Bildmosaik i multivision finsk trumf i Sevilla

av Christian Schönberg Forum 1991-06, sida 12-13, 18.04.1991

Taggar: Personer: Peter Tallberg

Bildmosaik

I multivision finsk trumf i Sevilla

Text:Christian Schönber en finländska paviljongen p världsutställningen i Sevilla ä färdig att inredas i oktober. Helt enligt tidtabellen. Kanske till och med en aning före. Samarbetet har tills vidare gått bra med de spanska byggarna. Hittills har endast nio strejkdagar bokförts sedan pålningsarbetena körde i gång i november 1990 och byggstarten mars.

Den totala satsningen går lös på 40 Mmk. Enbart byggnadskostnaderna för paviljongen når upp till 23 Mmk. Staten har förbundit sig att stå för 30 medan näringslivet får lov att satsa 10 miljoner för att få det hela att gå ihop. 8.5 miljoner har Expo-92-kommissarien Peter Tallberg redan håvat in medan resterande del torde flyta in under vårens lopp.

Följande deltagare har redan tecknat kontrakt med utställningsledningen: Ahlström, Alko, Amer, Finnair, Fiskars, Kauppalehti, Kone, Kymmene, Lomapörssi, Metra, Neste, Nielsen, Outokumpu, Partek, Pohjola, Pöyry, Rautarvuukki, Tampella, Valio och Valmet.

Sammanlagt sju företag, finska, norska, portugisiska och spanska, blev inviterade att inlämna offerter för bygget. Av de fyra som var intresserade av projektet valdes spanska Cubiertas y Mzow, S.A som samarbetar med Jaakko Pöyrys dotterbolag Heymo Ingeniera, S.A i Madrid. Som byggherre fungerar Expo-92 Finlandia i Helsingfors.

Helvetesklyftan gör skäl för namnet?

Inredningen av Pabellon de Finlandia, som den finländska paviljongen officiellt heter, avviker stort från det man vant sig vid i fråga om utställningshallar i vedertagen bemärkelse. Varumontrar och utställningsbord är i det närmaste portförbjudna. I stället för gripbara materiella storheter och varuutställningar har man valt att förmedla en vision om det nordliga landets orörda natur och kontrasten till den moderna teknologin. Paviljongens arkitektur och utställningens uppbyggnad är tänkt att tolka den spänning som råder mellan dessa motsatser,

Helheten omfattar två separata byggnader. ”Maskinen” — en 48 m lång, över 20 m hög och endast 5 m bred (smal), metallklädd byggnad samt ”Kölen” — ett mindre hus med buktande väggar av finsk furu. som för tanken till det inre av ett träskepp. Paviljongens tyngdpunkt och idé ligger i själva mötet mellan de två kontrasterna. förbundna med en bro. Gången, ravinen dvs ”Helvetesklyftan” är endast 2 m bred och har sit 6/1991 F RUN ursprung i den naturklyfta (Helvetinkolu) som finns i Ruovesi i mellersta Finland. Besökarna kommer till utställningen genom denna gång.

Det skulle inte förvåna om Helvetesklyftan verkligen blir något av vad namnet låter en ana, i den sydspanska 40-50 gradiga sommarhettan. med soen nästan i zenit.

— Vi är nog förvarnade, säger Peter Tallberg, I ett skede hade vi t om planer på att kyla ned metallväggen i ”Maskinen” för att hålla temperaturen i klyftan på en dräglig nivå. Tyvärr måste vi skrinlägga planerna p g a de höga extrakostnader kylprojektet hade medfört.

Creative by Nature

Utställningen i de fönsterlösa byggnaderna siktar in sig på att påverka besökarna emotionellt och väcka deras nyfikenhet. Hela utställningens natur. disposition och teknik är en fortsättning på, och betoning av byggnadernas symbolik.

”Kölen” som med sitt dunkel associerar till ett fartygs lastrum presenterar finländsk konst och konstindustriella produkter samt industrins prototyper.

I ”Maskinen” med sin 36 m långa utställningskorridor projiceras en bildmosaik i multivision. Temat för visningen är de fyra ärstiderna. Under bilddukarnas stora fält presenteras industriella serieprodukter i vitriner. Bilderna och föremålen visar både kontrasten mellan, och samspelet med naturen och den moderna produktionen.

Utställningsarkitekt är professor Juhani Pallasmaa.

Totalt 120 projektorer innehållande 80 bilder var skall korsprojicera de fyra årstidernas Finland på de båda 30 meter långa väggytorna. Projektorerna är jämnt fördelade i tre på varandra liggande rader 20 enheter. på va sin motsatta vägg. Omloppstiden för mm —————————————————————————————

Expo-92-kommissarien Peter Tallberg är optimist när det gäller att skramta ihop 2,5 Mmk som återstår för att. balansera upp industrins andel på totalt 10 Mmk.

Finlands exposkapelse ”Helvetesklyftan” skiljer sig märkbart från andra fantasiskapelser på världsutställningen i Sevilla 1992.

bildserien är cirka 10 minuter. Systemet är nytt.

— Vissa problem har vi haft att finna den rätta ljusstyrkan. konstaterar Pallasmaa. — Men redan nu kan vi konstatera att det hela fungerar till belåtenhet.

Allt är förgängligt

Pabellon de Finlandia har ett i det närmaste idealiskt läge invid den gröna allé som drar in från den stora parkeringsplatsen och mynnar ut vid en för ändamålet konstruerad konstgjord sjö.

Sommaren 1992 beräknas 40 miljoner mänskor besöka världsutställningen, varav cirka 10 procent kommer att slinka in I ”Helvetesklyftan”. vilket betyder att närmare 18 000 par ögon per dag kommer att betitta de finländska skapelserna. En VIP-väning inreds på toppen av ”Maskinen” med utsikt mot sjön. Där har företag möjlighet att boka in sig för längre eller kortare seanser. Fast möblering sak———————————————————————————— Professor Juhani Pallasmaa ansvarar för att visualiseringen av Finland som presumtiv handelspartner skall gå hem hos ”Helvetesklyftans” 18 000 dagliga besökare.

nas helt i hallen. Däremot kan varje besökare som vill vila sina trötta fötter ta för sig en av de hopfällbara stolar som finns strategiskt utplacerade i utrymmena.

Men säg den glädje som varar för evigt. En dag tar utställningen slut och husen skall jämnas vid marken. Nägra inhemska företag har visserligen visat intresse att flytta paviljongerna till Finland. vilket ändå inte kommer att kunna realiseras. Spanska företag tar över ansvaret för rivning och bortforsling. Endast de byggnader av mera bestående värde, för vilka underhållsgarantier för en viss tidsperiod ges, fär stå kvar ännu en tid.

”Maskinen”, som det metallklädda huset i Sevilla döpts till, är i praktiken en 36 im lång och 5 bred fönsterlös korridor där bildmosaik projiceras på vardera långväggen.