Asimov, universum, Star Wars och kreationisterna

av Ragnhild Artimo Forum 1987-14, sida 06-07, 24.09.1987

Taggar: Orter: New York

vw NewY saac Asimov, 67, Ph D, professor i bioke| Mi, internationell vicepresident i Mensa och (mest engagerat) författare, tycker illa om intervjuer. Därför är vårt möte en kompromiss: jag får tala med honom vid hans sedvanliga tisdagslunch med författare och showfolk på Sardi’s på 44e Gatan.

Jag sätter värde på en sådan uppoffring, och säger det. Han säger att han i princip är för ”hands across the sea”.

Han är nästan vithårig. De svartbågade glasögonen är välbekanta från flera år gamla tidningsklipp. Han har röd rock.

Han beställer kycklingsandwich. Om en stund ber han servitrisen hämta ketchup. Jag beställer rotelli, men glömmer att äta gen.

Bandspelaren spinner på bordet mellan oss och dokumenterar varje ord, skratt och utrop från det animerade sällskapet. Asimov, som hatar intervjuer, talar med den verbala överlägsenhet tusentals föreläsningar och uppträdanden ger, med en röst som lever ett eget, rikt liv.

Jag frågar vad han tror att kommer att hända med universum de närmaste biljoner ären.

— Vetenskapsmännen är inte säkra på den saken. Universum kommer att fortsätta att utvidgas, men allt långsammare, och man vet inte ännu om det någonsin når den punkten att det börjar dras samman igen. Jag tycker det skulle vara estetiskt tilltalande att universum skulle börja dra sig samman efter att först ha expanderat, och gå ihop till ingenting, och så skulle ett nytt universum födas. Så snyggt och prydligt: en början, en expansionsfas, en sammandragningsfas och ett slut — och så en ny start, om och om igen. Men det är en personlig preferens och betyder inte att det blir så.

— Så länge universum expanderar, svalnar det: den relativa energiintensiteten per given volymenhet minskar oavlåtligt och medeltemperaturen är nu tre grader över absoluta nollpunkten. Om och när universum börjar sammandras, höjs temperaturen igen; kontraktionen betyder att energiintensiteten ökar.

Närmare I tiden än den eventuella Stora Sammandragningen (som motsats till Den Stora Smällen) är frågan om utomjordisk intelligens. I nästan alla Asimovs SF-böcker, och extra markerat i de ”rymdhistoriska” verken om Stiftelsen och Imperiet, härstammar allt intelligent liv från Jorden. Men Asimoövs människodominerade galaxer representerar inte helt hans vetenskapliga syn — Jag tror på möjligheten av andra intelligenta livsformer och det troligaste är att de inte är människoliknande. Det finns till ”Det skulle vara estetiskt tilltalande att universum skulle börja dra sig samman efter att först ha expanderat, och gå ihop till ingenting, och så skulle ett nytt universum födas. Så snyggt och prydligt: med en början, en utvidgningsfas, en sammandragningsfas, och ett slut.”

ASIMOD OM UNIVERSUM, STAR ARS, KÄACATIONISTER OCH ASMO 14/1987. FORU vidare inga vetenskapliga bevis varken för eller emot denna uppfattning — det handlar bara om en gissning. Orsaken till att mina romangalaxer är befolkade av människor är, att John Campbell på Astounding Science Fiction — där min första novell publicerades 1939 — insisterade på att jordmänniskor alltid skulle avgå med segern, och Campbells jordmänniskor var av någon anledning alltid ättlingar till nord- eller västeuropéer, medan de utomjordiska varelserna förutsattes representera östeuropéer, orientaler eller afrikaner som Campbell föraktade. Som östeuropé — jag kom till USA som treåring — kunde jag inte dela hans hitlertida sympatier, och så kom det sig att mina berättelser inte innehåller extraterrestiala varelser, och att människorna alla har samma ursprung — jag ville inte vara rasist.

Kommer jordmänniskorna att företa interstellära resor i verkligheten — Vi har nått månen, och kommer utan tvivel att nå de andra himlakropparna i vårt solsystem. En dag kommer vi säkert att lö sa problemen med resor till andra stjärnor. Men då vill jag inte vara med ombord. Jag lämnar inte Jorden. Jag åker inte flygplan heller. Över huvudtaget avskyr jag resor, och att befinna mig på främmande platser. Jag föredrar att vara hemma, och jag känner mig bäst till mods i städer, omgiven av byggnader på alla håll.

Precis vad vi alltid misstänkt: Isaac ASimov medger att han verkligen ÄR Elijah Baley, jorddetektiven från robotberättelserna. Baley, som ogärna lämnar stålgrottorna, framtidens underjordiska New York, som ogärna reser i galaxen…

— Det är därför jag gjorde Baley sådan han är, Jorden är hans naturliga miljö.

En hurudan Jord? Vad är det största hotet mot vår planet — Ett kärnvapenkrig, om vi Trycker På Knappen. Om vi inte gör det, är miljöförstöringen det största hotet. Kustvattnen kring USA håller på att förorenas, marken och atmosfären förgiftas av kemikalier. Miljöförstöringen kommer kräva liv. Den kan stoppas — vi har de tekniska resurserna — men det blir dyrt. Ett extremt exempel på problematiken är avfallspråmen som segiat sextusen miles och avvisats från jag vet inte hur många hamnar — nu ska avfallslasten brännas här i Brooklyn.

