Arktisk uppslutning kring miljöfrågor
av Katarina Koivisto Forum 1991-08, sida 12, 16.05.1991
Arktisk uppslutning kring miljöfrågor
Text: Katarina Koivisto
Den arktiska miljön är viktig och måste ytterligare undersökas. En enighet om det har nu äntligen nåtts på de arktiska möten som de nordiska länderna hållit tillsammans med Sovjetunionen, USA, Kanada men också bl a Tyskland och Storbritannien.
ortfarande går intressena isär men ett gemensamt sommarmö te i Rovaniemi och ctt arktiskt forskningsecnter på samma plats är tecken på den goda viljan.
Det arktiska forskningscentret skall enligt planerna stå klart i början av nästa år och skall enligt sin chef Esa Tikkanen bli tvådelat. Dels kommer centret att syssla med rent konkret arktisk forskning 1 samarbete med universitet i olika länder. men dels strävar centret också till att popularisera information om de arktiska områdena och sina forskningsresultat.
Tikkanen anser att det arktiska centret har tre viktiga uppgifter, forskning, undervisning och information. Undervisningen kommer i Rovaniemi att ske på engelska i ettårsperioder vid något som kallas en arktisk studieenhet. Meningen är att ge dem som gengår kursen en helhetsbild av den arktiska problematiken.
Den problematiken har enligt Esa Tikkanen väl visat sig vad gäller miljön vid både oljekatastrofen vid Alaska och vid svavelutsläppen på Kolahalvön. Den arktiska miljön är mycket mera sårbart än miljön på varmare breddgrader. Bl a just de här två miljökatastroferna står på centrets forskningsprogram.
Ett annat viktigt problemområde som skall tas upp vid det arktiska centret är också folken som bor i de ark 1 tiska regionerna, deras kultur och ekonomiska förutsättningar. Frågeställningar som hur utnyttjandet av de arktiska naturresurserna påverkar urtsprungsfolkens levnadsvillkor kommer att vara en central fråga.
Det är universitet och forskningsinstitut i de nordiska länderna, USA, Kanada och Sovjet som står bakom centret som enligt Tikkanen i alla fall betraktar sig som oberoende av något enskilt universitet. Dessa länder kommer också att vara representerade i det vetenskapliga råd som skall leda verksamheten.
Men innan centret alltså börjat sin verksamhet samlas de arktiska länderna till junikonferens i Rovaniemi. Den konferensen skall ta upp frågor som långt går in på samma problemområden som de centret skall syssla med. I konferensen deltar alla fall också politiker, inte bara vetenskapsmän och det har i en del fall försvårat en sammanställning av mötesordningen. Intressena vad gäller t ex att utnyttja oljeresurser och bevara miljön går isär.
Inför mötet har nu i alla fall arbetsgrupper förberett olika problemområden som just t ex oljeutvinning, men också svavelutsläpp och radioaktivitet kring Arktis för att kunna diskutera problemen så brett som möjligt i juni.
Avgifter…
fortsättning från sid nivå under 80-talet som varje land själv får slå fast innan 1998.
Finland har också haft en kvävekommitté som lämnade sitt betänkande senaste vår. Den föreslår åtgärder som skall minska utsläppen med 15 procent från nivån år 1980 innan år 2000. Då blir kostnaderna högst 20 000 mk per ton NOx. För att nå de utsläppsgränser som fastslagits i Sofia, krävs det rent strukturella förändringar, anser kommittén.
Trafiken ger kväve
Trafiken är den största kväveförorenaren, men också här måste energiproduktionen dra ned sina utsläpp. Stenkol och naturgas har bägge belagts med maximala utsläppsgränser också för kvävedioxid.
Industrin har inte motsatt sig de neddragningar av kväveutsläpp som kommittén föreslog, och miljöministeriet beräknar att nedskärningen på 15 procent skall gå att nå: Kommitténs förslag att se över utsläppsgränserna år 1994 betraktar industrin däremot som en osäkerhetsfaktor.
Och mest motstånd inom industrin har förslaget om miljöskatt på alla utsläpp väckt. En arbetsgrupp inom miljöministeriet lämnade sitt betänkande i april, och föreslog i det en direkt ekonomisk styrning av alla utsläpp. Ju mera en industri eller ett kraftverk — eller för den delen en jordbrukare — släpper ut i luften eller vattendragen, desto mera skall det kosta! Kosta mera skall det också göra att producera avfall.
Arbetsgruppen anser att miljöavgifter är det effektivaste sättet att få industri och andra att dra ned sina utsläpp. Direkt ställning till ifall den vill ha en avgift på alla utsläpp eller bara på den mängd som överskrider en viss gräns tar arbetsgruppen i alla fall inte.
Meningen är enligt gruppen inte at på det här sättet öka den ekonomiska belastningen för företagen, utan bara att styra beskattningen på ett annat sätt. Med höjda miljöavgifter borde annan beskattning istället minska. Ine heller den internationella konkurrenskraften skall få lida av miljöavgifterna, understryker arbetsgruppen. [ första hand ger gruppen nu i alla fall ett konkret förslag till en avgift på 0000 mk per utsläppt ton svavel- cller kvävedioxid i luften från början av år 1995. Avgiften skulle i alla fall gälla bara enheter med utsläpp på över 50 Mton per år.
För utsläpp av fosfor, kväve och klorföreningar föreslår arbetsgruppen konkret på samma sätt avgifter. L 81991 F RUN