Bakläxa från OECD
av I. E. Forum 1972-12, sida 05, 22.08.1972
FORU ledaren
Forum 12/72
Bakläxa från OECD
POLITIKER MED FALLENHET för att ta lätt på de ekonomiska problemen, personer engagerade i u-områdenas utveckling, de som har att göra med arbetsmarknads- och emigrationsfrågor, ansvariga personer i allmänhet — alla dessa kan med lätthet slå ifrån sig de beska sanningar som OECD serverar i sin rapport om Finland. Sanningarna är vackert inlindade och de har ofta formen av reservationer till rätt optimistiska bedömningar.
Ingenting är alltså enklare än att läsa ut att våra problem alls inte är olösliga. Men i verkligheten är det få länder som möter sådana svårigheter när det gäller att lösa dem. Ta som exempel slutsatsen rörande vårt förhållande till EEC: ”En tillfredställande lösning skulle inte bara betyda att strukturrationaliseringen inom Finlands ekonomi fortsätter, den skulle också ge mera vittutbredda förmåner genom att trygga ett bättre utnyttjande av den internationella arbetsfördelningen baserad på komparativa fördelar”. Alltså: alla dessa fördelar vinkar I fjärran, men bara om arrangemanget med EEC blir ”tillfredsställande”. Blir det?
OECD:s analys .av emigrationen och u-områdespolitiken är i själva verket en svidande bakläxa. På basen av noggranna undersökningar finner OECD att orsakerna till emigrationen, den utflyttade befolkningens sammansättning, sannolikheten för dess återflyttning, verkningarna på de områden som lämnat ifrån sig emigranterna samt inte minst på dessa områdens sysselsättningsläge i viktiga avseenden är helt andra än man hittills trott hos oss. Och konklusionerna blir följaktligen också andra än man har dragit i vårt land: eftersom emigranterna till större delen är personer som har arbete och ingalunda enbart kommer från områdena med hög arbetslöshet och då flyttnings rörelsen mycket tydligt följer konjunkturväxlingarna, är det uppenbart den högre reallönestandarden i: Sverige som är den viktigaste dragningskraften. Det enda effektiva sättet att minska emigrationen är därför att driva fram en snabb tillväxt i den finländska ekonomin — eftersom den materiella standarden fortfarande under överskådlig tid kommer att vara ett primärt intresse hos den enskilda människan. Varje åtgärd som direkt eller indirekt håller tillbaka den totalekonomiska expansionen arbetar sålunda för en ökad nettoemigration.
TILL ÅTGÄRDER som kan få denna ickeönskvärda effekt hör enligt OECD en del av den tämligen yrvakna regionpolitik som har bedrivits de senaste åren. Det är visserligen för tidigt att bedöma de olika insatsernas slutgiltiga verkningar, men OECD påtalar att u-områdenas problem här kopplats samman med emigrationen i stället för med den högre reella levnadsstandarden. Regionpolitiken av i dag kan därför spela bara en begränsad roll. Och om vi förtsätter på den inslagna vägen kan resultatet bli att åtgärderna håller tillbaka utvecklingen inom de mera produktiva och växtkraftiga sektorerna och områdena så att möjligheterna att höja den totala reallönestandarden beskärs. . U-områdespolitiken löper alltså risken att på lång sikt bli en bumerang, om inte strukturrationaliseringen fortgår och konkurrenskraften på alla områden bibehålls och stärks — också vår förmåga att med bättre framgång än hittills. konkurrera på den öppna nordiska arbetsmarknaden.
KOMMER OECD:s ANALYS att avsätta spår i vår ekonomiska politik? OO LE.