— Jordens enda hopp, nu och i framtiden, är den mänskliga hjärnan. De teknologiska framsteg genom vilka problemen kan lösas. Kanske det blir möjligt att förlägga morgondagens fabriker till rymden. Kanske fusionsenergi direkt från solen blir verklighet. Kanske vi kan fundera ut en acceptabel modell för att hejda befolkningsexplosionen. Problemet är, att den mänskliga hijärnan, som har nyckeln till dessa lösningar,

FÖRUN, 14/1987

Asimov i bokhandel saac ASImMovs färskaste

Foundation-bok är Foundation and

Earth (bl a Doubleday). Inom september utkommer i USA Fantastic Voyage TWO (också Doubleday). Författaren arbetar på bl a Prelude To Foundation.

På svenska är de färskaste verken Dömd planet, Tidens död, Den Okända Lagen och Stiftelsen och Jorden (alla på Legenda).

På finska har I år utkommit /kulsuuden loppu (Ursa) och nyupplaga av Säätlö ja Imperiumi (WSOY). I början av 1988 utkommer nyupplaga av den tredje Stiftelse-boken, Toinen Sääti (WSOY). .

också är full av misstänksamhet och fient lighet. Människor har svårt att komma överens med människor. Det elfte budet verkar vara: ”Du skall hata sin nästa". Hat och fruktan går hand i hand: den ena känslan när den andra.

— Du har inte frågat vad jag anser om Reagans Star Wars, och jag har använt slut alla svordomar… men jag tycker det är en sådan stupiditet, så otroligt dumt och ett sådant formidabelt slöseri med pengar. Det är precis vad en man som Reagan kan förväntas fundera ut, då han inte hittar på fiffigheter som vapen till Iran. Jag ska säga dig att vi har en strålande B-filmaktör, som spelar rollen av president! Nu kan han inte omväljas för en tredje period tack vare en grundlagsändring republikanerna i tiden drev igenom, och det är ödets ironi att just två republikanska presidenter — Eisenhower och Reagan — skulle ha haft reella chanser till en tredje period. Jag är helt för universell kärlek och vänskap, och att acceptera människor som är annorlunda än man själv, oavsett färg och kultur och språk — men jag hatar republikaner.

”Mot dumhet kämpa själva gudarna förgäves”. Asimov citerar Schiller, och citatet är också nyckelidén i den SF-roman han själv är nöjdast med, The Gods Themselves. Jag frågar hur han ser på kreationisterna, som vill (återjupprätta skapelseberättelse som ”vetenskap” i skolorna.

— Kreationisterna kan jämföras med den kategori som tror att jorden är platt. Vidskeplighet, och inte värt att orda om! Naturligtvis utgör kreationisterna ett hot — liksom alla former av kompakt ovetande. Men historien är full av exempel på perioder då mörker och okunskap kämpat mot rationellt tänkande. Okunskap och stupiditet är värda att kämpa emot, men inte att förhandla med. Att argumentera med kreationisterna är fåfängt: de är oemottagliga fö rationella argument. De har funnit den yttersta sanningen, och den utesluter all diskussion, De vill tvinga sin stupiditet på alla andra också, och vill förhindra att barn lär sig något annat än deras egna fixeringar. Och kreationisterna är frustrerade över att de inte — i motsats till sina gelikar under tidigare sekel — kan bränna annorlundatänkande på bål, och inte lyckas skrämma folk med helvetet, då så få längre tror på helvetet. Ibland får jag otäcka brev från dem, och det händer att jag skriver svar.

— Jag vet inte tillräckligt om världen för att ha en uppfattning om kreationismens utbredning på annat håll. Det är möjligt att den är starkast i USA i den industrialiserade västvärlden. Kreationismen har sina rötter bland vissa protestantiska sekter som är starka | Amerika. Det kan också hända att amerikanerna är litet mer naiva i dessa frågor än folk i Europa.

Kreationismen handlar om det förflutna — Om hur utvecklingen har skett eller inte skett. Men det är i framtiden vi skall tillbringa resten av vårt liv, och det är framtiden som har utgjort Isaac Asimovs massivaste säljframgångar. Trots en imponerande produktiOn i genren populariserad vetenskap är det som SF-författare han är världsberömd,

Vad beror det på att vi är så fascinerade av framtiden — Framtiden är ett ganska modernt påfund. Förr fanns det inte något sådant som framtid. Förändringarna skedde så långsamt att ingen lade märke till dem. Det blev dag, och på dagen följde natt, och så en ny dag. Årstiderna växlade. Små saker förändrades. Någon dog, någon föddes. Men sceneriet var i stort sett detsamma. Det var först i och med den industriella revolutionen som förändringarna började ske i sådant tempo att människorna under sin livstid hann observera dem. Då tidigare ett helt människoliv kunde förflyta utan att några nämnvärda förändringar inträffade, har de senaste två generationerna bevittnat så genomgripande förändringar, att de automatiskt inriktar intresset på hur världen kommer att te sig om 25 år. Det är en n fortsättning på s 9

Asimov som Asimov.