Baltikum i omvandling
av Tauno Tiusanen Forum 1995-01, sida 06-08, 26.01.1995
BALTIKU i omvandling
Tauno Tiusanen/Översättning: Ragnhild Artimo
I kommunismens efterdyningar tycktes alla östblocksländer sjunka ner i systemomvandlingens Bottenlösa träsk. Chockterapi i den ekonomiska policyn förespråkades varmt av utländska rådgivar men tycktes för den lokala befolkningen snarast vara en kur som tog livet av patienten. Goda ekonominyheter hade klart raritetsvärde. Fältet var fritt för gamla exkommunistpolitiker att börja krypa fram förklädda till demokratisk vänster…
onsolideras i mitten av 1 talet, speciellt i Polen, Tjeckie och Ungern. Underdenna tid har def.d.
sovjetrepublikerna varit oförmögna at rycka upp sig ur den postkommunistisk epressionen. De små baltiska sta terna, och speciellt Estland, är undantag från denna regel.
Efter Sovjetunionens sammanbrott deklarerade de baltiska staterna att de inte var villiga att delta i någon “omor anisering”, och vägrade gå med i
SS, Oberoende Staters Samvälde. Dessa tre länder vidtog också i ett tidigt skede åtgärder för att frigöra sig från rubelzonen.
Egna valutor
Estland introducerade sin egen valuta, kronan (EEK) den 20 juni 1992. Kronan är bunden till den tyska marken (DEM) enligt kursen EEK 8 = DEM 1.
lettland och Litauen lösgjorde sig också från rubelzonen 1992 genom att introducera egna temporära monetära enheter (kuponger). Lettland lanserade sin egen valuta lats sommaren 1993, vilket var samma tidpunkt som Litauens valuta litas hade premiär. Lats är bunden till valutakorgen SDR, Speciella Dragningsrätter, IMF:s rökneenhet, medan litas är bunden till dollarn. Varje baltisk stat har därmed en fast växelkurs, medan rubeln i Ryssland fortfarande flyter.
Den tidiga distanstagningen till rubelzonen var oerhört viktig med sikte på stabiliseringen. Genom att introducera egna valutor har de baltiska staterna kunnat gardera sig mot den inflatoriska inverkan av OSS! monetära röra. Emellertid räcker inte detta för att säkra prisstabilitet i den baltiska regionen.
Ekonomisk “dominoeffekt”
Sovjetunionens sammanbrott har resulterat i en dramatisk produktionsnedgång i alla f.d. sovjetrepubliker. Denn mellertid har ekonomin klart börjat k Å <ono d0.
nedgång i den ekonomiska aktiviteten drabbade också de baltiska staterna, som diagrammen nedan illustrerar. Siffrorna visar att Estland lyckats övervinna de stora svårigheterna i början av 1990-talet väsentligt bättre än sina två baltiska grannar. Lettland och Litauen upplevde en extremt svår depression 1992-93.
Trots alltjämt bistra ekonomiska och sociala förhå landen har alla tre länder — i varierande marschtakt — valt att avancera mot en marknadsreformdriven ekonomisk tillväxt. Dessa ekonomier har i de flesta fall kommit “runt hörnet”, vilket inte kan sägas om OSS-staterna. Aven om en betydande grad av dold arbetslöshet existerar, verkar de mest smärtsamma reformerna vara avklarade. För perioden 1994-953 utvisar prognosen att den ekonomiska tillväxten är tillbaka på rätt spår.
Klart är att de gynnsamma tillväxt utsikterna för den närmaste framtiden är beroende av den relativa prisstabiliteten. Alla de tre baltiska staterna ha den senaste tiden lyckats hålla koll på den offentliga sektorn: budgeterna befinner sig i hyfsad balans, vilket rentav kunde tjäna som gott exempel för vissa nordiska länder. Därför har de tre baltstaterna inga dispyter med rådgivarna från IMF som har ambulerat i övergångsekonomierna och uppmanat de ekonomiska policymakarna att hålla sitt budgetunderskott under 5 procentsgränsen relativt till BNP — viket dock inte alla gånger lyckats.
