Att spå är svårt - isynnerhet om framtiden

Taggar: Teman: konjunkturer

Att spå är svårt isynnerhet o framtiden

Konjunkturspåmännen är ense om utvecklingen under de närmaste tolv månaderna, trots att de egentligen inte vill vara helt eniga. I princip är det nämligen önskvärt att det finns flera olika prognoser vilka konkurrerar sinsemellan och komplet terar varandra.

Därutöver behövs en konjunkturplanering för längre tidsperioder som komplement till den passiva prognosens rent konstaterande framställning.

Prognosmakandets konst försvåras dock av många faktorer — dels sådana som är gemensamma för alla små, av utlandet beroende länder, dels sådana som är en följd av att vårt konjunkturforskningssystem ännu inte är helt utbyggt och lider av arbetskraftsbrist.

Det ekonomiska statistiska materialet är till stora delar gemensamt och lider av ett nästan genomgående fel: en långsamhet som på vissa punkter gör prognosticeringen närapå meningslös.

FORUM: — Är vårt konjunkturutredningssystem tillräckligt utbyggt för att ge underlag för tillförlitliga prognoser? Och för att kunna jämföras med andra länders?

MOLANDER: — Vi har ännu rätt små erfarenheter av prognosticering — proceduren inleddes först i slutet av 50-talet och vi ligger fortfarande rätt mycket efter andra. Men ramen finns och utvecklingen har varit snabb under 60-talet. RELANDER: — Vi börjar ha resurser för prognosarbetet, men felet är att man nu har gått in för tremans planeringsenheter vid ministerierna och denna splittring minskar enligt min åsikt utredningsarbetets effektivitet. Emellertid förekommer ett mycket intimt samarbete mellan Finlands Banks institut för ekonomisk forskning, Ekonomiska planeringscentralen och Statistikcentralen samt finansministeriets avdelning för folkhushållningen. Innan tex finansministeriet publicerar sina totalprognoser föregås de sålunda av gemensamma diskussioner för kontroll av data och metoder.

MICKWITZ: — I fråga om den internationella jämförelsen har jag en rätt positiv uppfattning om vår nuvarande nivå. T ex Finlands Banks modeller motsvarar nog de amerikanska. En annan sak är att utrikeshandeln spelar en så stor roll i vår konjunktur och materialet för bedömningen av den kan inte vara bättre än vad det utländska materialet är. Detta är det lilla Jandets speciella svårighet. Men mekaniken är alltså tillfredsställande.

— Ett betydelsefullt tillskott till våra möjligheter innebär industrins konjunkturbarometer. När det gäller att koppla ihop den med övriga prognoser möter emellertid tekniska svårigheter. Men sådant forskningsarbete som skulle krävas för det har egentligen inte heller gjorts utomlands.

FORUM: — Är kockarna kanske alltför många?

MICKWITZ: — Splittringens vådor är jag ense om. Redan för tio år sedan föreslog jag att en enda statlig, tillräckligt stor

Forum 9/71

I diskussionen kring konjunkturprognosens problem deltog e Professor Gösta Mickwitz, som utarbetar Mercators index över den produktiva aktiviteten e Poldr Ahti Molander, till senaste månadsskifte vid Finlands Banks Institut för ekonomisk forskning, numera chef för Näringslivets Utredningsbyrå Etla e Pollie. Timo Relander vid Finansministeriets avdelning för folkhushållningen.

• Protokollet fördes av redaktör Inger Ehrström.

inrättning skulle skapas, skild från det politiska beslutsfattandet. Det hindrar dock inte kompletterande och konkurrerande forskning och forskare inom den privata sektorn som kontroll. Om monopolet gör fel, så kan de vara ödesdigra. MOLANDER: — Det är kanske en brist att vi har bara en enda officiell prognos — finansministeriets — men därtill har vi ju andra orakel (tex professor Mickwitz) främst för olika sektorer. Nu kommer Näringslivets Utredningsbyrå (Etla) att gå vidare med en mycket omfattande konjunkturprognos som blir en offentlig konkurrerande prognos.

— Alltför många kockar är naturligtvis illa, men två—tre konkurrerande prognoser kunde kanske vara bra, Det vidgar diskussionen.

RELANDER: — De är inte bara konkurrerande, utan i högsta grad kompletterande eftersom finansministeriet i sina prognoser speciellt måste beakta sådant som betjänar det politiska beslutsfattandet. Näringslivets prognosmakare skall fästa uppmärksamheten vid det som tjänar dess planering.

— Men man kan väl inte tänka sig att det från statliga inrättningar skulle komma flera olika, officiella prognoser. Vem skulle då kunna veta vad man skall tro på? Kompletterande prognoser från andra sektorer är däremot på sin plats. MICKWITZ: — Jag är inte alldeles enig på den punkten. Om osäkerhet råder så bör den också komma fram — prognoserna bör tas med nödig skepsis. En annan sak är att de organ eller grupper som gör prognoserna måste ha tillräckliga resurser, så att deras arbete är kompetent. Då skadar det inte i och för sig om de är många. Alltför små enheter kan däremot inte göra tillräckligt bra arbete.

