Bengt D, arbetslös

Taggar: Teman: arbetslöshet

Bengt D, arbetslö — Först talade VD länge om den ekonomiska situatione i Finland. Sen förklarade han att det går dåligt för firman, och att han tyvärr måste säga upp mig och fyra andra försäljare, för en produktgrupp skulle dras in helt. Jag förstod inte först att han verkligen sa upp mig, jag hade så jäktigt med mitt arbete. Jag stannade faktiskt över den kvällen. Först långt senare fattade jag att skulle bli arbetslös. Just nu är jag framför allt arg, riktigt förbannad. Jag k an ju jobb och jag vill jobba.

WP” Bengt D är studentmerkonom, 29 år, ogift, arbetslös sen medlet av november. Han lever på arbetslöshetsersättning, 28 mk om dagen 22 dagar i månaden. Det blir 8 mk 66 p kvar för varje dag, då han betalat hyran. Ibland får han något firabelarbete — ”svart”, annars missar han arbetslöshetsersättningen, nämligen. Arbetslöshetsersättningen utbetalas per post var tionde vardag, under förutsättning att Bengt visar upp sig på arbetskraftsbyrån var tionde arbetsdag och verifierar att han fortfarande inte har fått arbete. Han måste kunna bestyrka att han sökt arbete och att — om så är fallet — han inte fått arbete, och han måste också besöka de arbetsplatser in spe som arbetskraftsbyrån anvisar. Tills vidare har de anvisat summa en arbetsplats.

— Det var en nästan åttioårig kille som hade en agentur med en kompis, och han viskade hela tiden vi pratade, han ville inte att kompisen skulle veta att han anställde nån. Det var nåt skumt med hela affären, så jag stack.

På arbetskraftsbyrån sorterar Bengt under rubriken ”Teknisk-merkantila avdelningen”, och utbudet på jobb som kommer via byrån i den branschen är starkt begränsat.

Den långa vägen — till arbetslöshet

Bengt blev student 1968. Direkt efter skolan började han jobba på lagret vid en stor bilfirma. Sen flyttade han över till en stor agenturfirma för att få kontorspraktik, åkte till Tyska Förbundsrepubliken på ett år och jobbade med export av maskindetaljer till Finland, och kom sen tillbak 5 till agenturfirman för att sköta motsvarande importuppgifter.

Han genomgick Köpmannaläroverket — marknadsföringslinjen — 1971—73, och fick sitt senaste jobb kort därefter.

— Jag anställdes som assistent till försäljningschefen, för att avlasta honom kontorsrutiner, så han skulle kunna ägna mer tid åt fältet. I praktiken kom jag att glida in mer och mer på försäljning, så jag delade min tid mellan offerter och säljarbete. Men jag hade inte provisionslön utan fast månadslön, 3750. Då skatten och avgiften för bilförmånen avdragits, blev det inte så väldigt mycket kvar — drygt hälften. Men jag har låg hyra och en anspråkslös livsföring. Det blev mest att leva ur hand i mun, några sas kapitalinvesteringar fanns det inte marginal för.

Bengts arbetsgivare fram till november var en agenturfirma, som

Antalet arbetslösa I vårt land uppgår för närvarande till ca 163 500 Antalet arbetslösa merkonomer är ca 3200. Över hälften av dem är unga — med andra ord merkonomer som slutfört sina studier inom det gångna året.

Siffran är jämfört med hela antalet arbetslösa givetvis liten, relativt sett. Det som gör den kuslig är, att det är fråga om ut bildad arbetskraft, Det klassiska argumentet, att skaffa utbildning för att försäkra sig om utkomst, börjar låta ganska tunt.

importerade långt «specialiserade maskiner för livsmedelsbranschen. På grund av inhemsk konkurrens (det händer verkligen!) blev en produktgrupp olönsam och eliminerades, vilket alltså betydde arbetslöshet för fem försäljare,

Alltihop är Sorsas fel

Bengt är inte bitter på sin arbetsgivare, åtminstone inte i främsta hand. Han har utbildning nog att se de ekonomiska skeendenas lagbundenhet, orsaker och verkningar.

