Bostadslåneräntorna och skatten

Taggar: Teman: ekonomi

Bostadslåneräntorna och skatten

FÖLKDEMOKRATERNAS = INTERPELLATION om bostadspolitiken gav betydligt större utdelning än mången hade väntat sig. Miljöminister Matti Ahde tog som känt i sitt svar från regeringsbänken bl a upp frågan om systemet med avdragsrätt för bostadslånens räntor, vilket med vårt boendesystem får det att spritta i hjärtat och plånboken hos breda medborgarkretsar.

Miljöministern lugnade visserligen åhörarna med att försäkra att planer på att slopa rätten att avdra räntor inte finns. Han gick emellertid vidare och ansåg att rättvise- och bostadspolitiska hänsyn talar för att man borde lägga om systemet, så att räntorna skulle avdras från skatten i stället för från inkomsten som nu är fallet. Samhällets stöd skulle på detta sätt bättre riktas till de behövande i de lägre inkomstklasserna, samtidigt som den skadliga prisutvecklingen på många orter skulle kunna bromsas upp.

Ministern var ute i ett angeläget ärende, och fick positiv respons från vänstern och centern, medan SFP och högern skarpt sade ifrån. Vi ansluter oss till motståndarna, inte för att det nuvarande systemet skulle vara perfekt, utan för att förslaget — låt vara ännu ganska löst formulerat och opreciserat — knappast löser problemen på bästa sätt.

Låt oss först ta en tur på vår gamla käpphäst. I skattefrågor talar man alltför ofta om ”stöd” och ”subventioner” när man egentligen menar lättnader av en övertung skattebörda. Begreppen är inte de samma, om man inte underskri ver tesen om att alla pengar tillhör staten.

Den andra invändningen måste resas mot den påstådda korrelationen mellan stegrade bostadspriser i metropolerna och rätten/möjligheten att avdra låneräntorna. Tesen har upprepats så ofta utan entydig och stark bevisföring att man redan i princip måste ifrågasätta den.

Bostadspriserna har stigit kraftigt i tillväxtcentra som huvudstads regionen — det är ett förhållande som kan bevisas. Likaså är det uppenbart att avdragsrätten rätt långt gjort det möjligt för folk att låna pengar för att köpa de dyra bostäderna. Vad som däremot inte är bevisat, och vilket man drar fram som argument för att beskära avdragsrätten, är att folk skulle ta stora lån och betala överpriser för bostäderna för att i huvudsak undvika skatt!

Mänskor byter säkert sin gamla bostad mot en dyrare för att hålla skatten nere, men huvudmotivet är nog att skaffa sig en lämpligare bostad i attraktivare områden, dvs att höja sin boendestandard. En klar trend är t ex att litet äldre personer flyttar från förstäderna till stadskärnorna när barnen blivit stora. Om inte samhällets bostadspolitiska mål är att man skall bo kvar där man hamnat sedan det officiella förhållandet mellan antalet rum och personer uppnåtts är det svårt att se motiv för att stoppa rörelsen.

En grupp som skulle drabbas hårt är de unga välutbildade familjer, som trots ganska höga nominella inkomster förutom med bostadslånens räntor ocks dras med studielån, kostnader för barnavård och allt annat som hör till “fattigfällan”.

När man sedan kommer in på frågan om hur de som verkligen behöver hjälp med sina boendekostnader skall stödas, så övertygar inte miljöministeriets Robin Hood -madell. De beräkningar som förekommit om förslagets effekter tyder på att hushållen med lägre inkomster skulle få ett litet plus av reformen, medan de med högre inkomster [inte särskilt rika) skulle få ett stort minus. Aggregerat på nationalekonomisk nivå kan siffrorna verka övertygande, men på mikroplanet kan nyttan ifrågasättas. Dessutom har man svårt att värja sig för den fula misstanken, att en del av nyttan skulle hamna i statens kassakista.

Reformen skulle också skärpa skatteprogressionen och gå stick i stäv med regeringens principer om att lätta på hushållens beskattning. Övergångssvårigheterna vore också betydande, eftersom hushållens beslut i bostadsfrågor fattas på lång sikt, och lånetiderna trots allt är relativt långa. Skatterna är ett ganska trubbigt och långsamt verktyg när man vill driva samhällspolitiska mål, som har en tendens att förbli påkopplat sedan behoven och problemen undanröjts.

Reformer behövs i bostadspolitiken, men förändringar av avdragsrät ten som de nu skissats upp är knappast effektiva eller rättvisa.