Astrid Gartz sanningar

av Rolf Ekman Forum 1979-11, sida 08-09, 20.06.1979

Taggar: Personer: Astrid Gartz

=» Med sin programserie ”Om vi skall hålla oss till sanningen” kunde Astrid Gartz lätt ha blivit en sk revolverjournalist. En som pressar sina intervjuoffer in på livet, så att de vet varken ut eller in, och till slut hasplar ur sig saker som de aldrig tänkt säga.

Lyckligtvis blev det inte så. I och med att serien redan från första början blev en utfrågning mera i samtalsform, lugnades tempot ned behagligt, och trovärdigheten ökade.

I denna programserie talar Astrid Gartz om aktuella frågor med aktuella människor; där har varit ministrar, bankdirektörer, bergsråd, professorer, författare m fl. På en fråga hur hon väljer dem som skall intervjuas, svarar Astrid Gartz — Utgångspunkten är en utvecklingstendens, en diskussion eller dylikt. Detta innebär att jag oftast utgår från sak, inte från person.

Ständig beredskap

När utgångspunkten är så pass krä vande, hör det till saken att intervjuaren hela tiden håller sig underrättad om vad som händer och vad som rör sig i tiden — Det betyder att intervjuerna görs på ganska kort varsel. Tiden från idé till förverkligande medger sällan långa förberedelser. En viss beredskap måste alltså finnas hela tiden,

De flesta tittare är ganska övertygade om att den som gör en sådan serie hela tiden har ett visst övertag, har haft möjligheter att förbereda sig på sina frågor, medan den som svarar får lov att vara intelligent och kunskapsrik på stående fot.

— Nej, säger Astrid Gartz. — I det slutliga programmet är väl ungefär en tredjedel av frågorna sådana som jag har tänkt ut på förhand. Resten är sedan frågor som svaren har föranlett.

Handen på hjärtat, Astrid, inte försöker du väl leda dina samtal mot ett resultat som du önskar komma fram till?

AstridGartz sanningar

Astrid Gartz har med sina TVprogram ”Om vi skall hålla oss till sanningen” klivit rakt in i den mycket lilla krets finlandssvenska kvinnor som syns.

Egentligen utan att själv vilja synas så mycket. Men i ett debattprogram syns man vare sig man vill eller inte. Detta gäller naturligtvis lika hög grad hela den samhälleliga debatten, varav den viktigaste delen förvisso inte förs i TV-rutan, utan ute i verkligheten.

Serien ”Om vi skall hålla oss till sanningen” hör till dem folk antingen gillar eller inte gillar. Något mitt emellan finns nog inte. Därför är det bara rättvist, att Astrid själv får svara på en rad frågor, som berör hennes jobb.

— Naturligtvis måste jag ha en uppfattning om vart jag vill komma eller vad jag vill ha sagt med intervjuerna — inte bara någon gång, utan alltid. Samtidigt gäller det att ta vara på väsentliga infallsvinklar i de svar som ges.

Begripliga svar, tack!

Astrid Gartz tycker om svar som är klart och begripligt formulerade, och som har ett innehåll. Detta är emellertid något helt annat än den form av revolverjournalistik som nämndes i början av den här intervjun.

— En intervju är ingen tvekamp. Om en intervju görs till något av en duell, är den eventuellt underhållande, men knappast någonting därutöver.

I ett land som Finland med en svenskspråkig minoritet finns det naturligtvis många finskspråkiga beslutsfattare och andra människor, vilkas åsikter har stort intresse

FORUM 11/7 också för svenskspråkiga TV-tittare.

— Språkkunskaperna styr inte valet av dem som intervjuas i serien ”Om vi skall hålla oss till sanningen”. Programmet är ju alltid textat — från finska till svenska eller tvärtom.

Vet du vem som ser på dina program, är de svensk- eller finskspråkiga tittarna övervägande? Rundradion gör tittarundersökningar då och då. Man får alltså en viss uppfattning om vem som ser vad.

-— Mina program ses av såväl svensk- som finskspråkiga. Det är ibland ungefär lika många män som kvinnor, ibland överväger antalet kvinnliga tittare. Största delen är i åldern 24 till 64 år. Skolelever och studerande samt pensionärer bildar de minsta tittargrupperna. När det gäller yrken, överväger följande grupper: tjänstemän inom serviceoch affärsbranschen, jordbrukare, personer med icke-intellektuellt arbete, personer i ledande ställning.

Några nyckeldata

Astrid Gartz har en rak och krävande journalistbana bakom sig och av allt att döma även framför sig. Hon kommer från Liljendal i östra Nyland, student i Lovisa 1964, redaktör vid Finska Notisbyrån 1964—66, vid svenska nyhetsredaktionen 1966—77, först som redaktör ”bland fotfolket”, därefter som redaktionssekreterare och sju år som redaktionschef. 1977 fick hon nog av papperskriget och blev redaktör vid svenska TV-avdelningen. På en fråga om det är så stor skillnad mellan chefskapet och det skapande jobbet hon nu gör, svarar Astrid Gartz — Båda jobben gäller journalistik, men en viss skillnad är det naturligtvis. Arbetet som redaktionschef innebar att en stor del av arbetstiden måste ägnas administrationen och annat dylikt.

En jämlikare värld

Astrids frågor gäller i rätt hög grad vad intervjuoffren anser om världens stora frågor, och på en frå FORUM 11/7 ga om hon själv tror att världen går framåt eller bakåt säger hon sig tro att vi kan åstadkomma en jämlikare, rättvisare och mänskligare värld. Men på en fråga vad hon först skulle vilja ändra på om hennes ord vore lag slår hon ifrån sig med båda händerna — Mitt demokratiska sinnelag förbjuder mig att ens tänka att mitt ord vore lag…

Alla har sina praktiska svårigheter, och alla har sina skatter, som en del älskar, andra inte.

— Jag är förvisso ingen skatteexpert, så någon exakt modell för en ”rättvis beskattning” presterar jag nog inte. Men däremot kan jag väl tänka mig att den nuvarande direkta beskattningen bäst tjänar en inkomstutjämning, medan konsumtionsbeskattning drabbar de mindre bemedlade hårdast. Någon sänkning av den totala skattegraden kan vwvi knappast tänka oss om vi vill fortsätta det samhälleliga reformarbetet, säger Astrid Gartz.

Rolf Ekman