AV-teknik gör ditt framträdande intressant

10

FORUM 9 - 76

AV-teknik gör ditt framträdande

Tingens ondsk = Det förväntansfulla sorlet i konferenssalen håller på att ebba ut. Ljuset har dämpats en aning. Föredragshållaren ger den sista finjusteringen av stillbildsprojektorn. En arrangör har varit framme vid talarstolen, knackat på mikrofonen och räknat till tre. Vid bandspelaren sitter en annan arrangör med fingret på on-knappen. Overheadapparaten projicerar en ljusfläck av obestämbar form på fondväggen. Det är bara flanellografen som står hopfälld vid sidan av podiet. Det har den alltid gjort. Ingen har någonsin kommit på vad den skulle kunna användas till. Men den finns.

Konterensförberedelserna är minutiösa. Allt kommer att klaffa. Allt måste klaffa. Föredragshållaren har klivit upp i talarstolen. Publiksorlet har tystnat. Föredragshållaren harklar sig: ”Den explosionsartade utvecklingen inom den fiberspektrografiska partikelresonanstekniken”. Sen avbryts han av att det börjar tjuta i högtalarna. Rundgång kallas det visst. En arrangör rusar till, fixar.

Föreläsaren tar ny sats: ”Den explosionsartade utvecklingen …”, han lyfter blicken, den fastnar på mannen som sköter bandspelaren. Denne vinkar frenetiskt. Arrangören-fixaren har kopplat bort mikrofonen som gick till bandspelaren. Ny fixning.

Nu kommer föredragshållaren i gång. Han läser i rasande fart upp första utgången i sitt manuskript, rädd för att tingens ondska åter ska drabba honom. Det är dags för första diabilden. Den knäpps fram. Men den är uppochnedvänd. Arrangören-fixaren rycker ut. Åtgärdar den. Den är inte uppochnedvänd längre. Men den är bak och fram. Ny fixning ger resultat. Bra resultat. Föreläsaren beskriver diabilden. Knäpper fram nästa, som också är uppochned. Nästa och nästa dia är också uppochned. Allesammans är det. Arrangören-fixaren rycker ut igen, vänder alla dias varvid en paus uppstår. Föreläsaren bestämmer sig för att använda den uppkomna pausen till att läska sitt nu ganska dammande svalg med en klunk Ramlösa som finns framställd, i motsats till en kapsylöppnare. Föreläsaren böjer sig över talarstolen och väser med adress till honoratiores på första bänk: ”Kapsylöppnare”. Men strupmikrofonen fungerar.

Budskapet går ut till menigheten. Alla börjar leta i fickorna. Det ser ut som hela havet stormar. Från nästsista bänk kommer en man med en kapsylöppnare. Nu går allt som på räls, Föredraget rullar vidare, diorna är rätt vända, högtalaren och bandspelaren fungerar. Då är det dags att använda overheaden. Den vägrar låta sig tändas. En undersökning visar att lampan är trasig. Arrangören-fixaren ger sig ut i korridorerna för att söka reda på någon som vet var man får tag i en ny lampa. En sådan person hittas. Han vet att det finns lampor i vaktmästarens skåp. Men skåpet är låst. Och vaktmästaren är sjuk i dag. Detta dystra besked meddelas föredragshållaren som därvid med beslutsamma steg går ut i konferenshotellets trädgård och begår harakiri.

RR

En målande beskrivning över hur det kan gå till vid konferenser med avancerad teknisk AV-utrustning ger Forums gäst, huvudredaktör Jan Aschan från Sverige, Kåseriet var infört Teknisk Tidskrift nr 3/76.

Om man lyckas undvika alla de fallgropar som Jan Aschan beskriver i sitt kåseri så kommer man inte ifrån att AV-hjälpmedel är ett av de bästa sätten att göra framställningen intressant, åskådlig och bärkraftig. Försäljaren som talar till sina kunder försäljningschefen som briefar sina försäljare — verkställande direktören som ger en rapport till styrelsen eller bolagsstämman — pr-mannen som möter ”vanligt folk” eller pressens representanter — alla som ska berätta om sin verksamhet, sitt företag, sina ideer, sina planer, eller resultaten av sitt arbete — de har nytt att känna till hur och när man använder de tekniska hjälpmedel som nu översvämmar marknaden.

För mycket och för litet skämmer allt — här ger Lauri Norvio några tips om vad det finns i utrustning och hur den används.

Audiovisuella mede a) Det äldsta och mest kända visuella hjälpmedlet är den gamla skoltavlan. det förefaller som om man numera skulle ha glömt bort konsten att utnyttja denna ”synliga röst”. Det gäller att på förhand omsorgsfullt planera hur tavlan effektivast skall. användas.

b) En ny version av krittavlan är den vita emaljtavlan. Man skriver med filtpenna och efter användningen torkas den ren. I många fall har krittavlan ersatts av flaptavlan, som lätt kan flyttas från en plats till en annan. Fördelen med den är att man på förhand kan sammanställa materialet och använda det upprepade gånger.