Koll på inflationen
Inflationen har raskt minskat i Baltikum jämfört med andra övergångsekonomier. Det verkar inte troligt ätt dessa stater skulle drabbas av en ny stark inflatorisk våg. Diagrammet nederst verifierar klart att de makroekonomiska stabiliseringsansträngningarna i de tre län erna är en succéberättelse. I familjen av f.d. sovjetrepubliker uppvisar de baltiska staterna emellertid fortfarande inflationssiffror som ligger över fenom snittet i en internationell jämföre se. Det betyder i klartext att de nya valutorna har genomgått en realappreciering 1993-94. Denna viktiga aspekt av den ekonomiska utvecklingen måste beaktas i den ekonomiska policyn.
Konkurrenskraft i fokus
Då de nya valutorna i de baltiska staterna introducerades, var växelkurserna kraftigt undervärderade. Denna tydligen avsiktliga undervärdering har pod exporten prismässigt påfalland nkurrenskraftig, och importen påfallande dyr, vilket har bidragit till att upprätthålla en relativ balans i utrikeshandeln. Samtidigt har en del av fördelarna med denna undervärdering av den lokala valutan ätits upp av inflationen. Då fasta valutakurser tillämpas i alla de granskade länderna, kan man konstatera att priskonkurrenskraften har blivit lidande som följd av den reella apprecieringen av de nya valutorna.
Därför har de baltiska staterna, som
Den ekonomiska tillväxten i de baltiska staterna Förändringar i reell BNP (26 1991 1992 1993 1994" 1995” Estland - 11.3 - 17.0 - 2.1 6.0 6.0 Lettland - 8.3 - 33.8 = 11.7 4.1 5 Litauen = 13.1 = 37.7 - 16.5 4.7 3 Källa: IMF +Prognos: 19994: IMF; 1995: skribenten Konsumentpriser Förändringar i 70 per år 1991 1992 1993 19947 19957 Estland 211 1069 89 47 15 Lettland 124 951 109 36 15 Litaven 225 1020 410 69 15 Källa: IMF “Prognos: 1994: IMF; 1995: skribente har en relativt sett stor ökning på lönesidan och därmed en kostnadsdriven inflation, på sistone blivit mindre attraktiva för utländska investerare. Potentiella investerare från väst framhåller gärna att lönekostnaderna i Baltikum är ofördelaktiga i jämförelse med andra övergångsekonomier. Revideringar av växe kurserna måste tas upp på agenan.
Generellt kan de baltiska staterna sägas ha haft en gynnsam reformutveckling. EBRD, European Bank of Reconstruction and Development, har utvärderat de uppnådda reformresultaten hos de ohika övergångsekonomierna — i dessa jämförelser ligger de baltiska staterna väl till, vilket illustreras av diagrammet till höger.
Estland baltmotor
Estland klassas till nära nog samma nivå som de “snabba reformstaterna” i Centraleuropa (Ungern, Polen, Tjeckien). Lettland och Litauen släpar litet efter, men klarar sig båda väsentligt bättre än de tre OSSTänderna på listan (Ryssland, Ukraina, Vitryssland). Olyckligtvis har de baltiska staterna relativt sett varit “sena” att haka på den europeiska integrationen. | ett tidigt skede av omvandlingsprocessen uppgjorde EU ett s.k. associeringsavtal med Ungern, Polen och Tjeckoslovakien. Detta “Europarkontrakt? är nu i kroft med sex övergångsekonomier (Polen, Ungern, Tjeckien, Slovakien, Bulgarien och Rumänien). I november 1994 tog EU:s utrikesministrar ett beslut på ait inleda förhandlingar med de baltiska staterna om ett associerat medlemskap. Under tiden har de baltiska staterna haft möjlighet att sluta frihandelsavtal med
Eurokoppling vitalt viktig
Med tanke på utländska direktinvesteringar i Balikum är det viktigt för de baltiska staterna att vara så intensivt involverade som möjligt i de aneuropeiska integrationsprocessen. Yästföretag som investerar direkt i övergångsekonomier tenderar att sätta värde på så fri rörlighet för varor och kapital som möjligt.
Tills vidare har utländska direkt investeringar i övergöngsekonomierna tyngst koncentrerats till Ungern och jeckien. Estland har också klarat sig pörmgligt väl i detta avseende, medan ettland och Litauen inte varit speciellt framgångsrika då det gällt att attrahera utländska investerare.
