Bör lagerreserverna redovisas?

av Carl Erik Johnsson Forum 1979-06, sida 30-31, 04.04.1979

Det kunde vara intressant att få igång en debatt om öppen redovisning av lagerreserver. Den nya aktiebolagslagen, som träder i kraft i början av åttiotalet, fordrar att aktiebola av viss definierad storlek visar lagerreserven öppet, medan mindre aktiebolag inte genom den nya lagen blir tvungn att göra det. Inflationen kommer kanske dock under de kommande årtiondena att ”automatiskt” få flertalet aktiebolag att falla inom en av de definierade kategorierna.

3 we” Den nya aktiebolagslagens krav på öppen lagerreservredovisning berör endast större bolag. Vårt näringsliv representeras dock till väsentlig del av bokföringsskyldiga med olika bolagsform, som inte berörs av den nya aktiebolagslagens krav på denna punkt. De berörda större aktiebolagen kan anses föregå med gott exempel, då det gäller god bokföringssed, varvid en naturlig följd skulle bli att också mindre bolag skulle gå in för öppen redovisning av lagerreserven.

I den nya aktiebolagslagen stadgas i kapitel 11 $& 5:2 att aktiebolag av viss kategori skall visa lagerreserven ”särskilt i balansräkningen”, dvs bland reserveringar på passivsidan, eller varför inte som synlig minskning av omsättningstillgångar på aktivsidan under ett övergångsskede. De aktiebolag som bör göra detta definieras i kapitel 10 $ 4:1 och 2 på följande sätt Ö& bolag vars bundna egna kapital överstiger två miljoner mar 9 bolagets aktier eller skuldebrev noteras på fondbör 0 i medeltal över femhundra personer har varit anställda i bolaget under de två närmast föregående räkenskapsperioderna.

Om någon av de nämnda förutsättningarna är uppfyllda skall lagerreserven således anges i balansräkningen, En följd av detta torde bli att också lagerreservförändringen visas öppet i resultaträkningen som förändring av reserveringar, i stället för att ingå i nettolagrets förändring i resultaträkningen.

Internationell redovisningspraxis

I internationell redovisningspraxis är sk dolda reserver inte förenliga med god bokföringssed.

IASC (International Accounting Standards Committee) är ett världsomspännande samarbetsorgan för nationella revisions- och redovisningsorganisationer. Organets mål är att harmoniera bokförings- och bokslutspraxis.

Föreningen CGR är medlem av TASC och har i denna egenskap förbundit sig att i mån av möjlighet

FORUM 6/7 medverka till att göra IASC:s rekommendationer kända och till att få företagen att iaktta dem. Föreningen har i sin årsbok 1978 publicerat utöver sina egna rekommendationer också de standarder fastlagna av IASC som har trätt i kraft år 1978 eller tidigare (standarder 1—56).

I förklaringstexten till International Accounting Standard nr 2, vilken berör :omsättningstillgångar, vid punkt 17, fördöms den redovisningspraxis som gäller allmän procentuell lagernedskrivning.

”For example writedowns below historical costs are arrived at by applying an arbitrary percentage to the amounts otherwise computed or by undisclosed reductions that result in secret reserves; these produce inappropriate effects on financial statements.”

Detta torde kunna tolkas sålunda att dolda reserver inte mera är önskvärda i boksluten. Vi bör kanske tillstå att vårt finländska tänkesätt ännu är rätt fastlåst och konservativt på denna punkt, även om många bolag redan i flere års tid har visat lagerreserven öppet. Av dem som inte visat lagerreserven i bokslutet har flertalet ändå gett denna information i verksamhetsberättelse eller på bolagsstämma. I första hand torde externa balansanalytiker tex passiva aktieägare, anställda, konkurrenter etc höra till dem som har de största svårigheterna att läsa balanser rätt på grund av bristande information om lagerreserv och dess förändring.