2

FORUM 9 - 1976 Nn CJ ntr SS nt Undervisning kallas också det I e a när en talar och trettio sover. häftade vid varandra i kanten och — ställa upp projektorn respektive

Vidhäftningstavlor

Flanellografer och magnettavlor är synnerligen lämpliga om man skall upprepa samma sak flera gånger eller då man vill flytta på illustrationerna under framställningen.

Ett föremå kan åskådliggöra en sak bättre än en bild — i synnerhet om föremålet kan tas i delar och man s a s kan tränga djupare än till bara ytan. Ännu bättre är att låta åhörarna bekanta sig med föremålet, då blir det samtidigt en övning. Ett föremål kan också användas i grupparbete, men då borde föreläsaren ha en förstorad modell som kan ses av alla.

Overhead-projektorern är för närvarande det mest förekommande och mångsidigaste AV-medlet. Med dem kan man visa färdiga illustrationer, skriva och teckna på filmen medan man håller sitt föredrag.

Overheadseprojektorn placeras i allmänhet mellan åskådarna och bildskärmen. Därför är det viktigt att varken projektern eller föreläsaren skymmer bilden. Avståndet till närmaste person i auditoriet borde vara cirka två gånger och till den längst bort sittande ungefär sex gånger den återgivna bildens bredd. Projektorerna har många fördelar. Talaren kan själv placera bilderna i apparaten, han kan återgå till en tidigare visad bild eller i text och teckningar tillägga önskade uppgifter.

Bilderna och texten kan framställas för hand eller i speciella kopieringsapparater. Maskinskriven text är i allmänhet för liten för för att synas bra i overheadprojektorn.

Bildmaterialet kan varieras på många olika sätt — enskilda bilder — seriebilder, där man på en utgångs bild placerar olika kompletterande bilde - — vikbilder, där de olika bilderna ä viks över grundbilde — täckbilder, där text och bild till en början är övertäckta och efter hand tas fram.

Som en intressant detalj kan nämnas att man till och med kan åskådliggöra någonting som påminner om rörelse. Metoden bygger på ljusets polarisering vilket gör att ögat uppfattar bilden som en rörligt yta. Polarisering kan åstadkommas genom ett filter på linsen och ett polariserande ytmaterial på bilden. Enligt min uppfattning har man tidvis gått till överdrift ifråga om användning av projektorer. En föreläsare som under en undervisningstimme visar fram tio eller flera bilder beaktar inte publikens mottagningsförmåga. Undervisningsmedel skall användas med måtta.

Tekniskt bör den som använder projektorn vara åtminstone så mycket bevandrad att han ka — projicera bilden på skärmen — skärpa inställningen — byta lampa.

Dia-projektorer

Diaprojektorerna sköts antingen för hand eller med fjärrstyrning. Det är numera möjligt att synkronisera ljud och bild. Det går till så att på ljudbandet införs ett ljudtecken, sk impuls som automatiskt byter bild i projektorn.

Om skötseln kan sägas att användaren måste kunna

Audiovisuella hjälpmedel MATERIAL

Böcker, duplikat Undervisningstavlor

Icke maskinella

Projektorer Bandspelare Radio Skivspelare Tv

Maskinella

Programmerad bok

Simulatore packa in den — placera diapositiven i rätt kassett — inställa skärpan — utnyttja manuell eller fjärrstyrning — byta lampa — ordna rätt belysning i salen — putsa linserna.

Undervisningsfilmer

Den normala filmbredden är 35 mm, men i undervisningsfilmer använder man i allmänhet smalfilmer, 16 eller 8 mm bredd.

Undervisningsfilmer skall såsom alla andra AV-hjälpmedel, användas för att göra undervisningen effektivare, inte som ersättning för läraren. Efter förevisningen bör eleverna ges tillfälle att framställa frågor eller diskutera innehållet.

Undervisningsfilmen skall vara kort och klar till innehållet. Bilderna skall tala och inte texten. Det är till fördel om filmen byggs upp så att förevisningen kan avbrytas för diskussion, det bör finnas sekvenser i långsammare tempo och eventuellt trickfotograferingar. Filmen kan kompletteras med sammanfattande text, bilder, diapositiv och frågeformulär för att kontrollera att budskapet gått fram.

Undervisningstelevision

När man talar om television i undervisningssammanhang så avser man kabel sändningar inom en sluten krets. Vänd!

SVARSMEDEL

Frågeformulär

Undervisningsmaskin Inlärningsstudio

Mentometer Teletest-syste 12

FORUM 9 : 76

Televisionen har redan nu funnit mång användningsområden inom näringslive bla fö — övervakning av industriprocesse — extern information (inklusive marknadsföring — intern informatio — skolningsverksamhet.

