Avfallsverket igång
av Bjarne Nyman Forum 1984-15, sida 06-07, 03.10.1984
FRUN 15gg Ae FRUN
Problemavfallsverket togs i bruk:
Nu skall lagen om avfallshantering efterlevas också i praktiken
I Det hela började år 1978, då lagen om avfallshantering trädde i kraft. Speciellt kommunerna i huvudstadsregionen fick då lov att ta sig en funderare på vad de skulle göra med sitt problemavfall.
Men funderingarna inom Samarbetsdelegationen (YTV, SAD) ledde — som vanligt — ingenvart.
Först när statsmakten, industrin och kommunerna utanför SAD kom med i bilden kunde beslut om att grunda Finlands Problemavfall Ab fattas. Bolaget grundades i juni 1979 och blev ett bolag med hela Finland som verksamhetsfält.
Aktiestocken i bolaget är delad i tre delar så, att staten äger en tredjedel, den kommunala sektorn en tredjedel och industrin den resterande tredjedelen.
Industrins aktier i Finlands Problemavfall Ab innehas av sammanlagt ca 260 företag, stora och små. Den branschvisa fördelningen av ägandet i bolaget återspeglar i stort också inom vilka branscher producenterna av problemavfall finns. (Se tabell här invid.)
I Metallindustri | |) Kemiskajindustrin FE = -.
I) Skogsindustri « Försäkringsbolagen I Grafiska industrin Färgindustrin Täkemedelsindustrin
Aktiestocken är för industrins del i stort sett fördelad enligt mängden avfall som produceras. Försäkringsbolagen producerar givetvis inte problemavfall, men kan efter olyckshändelser bli ägare till sådant.
År 1981 fattades sedan det slutgiltiga beslutet om placeringen av problemavfallsverket. Placeringsorten blev — efter många om och men — Riihimäki.
Med tanke på att Finlands Problemavfall skall betjäna hela landet är Riihimäki tack vare sitt läge en synnerligen lämplig placeringsort. Om man på kartan drar en linje från Björneborg till Tammerfors och sedan ner till Villmansstrand, kan man konstatera att 70 procent av allt problem Av BJARNE NYMAN
Hittills har myndigheterna varit flexibla när det gäller hanteringen av problemavfall. Nu är det slut med den saken.
— Från och med nu kommer övervakningen att skärpas så, att andemeningen i lagen om avfallshantering av år 1978 uppfylls.
Det tror VD Juhani Syrjämäki, som basar för Oy Suomen Ongelmajäte — Finlands Problemavfall Ab.
Det splitternya problemavfallsverket i Riihimäki invigdes offi ciellt senaste veckas onsdag.
Huvuddelen av det avfall som kommer till problemavfallsverket bränns upp. Förbränningen är ytterst effektiv. 99,95 procent av de farliga ämnena förintas.
avfall i landet produceras söderom denna linje.
Om linjen dras från Vasa till Imatra blir procenttalet hela 80 procent.
Riihimäki stad drog nytta av stämningarna
Men placeringen var ett stort problem. Även om de flesta människor insåg betydelsen av ett avfallsverk för problemavfall var det inte så många som ville ha verket invid husknuten. Riihimäki stad som sedan — till rörelsens stora förfäran — erbjöd markutrymme för avfallsverket, förstod att dra fördelar av situationen.
— Totalt innebär avfellsverket en pott på 26 miljoner mark i reda pengar för Riihimäki stad, berättar Juhani Syrjämäki. Vi byggde en järnväg (som vi skulle ha klarat oss utan) från Riihimäki station ut till problemavfallsverket för 14 miljoner mark och
Juhani Syrjämäki, verkställande direktör för Finlands problemavftall Ab hoppas att myndigheternas skärpta hållning till problemavfallshanteringen skall sätta punkt för små. handlarnas saluföring av miljöfarlig avfallsolja för uppvärmningsändamåäl.
järrvärmeanslutningar för sju miljoner mark. Dessutom erhåller Riihimäki stad rjärrvärme vars pris under en tioårsperiod ligger fem miljoner mark under det pris som staden normalt betalar för sin fjärrvärme.
— Om man dessutom beaktar att vår järnväg också betjänar ett industriområde (som finns mellan staden och verket), måse man konstatera att stadens representanter lyckades riktigt bra i sina förhandingar Nu kan steden erbjuda industritomter med järnväg.
Men problemen för problemavfallsverket var inte över i och med att placeringsbeslutet erhölls. Verkets göranden och låtanden regleras av tiotals tillstånd och de flesta tillståndsbeviljningar kan överklaBas.
— Så har också skett, vi har inte fått ett enda tillstånd utan att någon överklagat beslutet, uppger Syrjämäki.
Högsta domstolens utslag gällande drifttillståndet för problemavfallsverket kom slutligen i juli detta år. Utlaget var positivt. Tillstånd för provdrift beviljades.
PCB-hantering inleds nästa år
Den fjärde juli inleddes provdriften. Under den första perioden förbränndes avfallsolja, olika lösningsmedel, målfärger, lacker och lim. Sedan dess har man också förstört andra problemavfall.
Men PCB-avfall kan Finlands Froblemavfall inte tillsvidare göra någonting åt.