Direktinvesteringsströmmarna illustreras av diagrammet uppe till höger. Siffrorna är I många avseenden intressanta. De inkluderar uteslutande direkta monetära investeringar (utländska direktinvesteringar kan också göras i form av t.ex. utdaterad västerländsk produktionsutrustning och maskiner som överförs till f.d. östblocksländer där deras värde som tillgångar bildar en del av
Förverkligade reformer
Privatisering Omstruktu- Handel, av företag rering av — Priskon- valutakurs- Bank stora små företag kurrens — politik reformer Ungern 3 4 3 3 4 3 Polen 3 4 3 3 4 3 Tjeckien El 4 3 3 4 3 Ryssland 3 3 2 3 3 2 Ukraina 1 2 1 2 1 1 Vitryssland 2 2 2 2 1 1 Estland 3 4 3 3 4 3 Lettland 2 3 2 3 4 2 Litauen 3 4 2 3 4 2
Poäng: 4=mycket bra; 1=mycket dåligt Källa: EBRD
Utländska direkta investeringar i monetär form i övergångsekonomier 1994 Kumulativt värde i USD (miljoner totalt, milj. USD per capita i USD (1993)
Ungern 6316 558 Polen 1365 28 Tjeckien 2820 242 Ryssland 3558 20 Ukraina 498 4
Vitryssland 18 1
Estland 337 139 Lettland 112 30 Litauen 70 13
Källa: ECE, UNCTA kapitalet i grundade lokala företog]. Fördelningen av utländska direktinvesteringar är oerhört ojämn bland de länder som tagits med i tabellen. Ungern har klart varit mest framgångsrikt då det gällt att attrahera utländska direktinvesteringar, både i absoluta och relativa siffror. Tvåa är Tjeckien. Estland är mest framgångsrikt bland de f.d. sovjetrepublikerna på listan — i relativa termer. Estland har också lockat till sig avsevärt mer utländska investeringar per capita än Polen. Lettland, och i synnerhet Litauen, ligger långt efter Estland i detta avseende.
Liten hemmamarknad
Det är viktigt för Baltikum att inflödet utländska direktinvesteringar fortsätter, för att inte den ekonomiska tillväxten skall tappa momentum. Här har ju de tre länderna ett visst underläge genom att de alla har små hemmamarknader. Hela Baltikum, som tog i bruk frihandelsbestämmelser 1994, har en marknad på bara åtta miljoner invånare.
Genom att samtliga baltiska stater har gemensam gräns med Ryssland är det viktigt att ha fungerande ekonomiska förbindelser med jättegrannen -— likso med de andra OSSländerna. Det är förståeligt att relationerna med de f.d. sovjetrepublikerna är komplicerade och belastas av arvet från sovjeteran. Ett viktigt element i det arvet är det etniska minoritetsproblem som de baltiska staterna alla har i större eller mindre omfattning, beroende på land.
l ett “bästa möjliga” scenario lyckas de baltiska staterna bygga upp en brohuvudsposition till CSS länderna med dessas megamarknad på 280 miljoner invånare. Denna position, som naturligtvis är attraktiv ur västinvest erarsynvinkel, förutsätter en stabil politisk utveckling hos övergångsekonomierna och en sund ekonomisk ut veckling inom OSS-området. För närvarande är det omöjligt att förutspå huruvida de baltiska staternas geografiska läge är en tillgång eller en belastning.
| ett mardrömsscenario får de baltiska staterna svårigheter att utveckla de rätta kontakterna med EU, och dörrarna mot öst stängs. Det är en av de nya nordiska EU-medlemmarnas viktigaste utmaningar att säkra at det scenariet inte blir verklighet.
