Börspanelen: Optimistisk pessimism
av Bo Ingves&Christian Schönberg Forum 1990-01, sida 06-10, 25.01.1990
Text:
Bo Ingves och
Christian Schönberg Foto: Hannes Victorzon
BÖRSPANELEN:
OPTIMISTISK PESSIMISM
Korkman
Ekholm
Lindström
Storsjö
RU sägas ha varit ett händelserikt år.
Räntenivån skör i höjden. börsindex sjönk mycket kraftigt och OTC-listan som sparkade igång ordentligt 1988 visade sig bli något av en stor besvikelse.
Landet skakades också av flera betydande konkurser, av vilka Wärtsilä Marines grundstötning t o m gav genklang över hela världen. Året avrundades med meddelandet om = jättefusionen = WärtsiläLohja som ytterligare stärker familjen Ehrnrooths grepp om finsk ekonomi.
I början av året var allt ändå på vtan frid och fröjd, dvs börsen gick på högvarv. Förutom eventuella verkliga klåpare gjorde pappershandlarna goda förtjänster och de mäklare som enbart hade upplevt stigande kurser under sin karriär levde som på moln. Speciellt då all time high nåddes på Helsingfors Fondbörs den 18 april smällde champagnekorkarna.
Annat ljud i skällan blev det då kurserna började sloka. Slutfacit blev att kurserna sjönk ca 25 procent förra året från apriltoppen.
F: det finska näringslivet kan år 198 et är alltså ett kämpigt börsår som har förlidit sedan Forwmns börspanel förra gången samlades för ett år sedan. Hur vanskligt det är att förutspå den allmänn ””Masspsykos, tappad självbehärskning, nervösa kreditgivare … kursutvecklingen visas av att ingen av fjolårets börspaneldeltagare trodde att kurserna skulle gå ner.
Allmänt sett genomsyras panelen även i år av en viss optimism gällande börskurserna. Detta trots ränteläget och det oroväckande bytesbalansunderskottet. Det är egentligen endast redovisningsprofessor Bo-Göran Ekholm som anlägger en mera pessimistisk ton.
Han konstaterar att räntorna och börsen båda är en funktion av likviditetsläget i samhället. Dvs då räntorna går upp går börsen ner, och han tror inte att Finlands Bank under det kommande året kan släppa efter likviditetsläget överhuvudtaget.
— Därför tror jag inte på någon generell uppgång. Däremot finns det nog korrigeringsutrymme i kursbildningen. Det finns ju företag som är totalt undervärderade, men också företag som har alldeles för höga kurser. Jag tror att börskurserna fortsätter sitt nuvarande sågande upp och ner för att totalt sett i slutet av året ligga på ungefär samma nivå som i slutet av 1989, konstaterar Ekholm.
Överdirektör Sixten Korkman vid finansministeriet anser däremot inte att Finland är inne på någon katastrofkurs. Enligt hans åsikt har det i själva verket brett
FÖRUN, 1/199 högskolan: 0 2 avdelning: +10 2 +15—-16 2
Så här tippade Forums börspanel årets kursutveckling: Bo-Göran Ekholm, professor i redovisning vid Svenska handels Sixten Korkman, överdirektör vid finansministeriets ekonomiska
Kim Lindström, VD för Unitas-Fond Ab, +20—25 2 Peter Storsjö, chef för ACA:s fondhandel och portföljförvaltning ut sig en ganska obefogad pessimism i landet. Han håller inte alls med om de domedagsprofetior om massarbetslöshet som t ex Scab-direktören Juhani Riikonen talar om.
— Det är helt enkelt fråga om det gamla fenomenet att det uppstår balansproblem mot slutet av en högkonjunktur. Trots orosmolnen i Finland tror jag ändå att vi som helhet börjar få ordning på de problem vi har, säger Korkman.
Han konstaterar också att den svagare konjunkturutvecklingen redan på förhand har mätts ut i kurserna och att även underskottet i bytesbalansen sakteligen håller på att korrigera sig.
— Därför tror jag absolut på en kurs uppgång under årets lopp. Min tippning är ca tio procent upp, säger Korkman.
