar sig i diskussioner utan att behöva känna sig »ensamma i Ingenmansland», som en diskussionsdeltagare uttryckte dagens situation. O s

KR >