Bankkrisen och börsen
av Tom Berglund Forum 1992-09, sida 11, 18.06.1992
| BÖRSEN
Text: Tom Berglund
Bankkrisen och börse ursutvecklingen för bankaktiK:: har under innevarande å varit stadigt neråt. Börsen tycks inte ha stort förtroende för bankernas förmåga att klara sig ur den knipa de hamnat i. Granskar man bankkrisen generellt ur börsens synvinkel kan man trots allt se vissa positiva förtecken. När bankernas möjligheter att bevilja finansiering kringskärs blir det allt viktigare för Finland aft ha en börs som ger en tillförlitlig värdering av aktiekapitalet i våra storbolag.
För att få en inblick i vad vår bankkris ser ut att leda till behöver man inte gå längre än till Norge. En intressant jämförelse mellan den finska situationen och situationen i Norge publicerades för en tid sedan i Finlands Banks Diskussionsunderlag. Jämförelsen som gjorts av pol.dr. Heikki Koskenkylä påvisar att bankkrisen i Finland rätt långt har samma drag som den norska. Skillnaden är den att vår kris ännu inte framskridit lika långt.
Kreditförluster kritiska
Den drivande kraften bakom krisen i Norge har, liksom i Finland, i huvudsak varit de explosionsartat ökande kreditförlusterna. I vardera fallet kan man med facit i handen konstatera att bankerna under de goda åren beviljat krediter på för lösa grunder. I vardera fallet har också statsmakten haft sitt finger med i spelet. Liberaliseringen av kreditmarknaderna har skett så att statsmakten gett bankerna ett för stort spelrum att försöka vinna marknadsandelar på varandras bekostnad.
I Norge har krisen fortskridit så långt att de fyra största bankerna antingen helt eller delvis har övergått i statens ägo. Deponenterna har klarat sig men aktieägarna har gått miste om sin insats. Ett flertal bankfusioner har skett samtidigt som bankerna kraftigt sanerat sin verksamhet. Staten har gått in med en stor mängd kapital i form av investeringar som man hop FÖRUN, 9/199 pas få tillbaka någon gång i framtiden. Tiotals miljarder norska kronor som flutit in i form av oljeintäkter har pumpats in i bankväsendet för att hålla det flytande.
Buffert behövs
Generellt gäller att det egna kapitalet i bankerna utgör den buffert som skall skydda deponenter och andra finansiärer mot de kreditförluster som kan uppkomma när bankens låntagare råkar ut för svårigheter. Om kreditförlusterna en längre tid överstiger den vinst som banken gör på sin övriga verksamhet kommer emellertid den här bufferten att krympa ihop. I ett visst skede blir den så liten att inga privata finansiärer mera är villiga att ställa upp och bevilja banken ytterligare medel. Då har banken i princip bara två alternativ: det ena är att försöka krympa ner utlåningen till att motsvara den minskade bufferten, det andra alternativet är att gå med hatten i handen till staten och be staten garantera bankens lån med skattebetalarnas pengar. Det senare är vad somhar hänt ; Norge och i vårt eget land tillsvidare i fallet SCAB.
I Norge räknar man, enligt Koskenkylä, med att saneringen av de banker staten tagit över gått så långt att man kan börja återprivatisera dem. I Finland är vi fortfarande inne i ett skede då det statliga engagemanget ofrånkomligen ökar. De finska bankernas snabbt ökande mängd av oreglerade lån ger en entydig fingervisning om kommande kreditförluster. Att de här förlusterna skulle uppvägas av vinster från bankens övriga verksamhet förefaller minst sagt osannolikt. Följaktligen blir ett djupare statligt engamang nödvändigt. Alternativt upphör den inhemska kreditgivningen nästan helt i vårt land.
Den enda naturliga formen för statligt engagemang är att staten ersätter det förbrukade egna kapitalet med egna pengar, d.v.s. att staten eller skattebetalarna blir de huvudsaklig ägarna av bankväsendet. Ett utländskt engagemang skulle nämligen förutsätta att staten förbinder sig att ersätta de förluster som den utländska banken kan väntas ta på sig om den övertar en del av vårt bankväsendet, något som knappast är politiskt acceptabelt.
Banker ner, industri upp…
Det här kan förefalla vara dystra perspektiv för vår ekonomi men paradoxalt nog är konsekvenserna för börsen inte så negativa, Bankaktierna går visserligen ner i kurs men samtidigt har industriaktierna i huvudsak stigit. En orsak till det här är att bankkrisen vid sidan om bankerna i huvudsak drabbar små och medelstora företag. Det betyder att resurser frigörs vilket i sin tur innebär ett minskat kostnadstryck för vår exportindustri. Vår exportindustri blir mera konkurrenskraftig ute i världen samtidigt som den på ett helt annat sätt en våra små och medelstora förtag har tillgång till internationell finansiering.
Bankkrisen och åtföljande kreditåtstramning innebär också att börsens betydelse för Finlands ekonomi poängeteras. Företagens behov av mera eget kapital ökar: det kapital som ätits upp av förluster måste ersättas samtidigt som krisen på ett handgripligt sätt visat våra politiker att det egna kapitalet är något man måste satsa på. Personer som är villiga att sätta sina pengar i riskutsatt aktiekapital måste kunna räkna med en hygglig avkastning på sina pengar. Annars kommer vår nuvarande kris att återupprepa sig 1 nästa konjunkturnedgång.
Slutligen måste våra politiska beslutsfattare vara medvetna om att om de skall kunna avveckla det engagemang i vårt bankväsende som de nu ofrånkomligen driver in i så måste det finnas mekanismer till hands som möjliggör en sådan avveckling. De mekanismerna förutsätter en aktiebörs som erbjuder allmänheten en möjlighet att köpa och sälja aktieinnehav till en tillförlitlig kurs. L 11