— Våra begränsningar är radioaktivt avfall och sprängämnesavfall, dessa ämnen befattar vi oss inte med, Däremot kommer vi från och med våren nästa år att ta i bruk en anläggning för att förinta PCB berättar Syrjämäki. Utrustningen är redan beställd.
Utrustningen är emellertid inte tillräcklig för att ta hand om all den PCB i landet som skulle behöva korrekt behandling. Problemavfellsverket kommer att kunna ta sig an kondensatorer innehållande PCB, men transformatorer rår den blivande anläggningen inte på. De måste också i fortsättningen skickas utomlands.
— Vi måste helt enkelt ha egen kapacitet för att ta hand om PCB-avfall, poängterar Syrjämäki. Problemavfallsverken i alla Europas länder upplever just nu en PCBboom. Kondensatorer och transformatorer innehållande PCB byts ut i rask takt. Kapaciteten att ta hand om avfallet är mycket anstängd överallt.
Dessutom finns det inga länder som är verkligt villiga att ta sig an andra länders avfall. Inom EEC-länderna håller de gemensamma myndigheterna som bäst på med att utarbeta regler som, om de godkänns, kommer att förbjuda export av PCB-avfall och liknande problemavfall från ett land till ett annat.
— Detta år har vi lyckats exportera bara en bråkdel! av det PCB-avfall som producerats i vårt eget land. Nu lagrar vi PCBavfall i speciella lagerutrymmen i Nådendal. Dessutom har företagen sina egna upplagringar av detta avfall.
Stora mängder avfall har förstörts olagligt
Tidigare trodde man allmänt att det fanns stora mängder upplagrat problemavfall i landet. Men nu har det visat sig att så inte är fallet. Orsaken till att mängderna är mindre än beräknat är enkel, men inte särskilt glädjande.
Avfallet har nämligen till största delen förstörts med oacceptabla metoder. Åt minstone uppfyller metoderna inte de krav som lagen om avfallshantering från år 1978 ställer.
— Men från och med nu då problemavfallsverket är igångkört kommer myndigheterna helt säkert att skärpa sin övervakning, säger Syrjämäki. Miljöministeriet kommer under höstens lopp att ge kompletterande direktiv för hantering, lagring och övervakning av problemavfall. Ministeriets utgångspunkt är att problemavfallet skall behandlas på samma sätt oberoende om hanteringen sker i problemavfallsverkets eller andra företags och instansers regi.
Det nya problemavfallsverket tas alltså som måttstock och samma nivå på hanteringen avkrävs av alla andra.
Enligt en undersökning, som gjorts av Statens tekniska forskningscentral och som kommer att publiceras i höst, var produktionen av problemavfall för hela landets del år 1982 ca 110 000 ton. Juhani
Syrjämäkis egen uppskattning ligger något högre — Jag tror att det produceras omkring 130 000—150 000 ton problemavfall årligen.
Undersökningen ger vidare att den årliga mängden avfallsolja uppgår till ca 40 000 ton, mängden metallhaltiga problemavfall är ca 35 000 och lösningsmedlen uppgår till ca 10 000 ton.
— Allt detta avfall kommer vi inte att ta hand om, konstaterar Syrjämäki. En del av avfallet behandlas helt enligt normerna ute i industrin och en del återanvänds. Det finns företag som specialiserat sig på att återvinna värdefulla metaller ur avfall, andra destillerar lösningsmedel, osv.
Problem med ”jobbare som ”återanvänder” olj Återanvändningen och nyttoanvändningen av avfallet är givetvis en behjärtansvärd sak, men med tanke på att ämnena är miljöfarliga måste återanvändningen ske korrekt.
Juhani Syrjämäki har inget till övers för de ”jobbare”, som samlar upp avfallsolja och efter rening — eller utan rening — säljer den vidare.
Vissa typer avskiljer vattnet ut avfallsoljan och säljer resten för uppvärmningsändamål till småindustrin och växthusodlare. Det avskilda vattnet som givetvis är ytterst förorenat kan hamna vart som helst.
Ännu allvarligare är att den ”renade” avfallsoljan sedan förbränns i anläggningar som inte är gjorda för ändamålet. Giftiga metaller följer med rökgaserna ut i luften, eller — o, hemska tanke — in i växthusluften.
— Efter vår första provbränning av avfallsolja analyserade vi askan. Det visade sig att den innehöll hela 10 procent bly och ca 7 procent zink, berättar Syrjämäki. Sådana oljor är direkt miljöfarliga om de förbränns i anläggningar som är gjorda för tex lätt brännolja.
— Det finns också exempel på typer som blandat in lösningsmedel (brännvätskor av klass I) i avfallsoljan och sålt ”produkten” just till växthusodlare.
Just beträffande avfallsoljan föreligger det ett betydande glapp mellan de resultat som Statens tekniska forskningscentral kommit till (40 000 ton årligen) och marknaden för smörjoljor i landet. Det säljs nämligen 100 000 ton smörjoljor om året…
Som bäst håller man inom Finlands Problemavfall på med att utreda möjligheterna att regenerera avfallsolja, d v s göra nya oljor av avfallet. Om projektet visar sig vara affärsekonomiskt lönsamt kommer beslut i frågan att fattas under nästa år.
Forts. sid. 1 7