Såväl han som de övriga panelmedlemmarna understryker dock att detta år kan bli något av ett konkursernas år. Speciellt gäller detta enligt panelmedlemmarnas åsikt byggbranschen. Också inom finansieringsbranschen tror man att stora problem klappar på dörren. Som ett tecken på det försattes nyligen t ex finansieringsbolaget Scanleasing i konkurs.
D: enda konkreta tips panelen egentligen kommer med är att stabila. stora industriföretag troligtvis klarar sig helskinnade trots en konjunkturnergång. Ocks vänd
BÖRSPANELE aktiefonderna tros gå en ljusare framtid till mötes.
Ett gott råd panelen dock vill ge åt placerarna är: Analysera placeringsobjektens vederhäftighet. På den här punkten har alltför många enligt panelens åsikt syndat.
— Det är faktiskt först mot slutet av 80-talet som finansanalysen har börjat komma med i spelet, fast marknaden svällde ut långt före det. Det som dock fortfarande inte har utvecklats är portföljförvaltningen i egentlig mening. Tillsvidate är den närmast synonym med aktiehandel trots att de olika värdepappersinstrumenten borde ses som ständiga alternativ
AA Överdriven pessimism på börsen!” A och komplement till varandra, konstaterar Peter Storsjö. Han är chef för Andelsbancernas Centralbanks fondhandel och portrvaltning.
Också Storsjö tror på en börskursstegring. Enligt hans åsikt kommer ökningen att ligga på ungefär samma nivå som räntorna, dvs 15—16 procent.
— Om snittet ligger kring räntenivån är ju allt i ganska bra balans. En sådan kursökning ger rum för såväl företagsspecifika uppgångar som nergångar, motiverar Storsjö sin tippning.
Den mest optimistiska i panelen är Unitas-Fond Ab:s VD Kim Lindström som tror att kurserna kan gå upp hela 20–25 procent. Här bör man dock minnas att det
Bo-Göran Ekholm räknar med fortsatt höga räntor och tror därför inte på en börsuppgång i år.
Sixten Korkman understryker att trots alla svartmålningar har den ekonomiska tillväxttakten i Finland i själva verket varit dubbelt högre än i Västeuropa i snitt det senaste decenniet.
endast innebär att de ungefär når upp till samma nivå som i slutet av 1988.
Han motiverar sin åsikt dels med att kursnivån senaste år föll alldeles för mycket och dels att det i samhället och på börsen har rått en överdriven pessimism.
— Vi har också en hel del tunga börsbolag som är uppenbart undervärderade både i förhållande till sina resultat och till realtillgångarna i företaget, konstaterar Lindström.
Han understryker också att 1989 för många företag trots allt ett bra år och att vårens bokslutsbesked därför kan bli ganska trevliga. Också övergången till avoir fiscal kan enligt hans åsikt ge goda dividendnyheter vilket även det säkert piggar upp börsen.
— Den s k depositionsbomben som briserar på hösten kan också tillföra börsen nytt kapital. Speciellt gäller detta om börsen på våren och förhösten visar en uppgående stigande, anser Lindström.
Qrakemn till de stora fluktuationerna i fjol togs också upp av börspanelen. En del sattes bl a på den ekonomiska kunskapsnivåns räkning.
— Det är inte många år sedan som den så kallade kasinoekonomin, eller som jag skulle vilja säga, den fungerande marknadsekonomin, var ett rätt främmande begrepp för handelshögskolestuderandena. Och det är ju de som har fått sin utbildning under under de senaste decennierna som är huvudaktörerna på marknaden just nu, understryker Ekholm.
Det är dock inte bara de direkta börsaktörernas brist på kunskap om kasinoekonomins krumbukter som får kritik av pa nelen. Också politikernas valhänthet i marknadsekonomiska frågor eller. ännu värre, deras ointresse för dessa frågor, får dåligt betyg av panelen.
— Trots art börskurserna gått ner oroväckande mycket. så finns det inte en enda politiker som har ansett det värt att ta upp detta ämne. Ändå borde börsens nergång vara en stor politisk sak. Av allt att döma har kapitalmarknadens värdepappersifiering inte mognat tillräckligt för att man i politiska kretsar skulle uppfatta att börskurserna är samhällsekonomins barometer. tror Storsjö.