Utöver de aktiva aktieägarna torde beskattaren och kreditgivarna få denna information för bedömning av bolagets förmögenhetsställning och resultat. Behovet av öppen lagerreservredovisning för bokföringsskyldiga som inte blir tvungna till det enligt den nya aktiebolagslagen bör ses mot bakgrunden av dels lagerreservens väsentlighet och dels det externa behovet av information om denna. Som undre storleksgräns för denna tilltänkta debattgrupp kan läggas skyldigheten att lämna in bokslutet till handelsregistret. Denna skyldighet åligger, oberoende av bolagsform, sådan bokföringsskyldig vars rörelse har en omsättning överstigande två miljoner mark eller en

FORUM 6/7 balansomslutning överstigande en miljon mark (Bokföringslagen 8 33). Bokföringsskyldig som inte når upp till denna storleksgräns saknar ur debattsynpunkt intresse, emedan bokslutssiffrorna ändå inte är tillgängliga för utomstående.

Debattgruppens övre gräns skulle utgöras av bundet eget kapital under två miljoner mark eller medelantalet anställda under femhundra personer.

I dagens läge torde den största delen av den på ovannämnt sätt avgränsade gruppen bokföringsskyldiga inte visa lagerreserv eller dess förändringar i bokslutet.

Dessa bolag borde, kanske rent av via bolagens revisorer, uppmärksamgöras på de specifika för- och nackdelar som en öppen lagerreservredovisning medför i det enskilda fallet. I de flesta fall torde en öppen lagerreservredovisning inte kunna skada bolaget. Frågan bör dock bedömas in casu och beslutet göras av styrelsen.

Bör lagerreserven definieras på andra grunder än hittills?

IASC:s rekommendation om redovisning av omsättningstillgångar torde inte få tolkas sålunda att lagerreserver i och för sig inte skulle vara önskvärda. Det är endast de dolda lagerreserverna som strider mot god bokföringssed. Nödvändigheten av lagerreserver är odiskutabel speciellt om det egna kapitalet är litet.

Ur internationell synpunkt föreligger kanske också ett behov att definiera lagerreserven på ett anna ‘sätt än som en allmän procentuel nedskrivning av lagervärde i syfte att förbättra företagets likviditet genom uppskjuten skattebetalning. Detta finansieringsbehov torde sammanhänga med en förhållandevis tung företagsbeskattning,

Emellertid har lagerreserven också andra motiv än rent likviditetsmässiga. Den utgör buffert mot stora resultatmässiga kast i verksamheten. Utan denna buffert kunde bolag med litet eget kapital vara soliditetsmässigt alltför sårbara för oväntade valutakursförluster, prisfall i marknadspriser etc.

Frågan uppstår om lagerreserver skall delas upp i prisfallsreserv, vo lymreserv eller på någon annan grund. Detta skulle i så fall framkalla ett behov av enhetliga beräkningsgrunder för på olika sätt definierade lagerreserver. En prisfallsreserv kunde tänkas definierad som 20 procent av lagrets marknadsvärde, om det finns en chans att marknadspriset kunde nedgå 20 procent, på grund av världsmarknadsprisutvecklingen.

En volymreserv kunde tänkas definierad som prisstegringen i ett volymmässigt lika stort optimalt lager från ett år till ett annat. Även andra forrier av motivgrundade lagerreserver torde kunna skapas. I enlighet med näringsskattelagen och bokföringslagen får dessa reservers sammanlagda summa inte överstiga femtio procent av bruttolagrets värde.

Inkurans i ny belysning

Det torde finnas bokföringsskyldiga som inte brytt sig om att ta ställning till eventuell inkurans i lager med den motiveringen att lagerreserven ändå täcker inkurans. Därvid har man av praktiska skäl kringgått problematiken med att individuellt för varje lagerposition bedöma huruvida ett troligt marknadsvärde eller FIFO-värdet skall tilllämpas.

Men det finns omsättningstillgångar som inte låter sig bedömas individuellt. Exempelvis färgburkar kan inte av praktiska skäl öppnas och stängas för att man skall kunna pröva inkuransen. Ett inkuransavdrag på basen av lagrets åldersfördelning bör göras om det finns fog för detta. Detta förutsätter dock kännedom om hur länge de individuella varorna eller varugrupperna funnits i lager. Inkuransen bör vara påvisbar och individuellt uträknad. Inkuransavdrag som schematiskt uträknats som viss procent av lagrets bruttovärde kan inte godtas om dess trovärdighet inte också på andra grunder kan påvisas.

God bokföringssed måste anses innefatta att eventuell inkurans i lager elimineras skilt för sig innan avdrag görs för lagerreserv. OD

Artikeln har skrivits av EM Carl Erik Johnsson, CGR.

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."