Bara fyra personer per bil

av J H Kaste Forum 1980-13, sida 08-09, 10.09.1980

Taggar: Teman: personbilar

eg SON elden 1 2 miljoner personbilar: | Bara fyra personer per bil

I fjol såldes över 100 000 personbilar i vårt land. Det är nästan 20 000 fler än år 1978. Den produktiva verksamhetens märkbara uppsving fr o m år 1978 har lett till att hushållens köpkraft avsevärt förbättrats och en följd av detta är att personbilsförsäljningen märkbart ökat. I slutet av år 1979 fanns ca 1 165 00 personbilar i vårt land.

e Bilhandeln fortsatte att vara livlig 1980 och ökade tom en aning under årets fyra första månader. Konkurrensen inom bilhandeln är hård. Många importörer försöker genom avsevärda prisnedsätlningar förbättra sina marknadsandelar. Det är möjligt all personbilsförsäljningen i år uppgår ull I 10 000 stycken.

På 1970-talet noterades försäljningstoppar under åren 1973 och 1975 då ca 118 000 personbilar registrerades under vardera åren.

Vårt lands personbilsbestånd uppgick i början av september till ca 1,2 miljoner enheter. Beaktar man också andra bilar samt traktorer och motorcyklar har vi ca 1,6 miljoner motorfordon i vårt land. Dessutom tillkommer mopederna.

Staten uppbar i fjol ca & miljarder mark i skatter eller skatteliknande avgifter av vägtrafiken. I år kommer summan att uppgå till ca 7 miljarder mark. För statsmakten har den heliga plåtkon sålunda blivit en allt mer lönand mjölkko…

1,5 miljoner bilar år 1985

Personbilsbeständet i Finland har s gs fördubblats sedan slutet av 1960talet. Då vi år 1968 räknade med 7,5 personer per bil, är relationstalet nu lite under fyra. Också i Finland har bilägandet gåt långt. I andra västeuropeiska länder ligger relationstalet mellan 2,8 och 3.5.

I Sverige, där det finns ca 3 miljoner personbilar, är relationstalet 2,8 personer per bil. Men då är också Sverige eu av världens bäst bilförsedda länder näst efter USA. I USA räknar man med 2 personer per bil.

Enligt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens prognoser uppgår vårt lands bilbestånd i slutet av år 1985 till ca I 450 000 enheter. Det förutsätter att bilbeståndets sk nettoökning skulle vara 50 000 stycken per år. Till dags dato har prognoserna — trots recessionsåren -— visat sig vara relativt exakta. VoV:s prognos kan knappast anse alltför optimistisk.

Till Sveriges nivå i bilägande (d vs den nuvarande nivån) når vi 1987-88. 65 procent av de finländska hushållen har bil idag. Av jordbruksbefolkningen äger procentuellt ler bilar än av industriarbetarna — ca 70 respektive 61 procent.

Bensinen dyrare

Under recessionsåren 1975—78 ökade personbilstrafiken mycket långsamt, eller i medeltal med endast en procent per år. Enligt VoV:s uträkningar började dock trafiken öka år 1979.

Personbilstrafikens hela transportvolym var ca 32.1 miljarder personkilometer, vilket är ca 70 procent av hela personiransportvolymen. Som en jämförelse kan nämnas, att motsvarande andel i Sverige år ca 82 procent. I värt västra grannland är dock bilbeståndet nästan ire gånger så stort som hos oss.

De kraftigt stigande bensinpriserna – vid årets slut kostar bensinlitern säkert närmare fyra mark -— har lett till

FORUM 13/80

BILBESTÅNDET i FINLAND UNDER ÅREN 1970, 1974-79 SAMT PROGNOS FÖR ÅR 1980 (antal vid årets slut År Hela bilbeståndet 1970 775 000 1974 1076 000 1975 1140 000 1976 1181 000 1977 1228 000 1978 1271 000 1979 1331 000 1393 00 1980 (prognos)

Personbilar 651 000 937 000 996 00 1033 000 1075 000 1115 000 1165 000 1220 00 (källa: Statistikcentralens motorfordonsstatistik att bilägarna kör mer ekonomiskt än förut. Man undviker onödiga bilresor. Detta faktum återspeglas också i bensinförsäljningen som ökar mycket långsammare än I fjol. Det betyder att personbilstraftkens kapacitet knappast kommer att öka särskill mycket i år. Trots att personbilstrafikens kupacitet sedan åren 1969–70 ökat med nästan 50 procent, har personbilarnas andel av alla transporter stannat på unge - fär samma nivå.

Kollektivtrafiken, särskill järnvägsoch flygtrafiken, har ökat mer än väntat. Dess andel av transporterna kommer dock att minska något i framtiden.

Höga skatter

Staten uppbar i fjol lite över 6 mrd mark i skatter eller skatteliknande avgifter av vägtrafiken. Enligt år 1979 års budget, skulle ”bara” 5,2 mrdå mark inflyta. Tex stod bil- och motorcykelskatterna för 1,3 mrd mark, då man i budgeten räknade med att summan skulle uppgå till 900 Mmk!

Enligt budgeten för år 1980 skall skatlteinkomsterna från vägtrafiken uppgå till högst 6,4 mrd mark (tom enligt kontrollerade prognoser), men det är uppenbart alt summan kommer att vara ca 7 mrd mark —- kanske uppgår den ti om till 7,4 mrd mark.