I undervisningen förekommer både di rekt tv-sändning (tex då man vill n grupper i olika utrymmen) och återgiv ning från videoband. På videoband ka upptagningar göras på samma sätt som tal och musik tas upp på band eller kassetter. Tv-kassetterna är standardiserade och sålunda lätt utbytbara. Tidigare inspelningar på ett band kan raderas ut och ersättas av nya upptagningar.

Bland typiska användningsområden kan nämna — ”yälkommen till huset”-progra — introduktionsprogra — arbetsväglednin — omskolning.

Undervisningstelevision kan användas på många olika sätt och det är relativt lätt att spela in program. Men till de negativa sidorna hör höga anskaffningskostander, rätt stora krav på tekniskt kunnande både när det gäller att sköta apparaturen och vid inspelningar av program samt en rätt liten bildstorlek. Det finns visserligen på marknaden TVstorprojektorer, men de är än så länge ganska dyra.

TVs ”heta linje” imiteras i handelskamrarnas skolning

För att effektivera sin skolning och information håller handelskammarinstitutionen tillsammans med Industrins Centralförbund på att skapa ett skolningsnät som baserar sig på kassettelevisionen.

Ett kort slagfärdigt namn för den har man ännu inte funni : — men detta har inte stör organiseringen av över 10 försöksarbetade tillfällen redan denna vår.

WW” I aktuell informering och skolning borde man använda de bästa möjliga experterna. Men i praktiken är det omöjligt att organisera skolnings- och informationstillfällen i olika delar av landet, och att skicka ut tillräckligt högklassiga föreläsarkrafter överallt. Ändå borde verksamheten föras också utanför huvudstaden.

Kasettelevisionen är nu det medel handelskamrarna gripit till för att lösa problemet. Experten behöver inte använda sin tid till att resa och läsa innantill, hans framställning kan ske med hjälp av en bildmagnetofon. Framställningen blir åskådligare och mera levande genom att alla de kända konsterna och knepen i TV-repertoaren kan användas: intervjuer, olika grafiska framställningar, filmstumpar och tom små sketcher.

Skolningstillfället får inte urarta till endast det passiva TV-tittandet. Därför kombinerar man det med tex telefonsamtal till den expert vars bandade framställning just setts; med tillhjälp av högtalare kommer diskussionen till allas öron på samma sätt som TV:s ”heta linje”. Närvarande är regelbundet persönligen någon expert, som inte mera behöver vara på centralförbundets verkställande direktörs nivå. Liksom förut utdelas normalt skriftligt material. Några försök gjordes redan förra året, till en början av Industrins Ceneralförbund på temat konsumentfrågor. Förra hösten spirade sedan fram ett samarbete mellan handelskammarinstitutionen och Industrins Centralförbund inom ramen för ett regionalpolitiskt program.

Hittills har programmen för handelskamrarnas AV-nät producerats av Industrins Centralförbund = tillsammans med Ekonomiska Informationsbyrån. Denna vår har man kört programmen om kasettelevisionens möjligheter samt prisregleringens nuvarande situation. Man håller på och förbereder program om bl a företagens samarbete.

Också andra samfund har varit med och diskuterat programproduktion ganska konkret, bla Exportinstitutet. Ett klart intresse existerar, men det tar förstås sin tid att organisera allt rent praktiskt. Handelskamrarna har svarat för den lokala organisationen; själva oOrganiseringsbeslutet, informationen, anskaffandet av anordningar os v. En liten avgift har indrivits för kursdeltagandet. I allmänhet har skolningstillfällena räckt en halv dag.

Tillsvidare har handelskamrarna opererat med hyrda anordningar; bildmagnetofoner och mottagare hyrs ut av bla Helwvar och Hankkijas kedjor. Ett par hundra marks dagshyra innefattar transport, installering och service.

En del handelskamrar väntas besluta sig för att skaffa egna anordningar — i alla fall om man kan installera dem i något permanent konferensutrymme. Så småningom får de också ett slags know how om kasettelevisionens användning. Erfarenheterna har tillsvidare både plusoch minussidor. En avgörande fråga är programmens kvalitet. Människorna är bortskämda med hög teknisk standard hos TV-programmen och de är inte i stånd att se på skolningsprogram med andra ögan än de ser på kvällens TVnyheter eller ”Testamentet”.

Man skall inte heller pruta på programmets kvalitet genom att anamma någotslags amatörsmalfilmlinje. Att använda bildmagnetofon och TV-kamera är egentligen inte svårare än smalfilmskamera eller bandspelare, men för att få till stånd ett resultat som är värt att titta på förutsätts stor yrkeskunnighet och ordentliga studioanordningar.

Å andra sidan bör man se kassettelevisionen som endast ett audiovisuellt skolningsredskap bland många andra. Dess användning åstadkommer inte som sådan ett bra skolningstillfälle. Vid sidan av programmens höga kvalitet måste också resten av organisationen fungera bra. Man får inte glömma kursledarens roll: vid skolningstillfället bara för alla de fina anordningarnas skull.