Arktiskt fordon utvecklat i Esbo

av Ragnhild Artimo Forum 1988-20, sida 17, 15.12.1988

Taggar: Personer: Fred Burmeister Teman: innovation

PMT skona arktisk miljö

Vad är det som går på dynor och tar sig fram på snöfält, våta åkrar, kärr, tunn is och vatten? Jo: PMT-fordonet. som på mjuka luftkuddetassar klarar snart sagt all slags omgivning och ”spårlöst” kan transportera last och personer utan att tugga sönder underlaget. Ännu finns det bara en PMT.

I Esbo, Finland.

pneumatiskt madrassbandfordon, ä det korta kraftfulla namnet på fortskaffningsmedlet som diplomingenjör Fred Burrneister utvecklat och finslipat från de första skisserna för fem år sedan till demonstration vid en nordisk terrängmobilitetskonferens i Juupajoki I november arrangerad av svenska Samarbetsorganisationen för fordons- och markteknik. Uppfinningsstiftelsen har stött utvecklingsprojektet med 300 000 mk. Burmeister har redan fått patent på sitt fordon i USA, Kanada och Sovjetunionen.

Poreoman Mattress Track Vehicle,

FSRUN 20/1988

Arktiskt behov

Burmeister, som tidigare jobbade på Wärtsiläs Helsingforsvarv, och är en av männen bakom hoovercraftfarkosten Larus, insåg redan för flera år sedan de potentiella utmaningarna och möjligheterna för arktisk transportteknik. Dagens Arktis- och Antarktisieber bara verifierar att behovet finns, och växer.

— När jag började utveckla madrassfordonet var det egentligen med sikte på Sovjetunionens förestående exploatering av resurserna i Sibirien, säger Fred Burmeister, som idag är självständig företagare (firman heter Amfitek) och teknikutvecklare. — Fartyg för transport av förnödenheter till och resurser från Sovjetunionens arktiska områden har redan tagits fram av bl a Wärtsilä. Vad som inte fanns, och fortfarande inte finns i serieproduktion, är fordon som utan att skada tundrans känsliga ytskikt kan transportera tung last i alla tänkbara miljöer och förhållanden i Arcticum. Sovjetunionen hade visserligen en luftkuddeplattform, ett slags luftkuddelastpall, men man var hänvisad till ett konventionenllt dragfordon me — Det terräng- och miljöadaptabla PMT fordonet har många tillämpningsområden Också utöver de mest självklara arktiska transportbehoven, säger DI Fred Burmeister. Ha nämner bl a menföres-, räddnings- och under- M hållstransporter och skonsamrma arbetsmaskiner för jord- och skogsbruk.

PMT-tfordonet hanterar underlaget mycket vänligt — Fred Burmeister vågar tryggt låta sig köras över av Timo Kilpinen från Uppfinningsstiftelsen. Fullskaleprototypen väger runt 700 kg, och vikten fördelar sig jämnt på underlaget via luftpåsarna som utgör fordonets ”larvfötter”. Marschhastigheten är optimalt 10—15 km/h — vilket räcker väl i arktisk miljö eller på höstleriga åkrar.

larvfötter av en typ Som tuggar sönder marken där det går fram.

Burmeister ville ta fram ett universalfordon för dessa förhållanden.

— En gammal tempelbild som visar hur egyptierna transporterade byggblocken till pyramiderna gav den första impulsen till lösningen, säger han. — Idén föddes på en kväll men det har alltså tagit fem år till nuläget med en fungerande prototyp.

Prototypen har huvudråtten 5 Xx 2,5 m, och drivs av en japansk Kubota dieselmotor (11 kW) med hydrostatisk kraftöverföring. Det speciella i konstruktionen är att de 2 Xx 16 dynorna kontinuerligt matas med luft från ett Honda fläktmaskineri (2,5 kW) som samtidigt upprätthåller en tunn luftkudde mellan dynorna och fordonets chassie. Dessutom trycksätts dynorna endast i sitt bärande läge under chassiet vilket gör att de enskilda dynorna fritt kan anpassa sig till hinder i terrängen såsom stenar, stubbar etc.

Dynorna med tjockleken 35 cm är fästa på band som driver fram fördonet på konventionellt sätt. Materialet i dynorna är sk lättpresenning — plastimpregnerat tyg av tjockleken 250 g/m?. De är hopsydda (inte värmesvetsade) då de inte behöver vara helt täta.

Hela fordonet väger bara 700 kg — mindre än de flesta personbilar — tack vare konstruktioner i aluminium och fanér, Prototypen gör 10—15 km/h.

Start i garage

Som alla stora tekniska innovatörer (jfr Apple, Hewlett-Packard!) har Fred Burmeister utvecklat sin brain baby i sitt garage. Av förklarliga skäl har dock slutarbetena på den fullskaliga prototypen gjorts ute — och meallarbetena utförts av Uppfinningsstiftelsens fackfolk.

— För att ”sälja” idén åt Upptinningsstifelsen gjorde jag först en 100 cm lång prototyp för dermonstrationsändamål, och visade hur “ömt” luftdynorna kör över terräng och hinder, genom att på förhandlingsbordet köra över en fylid kaffekopp med protoypen — utan att spilla en enda droppe av kaffet…

Den första demonstrationen med fullska|emodell skedde alltså för tre veckor sedan i Juupajoki, dit försvarsmakten skötte transporten av det säregna fordonet — försvarsmakten har uttalat intresse för PMT genom dess potentiella tillämpningar fö fortsättning på sid 25