Avfall är pengar

Taggar: Teman: avfall

Avfall är peng

Statsrådet fattade i januari ett principbeslut om att staten ska delta i grundandet av vårt lands första anläggning för problemarvfall. Statliga medel för det blivande bolagets aktiekapital reserveras i nästa års budget.

Förutom staten deltar huvudstadsregionens samarbetskommission samt kommuner och industriföretag i projektet. De sistnämndas intresse skall kartläggas detta år. Lokaliseringen av anläggningen är ännu inte fastslagen, men den byggs antagligen i södra Finland, där ju huvudparten av det s k problemavfallet uppstår.

Anläggningen beräknas kosta ca 55 milj mk och uppförs i tre faser. Byggnadsarbetena inleds tidigast 1979.

Y” Inrikesministeriets miljövårdsavdelning har huvudansvaret för miljövården i Finland. Vattenvården och det klassiska naturskyddet handhas dock av jord- och skogsbruksministeriet.

Miljövårdsavdelningen ansvarar för planeringen, övervakningen och koordineringen av miljövården. Avdelningens ansvarsområde inkluderar bla avfallshantering, luftvård, rekreation samt bullerbekämpning. Dessutom koordinerar avdelningen det internationella samarbetet på detta område.

Mot den bakgrunden förefaller budgeten milt sagt snål — Situationen är ganska speciell, säger fil mag Matti Vehkalahti, planerare vid inrikesministeriets miljö 1 vårdsavdelning. — Under hela den tid avdelningen existerat — nämligen sedan år 1973 — har vi int beviljats budgetmedel för miljövårdsundersökningar och -kartläggningar, med undantag av 100 000 mk som beviljats för detta år. Till och med statsrevisorerna har krävt att medel beviljas uttryckligen för avfallsforskning. Miljövårdsavdelningen har emellertid inte suttit med händerna i kors. — Även om vi på grund av penningbrist inte kunnat förverkliga egna forskningsprojekt, har vi samarbetat med andra instanser — SITRA, handels- och industriministeriet, Statens Tekniska Forskningscentral och Finlands Akademi samt de tekniska högskolorna.

Miljövårdsavdelningen har också utarbetat ett förslag till avfallshanteringslag, som för närvarande är under riksdagsbehandling. Förslaget lämnades 1975. Detta lagförslag innehåller förutom en systemplan för avfallshanteringens förverkligande, administration och finansiering också bestämmelser om återanvändning av industri- och annat avfall.

Man arbetar också på sådana stadgar, som skulle betyda ekonomiska och andra stödåtgärder i samband med återanvändning av avfall,

Intensivt nordiskt samarbete

Det internationella samarbetet i miljövårdsfrågor är synnerligen aktivt. — Intensivast är det nordiska sam FORUM 3/7 arbetet, speciellt inom ramen för den nordiska ämbetsmannakommittén för miljövårdsfrågor. Kommittén har tillsatt en arbetsgrupp för avfallsfrågor för några år sedan, och dess arbete har i allt högre grad koncentrerats till frågan om återanvändning. Man har nyligen slutfört en preliminär samnordisk undersökning om återanvändning av kommunalt avfall. För närvarande gör man upp en omfattande forskningsplan för avfallsåteranvändning.

Inom OECD samarbetar man med andra västliga industriländer. Organisationen har en särskild grupp för avfallshanteringspolitik.

Samarbetet med de socialistiska länderna i dessa frågor håller på att ta form inom ramen för SEVs och Finlands samarbetskommissions vetenskaplig-tekniska arbetsgrupp. Tillsvidare har man utbytt information och erfarenheter, samt förberett handels- och ekonomiska kontakter i anslutning till branschen. FN-samarbetet sker via UNEP (FN:s miljöprogram) och ECE (europeiska ekonomiska kommissionen).