FORUM: — Bygger prognoserna i allmänhet på samma material?

MOLANDER: — I princip är materialet det samma, men Vänd bearbetningen och förädlingen av det är olika vid olika inrättningar. Statistikcentralen levererar basmaterialet till alla. RELANDER: — Jag är inte alldeles enig. Vart och ett av organen har nog sådant material som ingen av de andra har tillgång till. Det är just idén med de kompletterande prognoserna att dessa olikheter finns.

MICKWITZ: — Man kan kanske säga att det gemensamma materialets andel hittills har varit rätt stor — isynnerhet vad industriproduktionens volym beträffar. Men i samma takt som de olika prognosproducenterna utvecklas får vi mera tilläggsmaterial som inte är gemensamt. Och då kommer det i alla fall att finnas ett gemensamt material, nämligen den nationalekonomiska statistiska utbildningen. Olika kortsikts- eller delprognoser kan visserligen göras på basen av specialinformationen, men tolkningen av den allmänna konjunkturbilden kräver erfarenhet och kunnande, som blir ett för alla gemensamt material.

MOLANDER: — Här kan man fråga sig i vilken utsträckning forskningsinrättningarna i framtiden är redo att byta material. Då skulle alla i princip ha samma möjligheter. RELANDER: — Jag tror att detta redan sker i rätt stor utsträckning.

MICKWITZ: — Svårigheter finns emellertid, speciellt på utrikeshandelns område. En del av uppgifterna i materialet är konfidentiella för att inte konkurrenter i utlandet skall få ett försprång tack vare uppgifter om marknadsläget. MOLANDER: — Inte heller Finlands Bank kan ge ut hela sitt material om t ex investeringsförfrågningar, vilka ju är företagsbundna. Men sammandrag kan utväxlas.

FORUM: — Här nämndes skolningen — är den väl utbyggd med tanke på prognosticering?

RELANDER: — Påpekandet om erfarenhetens betydelse är mycket viktigt. Ingenstans har man ännu kunnat visa att modeller os v skulle kunna ersätta grundlig erfarenhet. MICKWITZ: — En erfaren teoretiker får dock säkert ut mycket av dem och med deras hjälp får:-man mycket snabbare den erfarenhet som det tidigare behövdes decennier för att vinna. Utvecklingen är ju den samma inom företagsvärlden: det krävs allt mer teoretisk utbildning för att spara erfarenhetstid.

— Svårigheten är naturligtvis den att dessa inrättningar har utvidgats så mycket att de är tvungna att ta unga, oerfarna forskare, medan å andra sidan efterfrågetrycket leder till att »bruksvärdet» hos den som varit kanske bara en kort tid på området är så högt att han lätt »köps» bort till någon ledande post, beslutsfattande funktion.

— En detalj i sammanhanget vill jag peka på: att finansministeriet och statistikcentralen i allmänhet gör upp sina prognoser för bruttonationalprodukten. Men i konjunktursammanhang är detta inte särskilt lyckat. Marknads-BNP är det som här har betydelse — alltså i stort sett det som Mercators index täcker, fastän också den har en del rester av BNP-tänkandet. En konjunkturkänslig BNP borde sålunda framhållas i prognoserna — Det skulle också göra det lättare att tolka dem. Vad innebär i praktiken att tillväxten i BNP minskar från 4 till kanske

Uppifrån:

Pol.lic. TImo Relander Prof. Gösta Mickwitz Pol.dr Ahtl Molander

Forum 9/71

FORU 2 procent? De nationalekonomiska totalvärdena kräver skolning för att förstås. Får man däremot veta att en speciell industrigrens ökningstakt minskar, så förstår en vanlig mänska det i stort sett.

FORUM: — Prognoserna behöver alltså uttolkare — borde de som utarbetar dem också göra kommentarerna?

MICKWITZ: — Åtminstone i statssektorn skulle däri ligga betydande risker för tendenser till politik. Och beskyllningar för önsketänkande.

FORUM: — Är basmaterialet numera tillräckligt för uttömmande prognoser, eller finns där fortfarande stora luckor?

RELANDER: — När det gäller ett av den utländska konjunkturen så starkt beroende land som vårt har anslutningen till OECD inneburit en mycket stor förbättring, speciellt vad beträffar tillgången på uppgifter. Också behovet av arbetskraft har därmed minskat.

MOLANDER: — Det största felet är att vi, när vi försöker örutspå framtiden, först måste förutspå nuet. Materialet blir alltså mycket sent färdigt — en del är flera år gammalt. De viktigaste serierna är någorlunda snabba, men några avgör rande nyckeltal borde fås snabbare.

RELANDER: — Vissa ytterst viktiga ekonomiska serier fås bara på årsbas. Detta gäller t.ex. konsumtions- och investeringsvärden, vilka är nödvändiga för prognosarbetet. MICKWITZ: — Månadsserier behövs absolut för att man skall kunna få förändringsvärden tillräckligt snabbt. Uppgiften är ganska svår när det numera tar två månader att få ram ens snabbstatistik. I praktiken släpar man då ungefär ett halvt år efter i prognosticeringen.