— En förklaring till politikernas ringa intresse kan vara att det återspeglar gemene mans låga förtroende för börsen.
””Börsens nergång bord vara en stor politisk sak.” nn
Många anser ju att börsen endast sysslar med att skinna folk på pengar. säger finansministeriets Korkman.
— Men det är ju beklämmande om politikerna låter sig drivas in i dylikt tänkande, replikerar Storsjö, Börsen är ju den marknadsplats som återspeglar hela vår ekonomi, berättar om vad våra företag är värda och till vilket pris de kan finansiera sin tillväxt. M a o en grundpelare i hela vår ekonomi.
— Också det här är en kunskapsfråga. Jag tror att dagens politiker helt enkelt inte har en tillräckligt stabil bakgrund för att kunna ge sig in i en dylik diskussion. fyller Ekholm i.
å den gamla goda tiden var snabba kursfluktuationer på aktiemarknaden ett mer eller mindre okänt begrepp. I och med Finlands ekonomiska uppryckning ökade det investeringsbara kapitalet i samhället kraftigt under 80-talet. Givetvis fic 1/1990 FÖRUN företagen då också upp ögonen för aktiemarknaden som riskkapitalkälla.
Samtidigt blev det populärt att försöka göra snabba klipp i stället för att investera på sikt som man gjorde tidigare. Ännu i mitten av 80-talet var det t ex sällsynt att ett stort ägarblock i ett företag bytte ägare. men nu är detta helt legio. Allt det här i kombination med en allt mera datoriserad aktiehandel ledde till att börskurserna började leva ett hektiskt liv.
Trots att börspanelmedlemmarna representerar en marknadsekonomisk syn ser de ändå inte helt positivt på placerare som enbart agerar för att genom snabba klipp roffa åt sig pengar. Denna klippmentalitet i kombination med bristen på intresse för placeringsobjekten, är enligt panelens åsikt några faktorer som har lett till att vår börs har blivit mycket ryktesdriven.
— Detta har märkts mycket tydligt genom de senaste årens så kallade corneravslut. Den stående frågan har varit i vilket företag det kommer att hända något härnäst. varefter alla blint störtat efter dessa aktier utan att ta reda på vad företaget egentligen står för, säger Lindström.
En sak som i fjol ställde till med stor skada på börsen är t ex utan tvivel fenomenet Kouri. anser Lindström. och få ns ””Börsen har blivit mycket ryktesdriven.” understöd av de andra panelmedlemmarna. Att cornerförsök dock också lätt kan gå åt skogen visas bl a av det färska fallet Instrumentarium. Kaparkonsortiet sprack då det inte fick sålt sitt cornerinnehav till det överpris som begärdes.
| “JEN tycker också att den urskiljningslösa tillkomsten av nya offentligt noterade bolag mot slutet av 80-talet är ett
FRUN, 1/199 tecken på att utvecklingen på börsen skedde alltför okontrollerat.
— Tex till OTC-listan kom det vid sidan av goda bolag samtidigt även mycket mindre önskvärda bolag som borde ha hållit sig i skymundan, säger Lindström.
Han understryker också att den anstormning som vi hade på emissionsmarknaden inte närmelsevis har motsvarats av
Kim Lindström konstaterar att kursnivån i fiol föll oproportionerligt mycket och att det torde finnas gott om rum för en rejäl upphämtning i år.
den reella köpkraft som funnits, vilket också är en av orsakerna till att kurserna rasade i fjol.
Våra i och för sig stora ekonomiska problem tvingade helt enkelt fram en masspsykos och man var tvungen att sälja till vilket pris som helst. Köparna drog sig följaktligen undan vilket stärkte trenden.
— De som hade investerat med lånta medel tappade helt självbehärskningen och dessutom förekom det framtvingade utförsäljningar av nervösa kreditgivare, konstaterar Lindström.
Enligt hans åsikt är det därför nu tid för sekundärmarknaden att få sig en andhämtningspaus, och understryker att han personligen gärna ser att emissionerna nu håller sig borta åtminstone för en tid.