SITRAS avfallsinventering: avfall är en råvarukälla

En påfallande del av de medel SITRA (Fonden för Finlands självständighets jubileumsår 1967) beviljat för miljövård har dirigerats till projekt för avfallsutvinning och -återanvändning. DI Jali Ruuskanen ansvarar för finansieringsfrågor som ansluter sig till miljövårdsforsknings- och -utvecklingsprojekt.

— Åren 1971—72 gjorde SITRA i samarbete med industriförbunden en stor sk avfallsinventering, berättar DI Ruuskanen. — Målet var att klarlägga hur mycket och vilket slag av avfall som uppstår inom den finländska industrin, hur avfallet hanteras och eventuellt oskadliggörs, och i vilken mån det återanvänds. Denna avfallsinventering eftergranskades ytterligare i Tammerfors-regionen 1973—74, och gav upptakten till talrika idéer för fortsättningsprojekt, som förverkligades dels som industrins egna projekt, dels bekostade med allmänna medel.

Jordméån för attitydändring

Det viktigaste resultatet av avfallsinventeringen var på det psykologiska planet. Efter åratal av stilla kvidande över avfallsproblemet, började man inom industrin anamma en annan attityd: avfall kan vara ett problem, men avfall är också råvara, som kostat en massa pengar.

FORUM 3/78

Hur kan man få denna investering att betala sig bäst — Om en attitydförändring vittnar också de positiva resultaten av den SITRA-stödda experimentella sorteringen av kommunalt avfall som utfördes 1975—76 och var den första i sitt slag i vårt land. Totalt har SITRA hittills beviljat över 6 milj mk för projekt som gäller materialåtervinning och -användning. Många av dessa projekt har gett viktig basinformation för utvecklandet av lagstiftningen på detta område.

Av dessa forskningsprojekt kan bla nämnas en undersökning om spillolja 1973, en om utnyttjande av kommunala slamprodukter 1974, och en kartläggning av problemavfall 1975. Man har strävat till att utveckla nya produkter och förbättra verksamhetsvillkoren och konkurrenskraften för ”avfallshanteringsindustrin”.

Alla industribranscher bör effektivera återvinninge — Återvinning och återanvändning av spill och avfall borde effektiveras inom alla branscher av industrin, framhåller Jali Ruuskanen. — I synnerhet i branscher där man förlorar värdefulla råämnen med avfallet, och där oskadliggörandet av avfall och energi är vanskligt, och förorsakar miljöskador. Inom industrin är man väl förtrogen med de egna avfallsproblemen, och satsar idag en hel del på att finna ekonomiskt lönsamma sätt att utnyttja spill och avfall.

Det finns många argument som talar för metodisk återvinning och -användning av industriellt, kommunalt och annat avfall, framhåller Jali Ruuskanen — Råvaruresurserna tillvaratas med tanke på eventuella kriser, betalningsbalansen förbättras, miljövården effektiveras, avfallshanteringskostnaderna skärs ner osv. På företagsnivå är fördelarna också uppenbara: man får billigare råvara, beroendet av råmaterialleverantöre minskar och miljövårdskostnaderna kan skäras ner.

— Globalekonomiskt har avfallsåtervinning stor betydelse både på kort och lång sikt. En eventuell råvarukris ”uppskjuts” genom bättre utnyttjande av råvarorna, och de energiinbesparingar som kan göras, genom att avfall inte måste oskadliggöras industriellt, är kännbara. Dessutom medför de vanligaste avfallshanteringsmetoderna miljöproblem: avstjälpningsplatserna kräver utrymme, och brännandet av avfall innebär oftast någon form av miljöhot.

Tekniska högskolan utvecklar återanvändningsteknologi

Tekniska högskolan i Otnäs fick sin första ”avfallsåteranvändningsprofessur” senaste höst. Asfallsåteranvändning är en del av miljövården, och högskolans biträdande professor i miljövårdsteknologi är sedan september Raimo Määttä. Han ser inte miljövårds- och avfallsfrågor som ett isolerat undervisningsämne, utan betonar vikten av att de beaktas på alla sektorer — Högskolans undervisning befinner sig i genomgripande utveckling, säger han. — Det är meningen att inkludera både miljövård och effektiv återanvändning av avfall i undervisningen av många olika ämneskombinationer. Vi vill inte utbilda ”getter eller får”, utan bibringa alla ingenjörer miljövårdens principer parallellt med produktionsekonomiska synpunkter.