Vår bilskatt hör, som känt, till de högsta 1 världen och det skulle vara viktigt att beskattningen inom denna sektor skulle lindras. Personbilen är inte mera någon lyxvara, utan ett nödvändigt fortskaffningsmedel för tiotusentals familjer -— hos oss likaväl som i andra västländer.

Väganslagens realvärde har däremot sjunkit något under de senaste åren. Vägverket använde i fjol bara ca 2.1 mrd mark av anslagen. I år uppgår summan till ca 2,3 mrd mark, men reellt ökar anslagen inte alls pga att de kraftiga oljeprisstegringarna också höjt kostnaderna för vägbeläggningen. Det är orsaken till vägnälets försämrade skick. Vägarna fortsätter alt bli sämre, om inte anslagen med det snaraste höjs.

Aven kommunerna borde årligen få

FORUM 13/8 en bestämd del av vägtrafikens skatteinkomster, ty genomfartstrafiken medför ständigt tilläggskostnader för dem.

Gapet mellan vägtrafikinkomsterna och -utgifterna blir ständigt större, inkomsterna ökar mer än utgifterna. Snart är inkomsterna tre gånger utgifterna. Vägtrafikanslagen borde med det snaraste ökas (åtminstone nominellt) med en femtedel.

1,4 miljoner ton bensin

Recessionen och bilisternas allt mer ekonomiska körsätt ledde till att konsumtionen av motorbensin knappt alls ökade under åren 1974—78, trots alt bilbeståndet under nämnda år ökade med 175 000 enheter eller med ungefär en femtedel.

En bidragande orsak var driftskostnadernas märkbara ökning. Under recessionsåren steg dessa kostnader — kapitalkostnaderna ej medräknade — med nästan 200 procent. Som en följd av det sjönk bensinkonsumtionen per bil avsevärt. Minskningen har efter år 1974 varit ca 30 procent — tvärtemot trenden i vissa andra västliga industriländer, där konsumtionen också under recessionsåren ökade.

Motorbensinkonsumtionen uppgick är 1979 till något över 1,4 miljoner ton. dvs bara 4—535 procent mer än den genomsnittliga konsumtionen under åren 1971—75. Konsumtionen av dieselolja steg för första gången till dryga I miljon ton pga varutransporternas kraftiga ökning.

Personbilarnas andel av hela trafikens cenergiförbrukning är ca 60 procent. På basen av undersökningar och med de erfarenheter man fått av energibesparing, är det uppenbart att vi i framtiden kommer att kunna spara betydande mängder bensin.

För närvarande ordnas kurser i ekonomiskt körsätt på olika håll i landet. Statens tekniska forskningscentral har publicerat en undersökning som visar att man kan spara 20—30 procent bensin genom att köra bilen ekonomiskt. Det är möjligt att vi redan lärt oss en del av läxan och att konsumtionen av mo torbensin i år stannar på ungefär samma nivå som i fjol. Allvarligt problem: Vägtrafikolyckorna

Trafikolyckornas antal började i medlet av 1970-talet, glädjande nog, att sjunka. Under åren 1971—73 omkom i medeltal I 100 personer i trafiken. Samma siffra år 1977 var ca 750 och år 1978 hade siffran sjunkit ända ner till 570. I fjol steg åter dödsfallens antal på grund av att trafiken ökade. Enligt förhandsuppgifter omkom år 1979 ca 650 personer i trafiken i vårt land.

Den parlamentariska trafikkommittén har satt upp som mål att trafikdöden år 1983 skulle få skörda högst 450 offer. Det är svårt att se hur detta mål skall uppnås, trots alt det ständigt byggs fler vägar för den lätta trafiken och trots att säkerheten på vägarna också annars blir bättre (bl a tack vare flerplanskorsningar). Det är bra om dödsfallens antal stannar på 1978 års nivå, d vs under 600.

Trafiksäkerheten på Finlands vägar har dock förbättrats avsevärt, likaså i städerna. Dödsoffrens antal har sjunkit från tidigare toppnoteringar till ca hälften, trots alt personbilsbeståndet under samma tid — från år 1971 till 1980 — ökat med ca 65 procent och trafiken (i personkilometer) med ca 35 procent.

Antalet skadade i trafiken har också minskat. Då antalet under ”de svarta åren” uppgick till 15 000—16 000 personer, har det under de senaste åren sjunkit till 12 500—13 000 personer.

Givetvis bör även i fortsättningen alla ansträngningar göras för att minimera antalet olyckor.

Den nya omdiskuterade vägtrafiklagen — som förhoppningsvis snart blir antagen i riksdagen — har uppställt som mål atl skära ner trafikolyckornas antal. Framförallt är det den lätta trafiken som borde bli säkrare — nästan hälften av de omkomna i trafiken är sådana som använder lätt trafik.

Sverige säkrare

Det verkar f ö som om Sverige idag är det ”säkraste” landet ur vägtrafiksynpunkt. För 6—7 år sedan omkom I 200—-1 300 personer, medan trafikdöden i fjol skördade endast 780 personer, trots att bilbeståndet där är nästan tre gånger så stort som hos oss. En av huvudorsakerna anses de stränga hastighetsbegränsningarna vara, men också körkulturen är bättre i Sverige än hos OSS.

För att uppnå samma låga relativa olycksnivå hos oss som hos vår västliga granne, skulle vägtrafiken få skörda högst 350— 400 offer årligen, d v s ännu mindre än den parlamentariska trafikkommitténs målsättning stipulerar.

J H Kaste