Bankirernas girighet

av Nicholas Andersson Forum 2010-09, sida 14, 30.09.2010

EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 9 2018

ANDERSON

Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Stockholm och chef för SEK:s rådgivningsenhet.

Bankirernas girighet

En kollega i Finland uppmana de mig att skriva om girighet. Han ställde mig frågan om girighet är bra i affärslivet. Vi hade samtalat om bankirer och finanskrisen, och han reflekterade över om girighet är den centrala drivkraften för storbankernas fram gångar,

Min första impuls var att definiera vad girighet egentligen är - den har två karakteristika » Den giriga får aldrig nog — pengar, ägodelar eller makt.

» Den giriga bryr sig inte om följderna av sina handlingar i syfte att få mer.

Girighet gäller inte bara pengar, Folk kan vara giriga gällande en massa andra saker också. Det finns många exempel på politiker, religiösa ledare och vanligt folk som hett eftertraktar makt eller berömmelse snarare än pengar, även om makt och berömmelse vanligen för med sig också pengar!

Att eftertrakta pengar, makt och berömmelse är inte feli sig, och är ju det som får hjulen att rulla, vilket är en bra sak. De flesta av oss jobbar och lever sitt liv utan att drivas av girighet. Faktiskt är många människor lärare, läkare, präster och affärsmän av altruistiska skäl, utan att sträva efter berömmelse eller stora rikedomar, Till och med bankirer kan drivas av goda uppsåt (även om min fru hävdar att det vore skenheligt av mig att påstå detta om mig själv). Å andra sidan utlöstes finanskrisen av narraktiga bankirer med feta lönekuvert och osannolikt generösa pensionspaket, vilket gör mig rasande.

Det kan vara värt att notera att många regeringar tävlar om att ha storbanker i sitt eget land. Dessa banker betalar också jättelöner och utövar betydande politisk påtryckning. Man behöver bara jobba med regeringar här hemma och utomlands för att se vad som kan åstadkommas via nätverk och lobbyister. Detta är besynnerligt, eftersom samma banker kan åsamka enorma skador på landets ekonomi då de råkar i svårigheter — vilket verkar inträffa i snitt en gång per decennium på något håll,

Bankerna har tävlat om att sälja ”billiga” valutalån precis innan devalveringar. De be många

Att bankerna har anhängare lagstiftningsorgan är frukten a åratal av tålmodig lobbyverksamhet.

viljar ofta överstora lån till skakiga fastighetsentreprenörer och bolånetagare, som sedan inte har råd att återbetala lånen. Lättsinnig långivning för bostadsköp utlöser galopperande fastighetspriser, vilket i sin tur matar efterfrågan på ytterligare lån. Det finns de som spekulerar hänsynslöst på värdepappersmarknaden. När ekonomin går uppåt, tenderar en del bankirer att betala sig själva rekordstora löner och bonusar.

Sedan brister bubblan och lobbyisterna tillgriper sin standardretorik och kräver skattepengar till de banker som målat in sig i ett hörn. I ett sådant läge väljer smarta regeringar att nationalisera bankerna och sparka ledningen. När uppgången sedan tar fart kan staten sälja sin andel i bankerna till ett bättre pris. De lättlurade regeringarna däremot öser in skattepengar i bankerna —- och låter aktieägarna och ledningen klara sig helskinnade utan förluster.

Men varför är denna girighet så djupt rotad och vilken är min egen prognos för framtiden? Bankirernas girighet (efter pengar) och girighet (efter makt) hos politiker — de folkvalda och deras tjänstemän -— bildar en trygg symbios där de olika gruppernas samlade girighet sväller ut exponentiellt.

Bankirerna ger finansiellt stöd åt politiker och politiska partier. Att bankerna har anhängare i många lagstiftningsorgan är frukten av åratal av tålmodig lobbyverksamhet. Alla regler och förordningar som gäller banker underställs hårdgranskning och hörnslipning av bankerna och deras lobbyister.

Hur många bankirer mjuklandar på tunga politiska seniorposter, och hur många politiker ges lukrativa positioner inom bankverksamhet — särskilt på toppen av pyramiden? Debatten om reformer stryps i sin linda och vi får hålla tillgodo med urvattnade bankbestämmelser.

Ännu mer oroande är att bankkonsolideringen ökat ytterligare under denna senaste finanskris, Vi har färre och större banker nu än någonsin tidigare. Det betyder att girighetens tillväxtutsikter aldrig har varit bättre och det gynnar även bankernas vänner inom politiken. Låtom oss bedja — för skattebetalarna. De goda nyheterna är att skattebetalarna knappast kan beskyllas för girighet efter mera skatter … m