Forskning för bättre ekonomi

Vid Tekniska högskolan utförs tal rika undersökningar med den ge mensamma målsättningen att bredd landets råmaterialbas.

— Detta sker närmast i form a diplom- och licentiatarbeten vid sko lans sk processavdelningar — keVänd ”Avfallsexperterna” från vänster: fil mag Matti Vehkalahti, inrikesministeriets miljövårdsavdelning; DI Jali Ruuskanen, SITRA; bitr prof Raimo Määttä, Tekniska högskolan, och DI Aarno Kavonius, Industrins Centralförbund.

e miska, träförädlings- och bergindustriavdelningarna. Biotekniken är ett område, som kommer att utvecklas starkt de närmast åren, och återverka på all återanvändningsteknologi.

Vid kemiska avdelningens biokemiska och livsmedelsteknologiska laboratorium utförs ganska omfattande projekt. Det är undersökningar, som gäller utnyttjandet av olika slags avfall med hjälp av enzymatisk hydrolys, tillvaratagande av energi i form av metangas ur industriavfall och -avfallsvatten, samt ur lantbruksavfall.

— En form av återanvändning är också minimerandet av industriutsläpp, säger professor Määttä. — Även om denna återanvändning sker i ett tidigare skede — förrän avfallet lämnar fabriken. Sådana undersökningar har utförts vid skolans bergindustri- och träförädlingsavdelningar. Här har också utvecklats bla anläggningar och apparatur, som tillvaratar avfall.

Tekniska högskolan samarbetar med antingen myndigheterna (valtenstyrelsen, handels- och industriministeriet etc), forskningsanstalterna (Statens Tekniska Forskningscentral, Centrallaboratoriet, övriga högskolor) eller enskilda företag. Finansiärer har dessutom varit bla SITRA samt andra fonder och stiftelser.

Att läsa ingår i jobbet…

Hur fungerar det internationelia informationsutbytet — Många av Tekniska högskolans lärare är med i internationella organisationers administrativa kommittéer i egenskap av experter, konstaterar professor Määttä. — Detta ger goda möjligheter att följa med vad som händer i branschen på annat håll via rapporter, protofoll osv. Organisationer, som i den formen utgör ”informationskällor” är bla Nordforsk, ECE, OECD och SEV, I övrigt ingår det i högskollärarnas rutinuppgifter att regelbundet följa med vetenskapliga publikationer på området.

Industrins Centralförbund: Återanvändning stranda ofta på fördomar

Industrins Centralförbund har varit med och grundat Nordisk Avfallsbörs, som inledde sin verksamhet hösten 1973. Senaste år färdigställdes en rapport om börsens verksamhet 1973—276.

— Under denna period hade 360 anbud inlämnats till börsen, och ungefär en femtedel av dem lett til 1 önskat resultat, berättar DI Aarno Kavonius, miljövårdsombudsman vid Industrins Centralförbund.

— Livligast var intresset beträffande plast-, textil- och pappersavfall, därnäst för lösningsmedel och organiska kemikalier. Avfallsbörsen har genom sin verksamhet aktiverat industrins intresse för att utnyttja det spill och avfall som uppstår i produktionen. Ett tydligt tecken på detta är bla att anmälaren avlägsnat produkter från börslistan, då man funnit på ett sätt att själv utnyttja avfallet.

Avfallsolja tas tillvara

Utöver denna kontinuerliga verksamhet verkställdes 1975 en förfrågan med sikte på att kartlägga hur den finländska industrin hanterar avfall — vart spill och avfall transporteras, och hur man eventuellt kunde återanvända det.

