Atomubåtar och oljetransporter

av Erkki Olin Forum 1994-04, sida 20, 24.03.1994

Atomubåta $ Tillåt en gammal skeppsb ggare (och f.ö. deltidshuvudredaktör för Forum för cirka 30 år sedan) att komma med några kritiska och kompletterande synpunkter på en artikel i det utmärkta framtids- och sjöfartsbetonade nr 2/94 av Forum. Artikeln, författad av Erkki Olin, heter Atomubåtar Iöser ryska oljeindustrins transportproblem, och redogör för fantastiska idéer för undervattensaktivitet.

Den som besökt även stora och särskilt atomubåtar frapperas av den stora trängseln ombord. Att konvertera dessa liksom också de flesta övervattenskrigsfartyg till handelsfartyg blir därför så dyrt att nybygfen lönar sig bättre. Skrotning av rysk rigsfartyg eller örsäljning till länder med låga krav på funktionsduglghet blir därför lösningen. Detta framgår också av senaste numret (No. VI/1993) av Naval Forces, International Forum for Maritime Power, som har två artiklar om saken, Russia’s Future Navy Plan och Submarines for the Third World. Enligt dessa befinner sig den ryska flottan i ett bedrövligt skick, och inga större underhållsarbeten har påbörjats sedan 1991. Skeppsvarven är ovilliga att göra maritimt arbete och det är omöjligt att bemanna den existerande flottan. Följaktligen har man startat ett radikalt nedskrotningsprogram. Flaggskepp förblir hangarfartyget Admiral Kuznetsov som ej helt färdigt stac iväg från byggnadsvarvet i Nikolajev vid Svarta havet. Där, på ukrainskt territorium, finns nu ett annat till ca 80 24 färdigt hang; arfartyg, som om det byggs färdigt kansk säljes till Kina, som f.n. kraftigt upprustai till sjöss. Övrig nybyggnad av ubåtar oc övervattensfartyg pågår ännu i viss ut sträckning.

I Erkki Olins artikel behandlas ocks; oceangående undervattenskryssningsfar tyg. Det kan nämnas, att vi i Åbo på f.d. alvateollisuus byggt mindre ubåtar för tu risttrafik, som finns utplacerade på olik; håll i världen, där undervattensscenariet ä särskilt intressant. Ett exempel på detta ä Cayman Islands i Karibiska havet, dit nor mala övervattenskryssningsfartyg rege bundet anländer och där man behändigt kan göra dykningar i 30-40 personers grup er ned till de vackra korallreven. Men at ‘ygga ett stort oceangående kryssningsfartyg är meningslöst och kan bjuda på laustrofobiska upplevelser. Dessutom skulle säkerhetskraven för sådana civila ubåtar bli mycket strängare än för militära ubåtar. Det skall nog erbjudas fanatasipriser för att få Martin Saarikangas (eller Finnyards i Raumo) att komma med en ofert! Det bör också nämnas, att “Masa” S. byggde två atomdrivna arktiska isbrytare i Taimyr-klassen till Sovjet och att reaktorerna lyftes iniskroveniLeningrad. Erfarenbeterna av dessa i arbete norr om Sibirien har varit goda. På 1970-talet var undertecknad medlem av en internationell arbetsgrupp, som utarbetade en säkerhetskod för atomdrivna handelsfartyg. sedermera godkänd av dåvarande IMCO (nu IMO). I gruppen ingick både ryssar och amerikaner och man redovisade sina erfarenheter förvånansvärt öppet. Ett bevis för den ryska sekretessen är att — såvitt jag kan påminna mig — det aldrig var tal om den av Erkki Olin i artikeln omnäranda stora sovjetiska firman Malakit. som redan 1953 började projektera atomubåtar. Man kan förstå det sovjetiska hemlighetsmakeriet. På det sättet undvek

TE [

H 2 man diskussioner och lobbying som i väster är så vanliga när det gäller militära anslag och inte alltid leder till optimala lösningar. Den tidigare sovjetiska flottkommendören amiral Tjernarvin har avslöjat, att den militära budgeten småningom steg till 15 96 av den totala budgeten :+ kostnader för infrastrukturen. Detta ledde slutligen till Sovjetrikets fall!

Kan man hitta pengar till de fantasirika undervattensanläggningarna bla. för rening. och bärgning av sjunktimmer, som Erkki Olin antyder i sin artikel så skulle jag finna det vettigare att bygga konventionella avloppsreningsstationer ör St. Petersburg, som skulle eliminera det stinkande vattenområdet mellan staden och vallanläggningarna som förenar Kronstadt med fastlandet särskilt norrut.

Hela det bestyr som Olin i sin artikel kort skisserar upp påminner om ett typiskt drag i sovjetisk vetenskapsfilosofi. Man utarbetade komplicerade teorier och konstruktioner, men ville ogärna testa dem i den kalla verkligheten. För tänk om de ej fungerade…Tom Clancys bestseller, som omtalas 1början av Olins artikel beskriver ett kanske teoretiskt möjligt undervattensscenario med atomubåtar. Firman Malakit går kanske ett steg ännu längre.