— Min nuvarande arbetslöshet, och många andras, är framför allt en följd av landets ekonomiska politik de senaste åren, säger han. — Det är Sorsas fel, alltsammans. Den nuvarande ekonomiska krisen är en följd av att de ekonomiska besluten dikteras av politisk lämplighet, inte av kalla ekonomiska fakta. Enda medicinen i dethär skedet skulle vara en devalvering på minst 15 procent — som det nu är, sker ju hela tiden en kännbar smygdevalvering i alla fall. En öppen devalvering skulle ha positiv inverkan framför allt på den livsviktiga exporthandeln. — En annan orsak till industrins svårigheter är det gällande uppsägningsskyddet — nej, jag skämtar inte — som gör det svårt för företagen att anpassa personalens storlek efter rådande marknadsläge. Därför ligger det säkert en viss san Merkonomförbundet rf överlämnar de i december till finansministeriet och kommunalstyrelserna en skrivelse, I vilken man uttryckte bekymmer för den rådande situationen bla mot bakgrunden att merkonomarbetslösheten ökat med 1000 sedan augusti. Man påpekade också, att det av staten beviljade sk sysselsättningsstödet inte utnyttjats i sin fulla omfattning, och uppmanade ministeriet och kommunalstyrelserna att i mån av möjlighet arrangera sysselsättning för merkonomer inom = förvaltningen och vid ämbetsverk.

FORUM 1/7 ning 1 vänsterns anklagelser att arbetsgivarna spekulerar i depressionen, och tar den som en förevändning att bli av med icke önskvärd personal, tom icke önskvärda individer… I mitt föregående arbete besökte jag företag, där jag kunde konstatera direkt hårresande slöseri i personallösningar: man hade anställda, som ingenting annat gjorde än avläste en mätare en gång i timmen, Javisst, det var ett halvstatligt företag. Hur skall allt färre produktiva mänskor till slut kunna livnära allt flera icke-produktiva?

Bengt är inte fackansluten. Av principskäl. Men som fackansluten skulle han nu få en dagpeng på 37 mk i stället för 28 mk…

• Jag har alltid föredragit att föra min egen talan, att inte vara nån i ett grått kollektiv. Som fackansluten skulle jag exempelvis vara tvungen att strejka, om facket så beslutat. Jag arbetar hellre än strejkar.

Man måste följa ett dagsprogram

Det är viktigt att inte slöa till, om man är arbetslös. Det går så lätt, det har Bengt sett på det klientel som ”sällskapar” i närheten av arbetskraftsbyrån på Aspnäsgatan.

— Jag stiger upp mer eller mindre

FORUM 1/7 normal tid på morgonen, säger han. — Jag följer ett visst program för moralens skull: morgonkaffe, tidningen, speciellt platsannonserna. Sen handlar jag, om jag behöver nånting. Om jag skall visa upp mig på arbetskraftsbyrån, gör jag det på förmiddagen. På eftermiddagen kanska jag träffar nån bekant över en kopp kaffe. Eller städer, om situationen påkallar det. På kvällen blir det vanligen tv. Man har inte råd med så mycket annat nu. Det har inte blivit särskilt mycket supande, en gång tog jag en ordentlig fylla, alldeles i början. Jag hade kvar semesterpengar då.

Någon konstant ångest på grund av situationen känner han inte. Ibland är det litet svårt med nattsömnen. Och så har han huvudvärk. Det är kanske ett uttryck för oron, Slutlikviden från jobbet innebar, att bristen på pengar inte kändes av i början, trots en karensvecka för arbetslöshetsersättning. Bengt har också varit hos socialnämnden för att anhålla om hyresbidrag, men han fick inget. — I en sådan här situation tänker man lätt på alla de skatter man betalat in under årens lopp… Mest irriterande är ändå att inte ha något att arbeta med, något som ger dagen innehåll. Och så transpor ten — efter flera år bil måste han nu lära sig trafikverkets ABC.

Att tänka konstruktiv — Jag har inte resignerat, jag ser arbetslösheten för egen del som något temporärt. Jag vet att jag var bra på min post, jag kan mitt yrke, jag har grundutbildning och erfarenhet och talar fyra språk. Jag kan sälja, och just nu går jag naturligtvis helt in för att sälja mig själv. Men inte till reapris. Det är meningslöst både ur min egen och en arbetsgivares synpunkt att ta ett ointressant och illa betalt jobb, som jag vid första tillfälle skulle lämna för nånting bättre. Åtminstone känns det så nu. Men om arbetslösheten fortsätter väldigt länge, kanske jag måste revidera uppfattningen. Nöden har ingen lag.

Bengt har inte en känsla av att vara onyttig, han identifierar sig inte med de hundratusen arbetslösa (för merkonomernas del ca 3200). Han har inte något jobb, det är sant — just nu. Men han har varit med i ”finalen” för de jobb han sökt. Han kommer att få ett jobb. Snart. Nästa vecka. Eller veckan därpå. Eller nästa månad. Och då ska ni få se på tusan. 59