Banalt symbolspråk

av Lena Barner-Rasmussen Forum 2012-02, sida 39, 23.02.2012

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2012

SVAR: PÅ NATTEN DAGTID KAN MAN SOM LÄNGST SETILL SOLEN, PÅ NATTEN TILL STJÄRNORNA.

Lena Barner-Rasmussen är frilansjournalist.

Banalt symbolspråk

Jag har i en längre tid fört en protest i tystnad. Ingen har lagt märke till den, så jag måste väl komma ut med den. Jag använder nämligen inte smileys. Aldrig. Vare sig det gäller sms-meddelanden, e-post eller Facebook-uppdateringar.

Det finns två orsaker till min lilla bojkott.

Den ena har att göra med inflation. Det är ju så himla populärt att använda översvallande adjektiv nuförtiden trots att händelsen eller fenomenet man beskriver är högst alldagligt.

”Brilliant”, säger man i England, ”loistavaa” och ”fantastiskt” här i Finland då någon föreslår ett lunchdatum som råkar synkronisera med ens kalender.

Det var ju trevligt med den här positiva attityden, men jag vågar påstå att i 9 fall av 10 är det varken brilliant, loistavaa eller fantastiskt då folk släpper dessa ord ur sin mun.

Det här med adjektivinflation är ju i och för sig en gammal grej redan. Språkvetare har rivit sina hårtestar i flera år på grund av det här.

Men nu har man gått inför adjektivinflation v2. Inte bara överanvänder man adjektiven, man tilllägger också en smiley! Brilliant Q ! Loistavaa OQO! Fantastiskt O ! Sysslar man med något sorts kodspråk för illiterata?

Nej, lite yrkesstolthet måste man ju ha som journalist. En person som skaffar brödfödan genom att uttrycka sig klockrent och mitt i prick kan ju inte rimligtvis hålla på med elementära symboler.

2 Gira

Den andra orsaken till min smileybojkott har med ryggraden att göra.

Det stör mig en hel del att man sopar över dåligt beteende med att tillägga en smiley. Som om det skulle ursäkta att man glömt bort en lunchträff. Smileyn har blivit något av dagens quick and easybiktning. Lite som när en tvååring lärt sig säga förlåt utan att till fullo ha internaliserat innebörden av ordet. Rappar till någon ohyfsad kamrat som hade fräckheten att ta Duplobiten ur händerna på en och hasplar ur sig ett förlåt i förbifarten så att mamma är nöjd och tror sig ha kommit någon vart med att uppfostra ungen.

Vi som inte längre bryr oss om Duplobitar sysslar i stället med smileys.

”Jag är ledsen över att jag glömde bort mötet, men du vet ju hur det är. O ”

Men jag överväger att göra ett undantag från min symbolbojkott och ta i bruk en egen liten symbol. Men då för att förstärka min frustration som är så stor att till och med en branschmänniska står maktlös. När jag blir riktigt arg så vill jag gärna vara en människa med ryggrad, en person som inte gömmer sig bakom en smiley utan faktiskt också med symbolspråk vågar stå bakom sina ord.

”Jo, det stör mig faktiskt enormt att man avbokar intervjun en timme före.” Och så skulle jag avsluta med min lilla symbol: punkt punkt stort I punkt punkt. Prova själv någon gång. Det känns rätt befriande. (Observera avsaknaden av smiley på detta ställe. 9 av 10 hade lagt in en här.)! m