— Undersökningen visade, att nära 50 procent av avfallet utnyttjades eller återanvändes, antingen vid ifrågavarande produktionsanläggning eller på annat håll, ofta genom regenerering eller som bränsle. För oljans och oljeemulsionernas del var återanvändningsprocenten så hög som 78 procent, för lösningsämnenas del drygt 50 procent och för kemikaliernas del ca 25 procent. Återanvändningsprocenten för metallhaltigt avfall var nära 50, för plastavfall ca 35 och för övrigt avfall nära 40. Enligt DI Kavonius strävar industrin redan nu i hög grad till att utnyttja och återanvända sådant avfall som utan större svårighet kan tillvaratas. — En ökning är dock säkert möjlig på vissa områden som redan nu har en organiserad återanvändningsprocess — papper, lump, glas, plast, lösningsmedel och olja. En intressant avfallsfråga är det barkavfall som uppstår i skogsindustrin — i beaktande av dagens bränslepriser vore det av stor betydelse att kunna utnyttja detta avfall, som uppstår i enorma mängder, och ofta helt enkelt får ruttna bort. Problemet är, att barkningen ofta sker som en vwvåtprocess, men det finns metoder att pressa barkavfallet så torrt, att det kan användas som bränsle utan extra oljetillsats. Centrallaboratoriet har också experimenterat med att utvinna kemikalier ur detta slag av avfall.

” -”adelsavfall problematiskt Livsmedelsindustrin kan tyckas vara en bransch som gjord för omfattande avfallsåteranvändning.

— Återanvändningsmöjligheterna ä goda i teorin, konstaterar Aarno Kavonius. — I praktiken begränsas möjligheterna emellertid av bla att Finland saknar destruktionsanläggningskapacitet, dvs anläggningar, där livsmedelsfabrikernas avfall kan behandlas så att fetter och protein avskiljs och kan användas vid djurfodertillverkning. I sista hand är livsmedelsavfallets återanvändning en marknadsföringsfråga. I viss omfattning förekommer dock utnyttjande av detta avfall — bla levererar vissa bryggerier mäsk som foder till svingårdar, förutsatt att transporten kan ske snabbt; avfallet nedbryts nämligen mycket fort.

Mera information — bättre utnyttjat avfall

Utnyttjandet och återanvändandet av avfall och spill har ökat i påfallande grad efter oljekrisen, som ju hade återverkningar på alla råvarupriser. En del av återanvändningen sker ”osynligt” — maskinkonstruktioner och tillverkningsmetoder har utvecklats med tanke på minsta möjliga materialspill. Kemikalier, som sedan oljekrisen blivit flerfaldigt dyrare, ”tvättas” och återanvänds. Metallsalter avskiljs från avfallsvatten och utnyttjas.

— Mycket återstår naturligtvis att göra på detta område, säger DI Kavonius. — Man har positiva erfarenheter av återanvändning av svavelsyra, lut, kromsyreblandningar, tvättsyror och natriumsulfat. Av metallhaltigt avfall som utnyttjas kan nämnas silver, zink, mässing och stilmetall, bly och blyoxid samt koppar- och nickelsulfat. Äteranvändningen av plastavfall — eller plastskrot, som branschfolket tallar det — har ökat kännbart. Plast är som känt en oljeprodukt. Av övrigt industriavfall, som utnyttjas i någon form, kan nämnas bla stenoch mineralavfall, textil- och fiberspill, papper, sågspån, i någon mån organiskt (slakteri-, grönsaks-, frukt-) avfall, samt slagg och aska. — Man kan säga, att industrin i allmänhet utnyttjar sitt avfall, om man har tillräckliga kunskaper om ekonomisk återanvändning, konstaterar Aarno Kavonius. — Största problemet idag är informationsflödet — bristen på det. Mera information behövs om systematisk och lönande materialåteranvändning, och det förutsätter också intensifierat samarbete olika industribranscher emellan. Naturligtvis förekommer också fördomar mot avfall som ”råmaterial”, men huvudproblemet är nog bristen på information.

FORUM 3/78