Att investera i framtid
av I J Forum 1978-12, sida 05, 30.08.1978
ledaren
MARX BETYDELSE SOM FILOSOF är ännu svår att förutse, sa Georg Henrik von Wright nyligen i ett TV-program, Är den det? Har inte just Marx tagit fram vår tids centrala problem? Diskussionen kring produktionsfaktorerna — arbete, kapital, råvaror och energi — har oavbrutet ökat i intensitet och nya politiska, ekonomiska och ideologiska aspekter har förts fram. Varje produktionsfaktors betydelse för människans villkor har bara under detta årtionde i tur och ordning satts under lupp.
Ekonomi är som känt att hushålla med knappa resurser. Problemen har alltid hopat sig just vid den produktionsfaktor, den resurs som det för tillfället har funnits minst av. Endast när det gällt arbetskraften har ett alltför stort utbud inte ansetts önskvärt. Att se också de arbetslösa som en resurs vågar ytterst få i dag.
RÅVARORNA har råkat ut för de värsta domedagsprofetiorna. De har fört fram tredje världens problem. De har rentav upphöjts till absolut gräns för det mänskliga livets utvecklingsmöjligheter på jorden. Samtidigt har nya slag av råvaror dykt upp, och inte bara de syntetiska. Know-how och innovationsförmåga är i dag säljbart ”råmaterial”.
ENERGIN räknades ursprungligen till råvarorna. En gång i tiden var det muskelkraften som stod för energin. Med teknikens frammarsch kom den fossila energin och krisperioden (eller glansperioden) ga i ett slag energin dess rätta roll och status.
OCH KAPITALET? Efter Marx blev det nästan ett fult ord. Det är den produktionsfaktor som kanske väcker de starkaste känslostormarna. Råvaror får — måste — föras över gränserna, energin likaså. Arbetskraften ska helst hållas där den är född, enligt en ganska allmänt accepterad princip. Men kapitalets rörlighet, som är allra lättast att genomföra, är desto svärare att acceptera. Fruktan för kapitalets makt är större än fruktan för den makt råvarornas och energins ägare besitter. Marx har lämnat sina spår. ”Det är bättre att flytta kapital än arbetskraft”
Att investera i framti brukar visserligen politiker säga, speciellt under utflyttningsvågor. Men ord och handling är inte ett. Fråga vilket svenskt dotterföretag i Finland som helst — visst har det stämpeln ”utländskt”. Det faller i själva verket mellan alla stolar, för även i Sverige betraktas dessa dotterföretag som ”utländska”. Dock investerar de, sysselsätter de, produktutvecklar och exporterar de, likaväl som alla ”äkta” finländska företag. Så hur ska vi ha det?
ARBETSKRAFTEN? Den har sina intresseorganisationer, mäktigare än råvarornas, ordrikare än kapitalets och mera energiska än energins, Full sysselsättning har blivit ett absolut krav, Lågkonjunkturen har lärt att det inte är lätt att uppfylla. Ska vi producera varor som inte behövs för att hålla arbetskraften sysselsatt? Eller måste vi acceptera strukturförändringar med tillfälliga perioder av arbetslöshet?
Marx hade sin egen definition på utsugning. I dag förekommer det att man lyfter lön utan motsvarande arbetsprestation. Också det är utsugning… Uppenbarligen har utvecklingen gått så långt att man borde sluta upp att betrakta arbetskraften som en produktionsfaktor. Sociala och mänskliga betraktelsesätt vinner de ekonomiska. Men vi måste vara ekonomiska också när vi är sociala. Annars är vi sociala till döds.
Skillnaderna mellan produktionsfaktorernas pris i olika länder har lett till krav på strukturförändringar i alla högindustriländer, speciellt i Norden. I alla de nordiska länderna diskuterar man i dag industripolitiska helhetsprogram.
DET ÄR DÄRFÖR NU, som koordineringen måste ske. Ska de nordiska länderna i framtiden utvecklas balanserat i förhållande till varandra, borde strukturdiskussionen föras gemensamt, och åtgärderna samordnas.
En sådan diskussion kunde vara en investering i framtid. I D synvinkeln
Forums gäst:
Kyösti 5 kyttä, född 1925, pol kand, författare och kolumpnist bla i Suomen Kuvalehti, har i över tio år suttit med i kommittéer som arbetat med mellaninstansförvaltningsfrågan.
FORUM 12/78
NW” Kapitalism versus socialism — en föråldrad front.
Idag och även i framtiden gäller kampen <centralisering eller decentralisering av den ekonomiska och samhälleliga makten. Makten centraliseras inom alla system, om den inte med vetet decentraliseras, och centraliseringen har ingen ände.
Centralisering är effektivitet, och medför rovdrift av naturen och arbetslöshet. Arbetslösheten är antingen konkret eller ”psykologisk”; i det senare fallet nödgas
En föråldrad fron mänskorna utföra artificiellt, onödigt och frustrerande arbete.
Centralisering är sektorisering: nationen spjälks upp i allt mindre professionella, ideologiska och = politiska sektorer, som alla har sin egen stab och manipuleringsapparat i huvudstaden.
Centralisering är byrå kratisering: huvudstadens förvaltnings- och manipuleringsapparat (som ocks inkluderar intresseorganisationernas staber) är den enda bransch där behovet av arbetskraft kontinuerligt ökar.
Centralisering är massinriktning: mänskorna berövas sin hemtrakt och möjligheten att vara med och utveckla den egna boendeoch arbetsmiljön. Mänskorna har inte längre någon bakgrund, några rötter, de har endast partiet och fackföreningen.
Den samhälleliga sjukdom centraliseringen ger upphov till är så allvarlig och så entydig, att den allt obönhörligare tvingar ansvars kännande medborgare att utöva decentraliserad samhällspolitik. O 5