Avverkningsstatistiken är snabb — och det skulle vara en hemsk tanke att vänta tre månader på den — men bla byggnads- och handelsstatistiken kommer besvärande sent. Industrins volymstatistik borde vara snabbare, och om vi någon gång kommer så långt att vi också har lager- och orderstatistik borde de också vara snabba. Annars är de till ringa nytta vid prognoser.

RELANDER: — En stor brist är också att hela den kommunala sektorn står utanför prognosarbetet, den representerar ändå ungefär hälften av investeringarna.

MICKWITZ: — Bankstatistiken åter är tämligen snabb, men i fråga om penningströmmarna tillstöter identifikationssvårigheter — de är obekvämt anonyma och därtill kommer banksekretessen.

RELANDER: — Svårigheten är dock att med ökad snabbhet tillförlitligheten minskar. På den saken har vi redan beklagligt nog exempel.

MICKWITZ: — Det kan man säga, men saken har två sidor: med en statistik som är två år gammal gör man ingenting, medan däremot små differenser inte är så farliga. I varje fall får man trots dem en bild av utvecklingen, om statistiken i stället är snabb.

FORUM: — Den psykologiska reaktionen på en prognos är väl också en faktor som borde räknas med, men som är mycket svår att bedöma. Det har sagts att en prognos är föråldrad i samma ögonblick den offentliggörs.

MOLANDER: — Här kommer vi in på frågan vad som överhuvudtaget är meningen med prognoser? En avsikt med publiceringen är att prognosen, eftersom den är på ett sätt

Forum 9/7 passiv, visar att »såhär går det, om ingenting annat görs». Varvid den alltså direkt tvingar till vissa slutledningar och åtgärder. Då kan den naturligtvis inte slå in, men det betyder inte att prognosen har varit dålig, utan att den har fyllt sin mission.

MICKWITZ: — I allmänhet har man nog inte lyckats förutspå och varna tillräckligt effektivt, varför prognoserna i allmänhet har slagit in. :

RELANDER: — Vi borde egentligen inte bara tala om konjunkturprognoser, utan därjämte om konjunkturplanering, vilken täcker en längre tidsperiod och drar konklusionerna av prognosen. Tex en treårsperiod är redan tillräckligt lång för att åtgärder skall hinna verka och påverka konjunkturutvecklingen.

MICKWITZ: — Folkhushållningsavdelningens prognoser har ju i allmänhet varit rätt mycket i den stilen, alltså villkorliga prognoser. Själva prognosen uppgörs visserligen under antagandet att inga åtgärder vidtas, men konjunkturöversikten anvisar ju handlingsvägar för att ändra utvecklingen. »Om inte det eller det sker, så blir utvecklingen denna», är en formulering som kunde användas mera. Men man vill inte tro på varningar som gäller ett år framåt.

RELANDER: — Det är ett faktum att man alltid undervärderar förändringarnas storlek. Se exempelvis på prognosen för handelsbalansen senaste år: i mars—april förutspåddes underskottet bli ca 600 miljoner mark och detta ansågs på alla håll vara överpessimism — 100 miljoner vore mera sannolikt. Verkligheten blev 1465 miljoner.

MOLANDER: — Sanningen är den att även om prognosmakarna skulle skymta ett underskott på bortåt 1400 miljoner, så sviker dem modet när det gäller att ge ut uppgiften. Man är hellre försiktig, För att inte få namn om sig att vara en galning. : .

MICKWITZ: — Detta gäller såväl inför industrins beslutsfattare som inför politikerna. Det är svårt att göra prognoser i god tid sådana att de blir trodda. Men de borde göras för att en förnuftig konjunkturpolitik skall kunna föras.

FORUM: — Och så till slut: konjunkturprognosen för de närmaste tolv månaderna. Var så goda!

MOLANDER: — Mild nedgång fram till årsskiftet. Tillväxten kommer nog att fortgå, men inte i samma takt, utan kanske tom avstanna inom en del sektorer. Men den nya uppgången börjar, ehuru kanske inte särskilt starkt, redan år 1972. Detta alltså som min personliga spådom.

MICKWITZ: — Den motsvarar rätt väl min uppfattning — vilket ju är beklagligt, eftersom vi just har framhållit att det borde finnas olika prognoser. Erfarenheten visar emellertid att förändringarna tenderar att överraska, de kommer snabbare än man tror. Jag håller det för sannolikt att man alltför sent kommer att märka den nya expansionen, Men å andra sidan kan man kanske utgå från att nedgången kommer att vara något brantare än vanligt i år — inte bara på grund av strejkerna. Exportmarknadens försämring, vilken se senaste avverkningssiffrorna tyder på, stämmer sinnet i moll. Det kan därför hända att läget blir sämre genast när den livliga verksamheten för att återvinna strejkförlusterna har återgått till det normala. Därtill kommer faran att prisstoppet kan bromsa. Industrins lönsamhet kan drivas till en sådan punkt dä produktionen måste inskränkas. Forts. på sid. 4 9