vän 7
Tallinn, gamla stan. (Foto: Bjarne Nyman)
Baltikum i omvandlin fortsättning från föregående sida
De baltiska staterna förtjänar all aktning för den interna ekonomiska konsoidering de uppnått under de tre första åren av sin nyvunna självständighet. Man bör komma ihåg att dessa första år av ekonomiskt oberoende var oehört svåra och krävande, också betraktade som övergångsekonomiprocess. De “snabbt reformerade” länderna i Centraleuropa — speciellt Polen och Tjeckien — som paraderat i västpressen som success stories, hade sina nationella valutor och sina självständiga kontakter till väst redan före kommunismens sammanbrott. Trots detta förtjänar de bal tiska staterna, och sj eciellt Estland, en plats i övergångsekonomierna första division. Besk medicin biter
Då det gäller ekonomisk konsolidering och stabilisering kunde Baltikum tjäna som ett uppmuntrande exempel för de andra f.d. sovjetrepublikerna. Den viktigaste lärdomen man kan dra av deras utveckling är att stabilisering ör nyckeln till fortsatta framgångar, också om den kan vara smärtsam i form av en initialrecession. Ått ösa mer pengar i en sviktande ekonomi löser inte automatiskt problemet med produktionsnedgång — vilket Ukraina Klart illustrerar. Dessvärre utdelas inga guldmedaljer eller andra utmärke ser i kapplöpningen om ekonomiska reformer, men de a tiska staternas ranking i denna gren har måhända visvaliserats genom ovanstående data och diagram. Tyvärr ägnar västpressen inte den ekonomiska utvecklingen i Baltikum all den positiva uppmärksamhet den skulle vara värd efter de ödeläggande åren av sovjetvälde — och efter segern över den post kommunistiska depressionen. 9
Professor Tauno Tiusanen är chef för Institute of Russian and East European
Studies vid University of Glasgow och inter: nationell expert på “östekonomier”.
LETTLAND
Christian Schönberg
De baltiska staterna hade före andra världskriget ungefär samma levnadsstandard som de nordiska länderna. Estland, Lettland och Litaven har nu 50 förlorade år att ta igen. Man kan därför vänta sig en betydligt snabbare ekonomisk tillväxt takt i Baltikum jämf rt med Norden d närmaste decennierna.
öretagen i Baltikum kommer at växa I rätt snabb takt och hitt nya affärsmöjligheter i nära samarbete med företag i den etablerade västeuropeiska sfären. Går allt bra har Estland. Lettland och Litauen till och med möjligheter att utvecklas till europeiska framstegsekonomier i stil med Taiwan, Hongkong och Singapore i Fjärran Östern.
Balterna ligger geografiskt väl placerade nära den stora europeiska marknaden, människorna är rätt välutbildade och i synnerhet den yngre delen av befolkningen fylld av optimism och framtidstro. Därutöver är det rådande kostnadsläget cirka hälften av nuvarande nivå i det övriga Europa.
Delar av Baltikum känner för Norden
I Lettland känner man sig tillhöra den nordiska gemenskapen och upplever sig därför vara den sista protestantiska utposten mot det övriga Europa till åtskillnad från Litauen där majoriteten av befolkningen traditionellt tillhör den katolska kyrkan. Om man bortser från St.Petersburg kan väl Lettlands huvudstad Riga anses vara den enda staden med utpräglad ”metropolresning” i området. Staden har ett utomordentligt läge som kanske kunde jämföras med Rotterdam och Hamburg. Marknadspotentialen är stor och staden med sin stora hamn ligger i gränslandet mellan EU och Ryssland, vilket heller inte saknar betydelse för framtida handelsförbindelser. Mång utländska företag har redan hunnit etablera sig i landet. Den ryska närvaron är alltjämt synnerligen märkbar men redan har ca. 500 tyska, 330 amerikanska och knappt 300 svenska företag slagit ned sina bopålar i landet. De helt eller delvis finskägda företagens antaliLettland uppgår för närvarande till cirka 100.
Hartwall och Pripps hör till pioniärerna
Oy Hartwall Ab hör tillsammans med svenska AB Pripps Bryggerier till ploniärerna i Baltikum. Steget över Östersjön togs år 1991 då det samägda dotterbolaget Baltic Beverages Holding Ab förvärvade aktiemajoriteten i bryggeriet Sakui Tallinn. Ett årsenare köptes det 130-åriga bryggeriet Aldaris i Riga — i dag landets största bryggeri med en marknadsandel på cirka 40 procent. Omsättningen år 1993 låg på 28 Mmk. Hittills har de nödvändiga investeringarna i nya rör och styrsystem samt en ny tappningslinje med ombyggnader av bryggshus och lagerkällare kostat BBH cirka 60 Mmk. Tack vare saneringen har ölets hållbarhet stigi från tidigare sju (7) dagar till över 60. Aldaris-ölet närmar sig nu med stormsteg västerländsk kvalitet.
Entusiasm och en stark framtidstro präglar arbetet inom Aldaris. Företaget drivs med stark hand av Vitaly Garvrilov som måhända orerar något överoptimistiskt om bryggeriets framtidsstrategier och kommande exportsuccéer. Men man bör givetvis sikta