Storsjö är delvis inne på samma linje som Lindström. men poängterar ytterligare att inte heller ett längre dödläge på emissionsmarknaden är bra.
— DÅ finns det risk för att vi om två år igen har en situation med ett överutbud av emissioner. Det skulle innebära att vi igen är inne på 80-talets obalanserade linje som jag hoppas att inte hör 90-talet till, poängterar Storsjö.
Det viktiga enligt hans åsikt är att företag kontinuerligt borde kunna skaffa sig riskkapital på börsen. Speciellt gäller detta under rådande höga ränteläge.
— Det här kräver dock att företagen borde vara kreativa och anpassa sig till dagens marknadsläge. Företag kunde t ex emittera konvertibla skuldebrev och optionslån med en rimlig räntenivå och en högre teckningskurs för aktien än man annars kunde gå ut med. Det förutsätter att vi skapar en fungerande marknad för dessa instrument, anser Storsjö.
en stora missen under fjolåret var enligt panelens åsikt vårens revalvering,. Den gjorde att FB blev tvungen att höja
Peter Storsjö anser att politikerna borde vakna till inför kapitalmarknadens värdepappersifiering och inse att börskurserna är samhällsekonomins barometer.
räntenivån för att få valutareserven under kontroll.
— Utan revalveringen och den bild som den gav av en övervärderad valuta hade vi kanske klarat oss litet lättare. Efter revalveringen höjdes ju marknadsräntan med cirka tre procent på några dagar, låt vara med centralbankens goda minne. konstaterar Lindström.
Trots att gapet till de utländska räntor vän ””Revalveringen fjolårets stora miss! om ————————— Lee 9
BÖRSPANELE na igen har ökat, tror Korkman dock inte på någon markant ökning av företagens låntagning utomlands, därför att den risk för en försvagning av växelkurserna som föreligger säkert dämpar intresset för valutalån.
— Med det vill jag inte påstå att det är sannolikt med en devalvering, endast att kursen kan försvagas inom valutatuben. Dessutom torde företagen nu allmänt sett ha sin låneportfölj i balans gällande proportionen marklån och lån i utländska valutor. Därför finns det inte något större utrymme för någon kännbar nergång i ränteläget, är Korkmans analys.
””Då räntorna går upp, gå sc jan börsen ner. Sm
Ekholm håller med Korkman om att Finlands Bank i år knappast kan släppa efter likviditetsläget överhuvudtaget. Han tror t om att det inkomstpolitiska avtalet kan leda till ytterligare räntestegringar.
— Om det blir några korrigeringsbehov är det ju bara FB som via penningpolitiken kan ingripa. Jag tycker att det här ger en viss antydan om att vi t o m kan få se betydlig högre räntor ännu under det kommande året, poängterar Ekholm.
— Nog finns det också andra ekonomiskpolitiska parametrar kvar för år 1991, kommenterar Korkman.
H: vill också dämpa ner den kritik som statsmakten och också finska fö Kursutveckling 1988 enligt Unitas aktieindex 1975 —-— 10 31.8 30.10.
Kursutveckling 1989 A enligt Unitas aktieinde 1 retag utsätts för i alla möjliga sammanhang.
— I själva verket är det fascinerande att se hur framgångsrika vi de facto har varit. Vi har ju haft en årlig tillväxttakt på hela fyra procent under perioden efter 79—89 vilket är dubbelt högre än i Västeuropa i snitt, understryker Korkman.
Aven om folk i gemen blir arga när politiker, tjänstemän eller andra talar om konsumtionsfesten, är det enligt hans åsikt ändå ett faktum att åttiotalet uttryckligen var det decennium under vilket de breda folklagren verkligen höjde sin konsumtionsnivå.
— Folk sora har varit rika har ju alltid kunnat komsumera, men nu har det nog demokratiserats på ett gynnsamt sätt, säger han.
För kan inte annat än hoppas att denna utveckling trots allt fortsätter under goda tecken också på 90-talet, och önskar alla läsare som orkade läsa till slut en god fortsättning på året. L 1/1990 FORUN,