Jan-Erik Jansson Professor

Olin svara € Professor Ianssons skriverier tycks ha en genomgående negativ attityd till allting som är ryskt. Jag vill här endast kort meddela att min artikel baserar sig på en intervju med Malakits chefskonstruktör Vladimir Barantsev, som gjordes av en av nyhetsbyrån Severo-Zapads reportrar enligt min önskan. på uppdrag av Forum. Undertecknad är Severo-Zapads (nordväst)representant i Finland. ackrediterad av UM. Severo-Zapad är bl.a. rätt ofta anlitad av Helsingin Sanomat i miljöfrågor. Vid behov kan också ärevördiga nyhetsbyrån ITARTASS i St. Petersburg, som jag också har goda kontakter med, bekräfta motsvarande uppgifter angående Malakits planer på att omvandla atomubåtar till oljetankers som kan ta sig fram under isen. I min artikel poängteras ju dessustom att allting ännu befinner sig på idéstadiet — och alt Malakits idéer är fantastiska.

Professor Jansson, som använder amerikanska — i och för sig visserligen förträffliga, men ändå andrahandskällor — och kommer med nedsättande, i detta sammanhang otillbörliga synpunkter på den ryska vetenskapliga standarden — tänk på rymdstationen MIR. bärraketen Proton och månbilen Lunahod. som nog testats i verkligt hårda förhållanden — talar om vattenreningsverket i St. Petersburg, men tycks inte veta att YIT tillsammans med ryska Vodokanal St, Petersburg nu kommer att slutföra arbetena på stadens sydvästra valtenreningsverk i två faser till en kostnad av omkring 1 miljard mark. Hela entreprenaden väntas slutförd år 1998 och 8 staden en tilläggsreningskapacitet p 0 000 kubikmeter avfallsvatten per dag. YIT kommer också att samarbeta med Vodokanal på följande orter: Sestoretsk, Rotshino, Kronstadt, Bolshoja Ishora och

Petrodvorets. Erkki Olin

Strutshörnan

Skidturen

Kära Adolf äntligen har det varit en riktig vinter. Under de senaste åren har det inte gått att vintersporta utomhus; för litet snö och för varmt. år har naturen dock gjort sitt bästa för att vara människan till lags. Lagom till sportlovet fanns det massor med snö, isen var tjock och vädret var ypperligt. Inte för varmt och inte för kallt. EH riktig finländsk vinter med andra ord. Du vet ju att jag inte är någon sportfanatiker — det enda jag såg av Lillehammer var då Finland förlörade i ishockey — så jag hoppas att du inte blir förvånad då du hör at jag for på en skidtur. Jag plockade fram min skidutrustnin och lämpliga kläder och styrde så skidOrna ut på isen.

En jJantastisk syn mötte mig; den finländska unika skärgården i all sin vinterprakt. Några småbåtar hade frusit fast i hamnen, vid horisonten skymtade några pilkare på den gråvita isen och himlen var klarblå. Jag bestämde mig för att skida runt en holme som såg uf att vara på lämpligt avstånd.

et blev litet ansträngande eftersom jag hade varit litet slarvig med att sätta klister på skidorna. Fästet var dåligt, men det gled desto bättre framåt. Det kändes skönt att staka fart och sedan glida flere meter framåt.

Allt var perfekt, tills jag såg den. Du kan inte förstå hur fel det kändes aft se den, den passade liksom ime alls in i landskapet.

är låg den, litet på sned, brun och tom. Den liksom grinade litet hånfullt mot mig. En slags naturens jantelag: du skall inte tro att naturen kan förbli ostörd.

Genast ställde jag mig flere få or som ivetvis förblev obesvarade. är det för slags människor som gör på detta vis? Varför görde det? Jag menar, det kan nu inte ha varit så svårt att ta den med sig hem igen. Förstod den person som lämnade aen där tomma ötlftaskan där på isen hur det kommer att gå?

Aven här uppe i norr smälter isen och vad händer sen? Vert du hur jag tror att det SA Så småningom kommnier flaskan att lucka omkring här på fjärden. Förr eller senare kommer den att sköljas iland och sannolikt splittras. Skulle du ha gjort så om du hade din stuga vid stran en av fjärden? Eller ännu värre skulle du ha gjort så om du inte hade din stuga vid fjärden? Nej, jag tänkte väl det. Din Max

Diplomingenjör Max Lundell åserar under vårterminen i Strutshörnan krina etikfrågor för envar, med anknytning till den etikdebatt som förts TFiF och föreningens och utskott. TFiF godkände vid sitt valmöte i december föreningens Hederskodex och

Miljöansvaret.