Att banta är som att placera

av Ari Kaaro Forum 2015-06, sida 24, 18.06.2015

Ari Kaaro är är vd för Seligson & Co Fondbolag med 16 års erfarenhet av placeringsbranschen.

Att banta är som att placera

Speciellt så här inför strandsäsongen kryllar medierna av råd för dem so vill gå ner i vikt. I princip är bantning enkelt: om man äter och dricker färre kalorier än man förbrukar så lyckas man.

Det finns två sätt att åstadkomma detta: man kan minska sitt energiintag (både mat och dryck) eller öka på sin förbrukning (mera motion). Helst förstås både och.

I praktiken blir det betydligt svårare. Man ger efter för sötsuget mitt i en stressig arbetsdag, tar ett par drinkar för att koppla av på kvällen och skjuter upp motionspassen. Att veta vad man borde göra betyder inte att man enkelt klarar av att genomföra sina planer. Istället önskar man att det fanns en mirakeldiet som skulle göra det hela enklare, framförallt psykologiskt.

Du är det du äter. Efterfrågan genererar utbud. Det finns ingen brist på olika dietsystem, som är mer eller mindre vetenskapliga. Det lustiga är, att även om de inte liknar varandra, så kan de flesta faktiskt funka. Alltså i meningen att det i början ofta är lättare att följa råden än att bara minska på matintaget rakt av, utan något system.

De flesta system funkar även på sikt om man bara orkar följa dem. Många metoder sviker ändå i slutändan eftersom livet i långa loppet inte blir enklare av att vara på 5:2 / 6:8 / frukt / stenålders / Atkins / you-name-it än att bara äta en smula mindre och motionera regelbundet.

Du är det du placerar I, Dynamiken är häpnadsväckande likartad när det gäller framgångsrikt placerande. De flesta pålästa placerare vet att det inte går att på ett pålitligt sätt förutse framtida vinnare, varken aktier eller fonder, och att nyckeln till goda resultat ligger i långsiktighet, god diversifiering och låga kostnader. Desto konstigare är det inte.

Mentråkigt kan det nog vara! Agerar man på ett rationellt sätt så ska man inte vänta sig stora, snabba vinster och överhuvudtaget inte göra så mycket åt sina placeringar heller. Man kan också vara säker på att det stundvis ser riktigt illa ut: placeringarnas värde råkar kraftigt på minus medan medierna tutar ut ekonomiska domedagsprofetior. Då är det svårt att hålla sig till planerna, låta placeringarna bara vara och lita på att det hela nog vänder igen.

Ala carte. Gärna skulle man ha ett system som levererar en hyfsad avkastning på ett tryggt och stabilt sätt.

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 6201 Återigen: finns det efterfrågan så hittas det nog metoder. Man kan lära sig att tänka och göra som ”rik pappa” (och inte som en fattig pappa), ”grannen som är miljonär” eller till och med som den ”kvinnliga grannen som är miljonär”. Uppfinnarna av de populäraste placeringssystemen turnerar världen runt och tar väl betalt för sina lärdomar — deras metoder berikar åtminstone dem själva Är man ovillig att anamma ett helt färdigt system så kan man alltid via nätet beställa en uppföljning av vad olika placerarguruer har gjort, eller analytikers (vem det nu må vara) bästa tips, eller också köpa ett analysprogram som gör det enkelt att generera egna idéer.

Sitt placerande kan man också outsourca, till skillnad från viktminskning. Man kan välja en fondförvaltare som man litar på eller någon av bankernas färdigt paketerade förvaltningstjänster. Valmöjligheter finns: försiktig, måttlig, konservativ, aggressiv, våghalsig, knasig —- nå, kanske inte de två sistnämnda, men vi kan lugnt konstatera att utbudet ingalunda är knappt.

Typiska fallgropar. Många av placeringssystemen fungerar, åtminstone under gynnsamma förhållanden. De som inte gör det snubblar vanligtvis på för aktiv trading, alltså frekvent byte av placeringsmål, användning av skuld som ”hävstång” eller stora kostnader via dyra fonder eller försäkringsskal.

Tyvärr finns det ändå väldigt många investerare som inte når den avkastningen som deras valda system skulle kunna ge. Psykologin brukar vara boven även här: man säljer panikartat vid nedgångar eller vill åtminstone prova något nytt under de perioder då det går dåligt för ens placeringar. Ofta är det nya någonting som har klarat sig bättre än den egna portföljen under de senaste åren. Detta ska man akta sig för: hoppandet efter historiska avkastningar hör till de sämsta placeringsstrategier som finns.

Disciplin. Det är nämligen ändå med tålamod man når framgång; invecklat är det inte. Det är klokt att placera i sådant som har äkta tillväxt, till exempel bli delägare i olika bolag via aktier eller aktiefonder, att diversifiera väl och se till att kostnaderna inte äter upp för mycket av avkastningen. Och att vänta.

Då kan man lita på att det under åren kommer att gå både upp och ner, men på sikt ändå så småningom alltmera uppåt. Bra så: när det gäller placeringsportföljen brukar en krypande gödning vara ett önskat resultat! m