BRD — boom att haka på
av Peter von Koskull Forum 1986-06, sida 16-17, 10.04.1986
dag räknar tyskarna med en ekonomis tillväxt på 4 procent för detta år. Detta kombination med en avtagande och nästan obefintlig inflation, som sannolikt är under 1 procent på årsnivå, gör att det går exceptionellt bra för Förbundsrepubliken Tyskland. Man får gå långt tillbaka i tiden för att finna motsvarigheter till detta uppsving.
Men det är inte länge sedan man var betydligt mera försiktig i prognoserna för detta år. För ett knappt år sedan räknade de tyska nationalekonomerna med att 1985 går till historien som ett gott år, något som visade sig hålla streck. Smått försiktigt spådde de att tillväxten skulle fortsätta 1986. De talade om en tvåprocentig ökning. Tillväxtprognosen för 1987 var anspråkslös och löd på endast 1 procent.
Mot bakgrunden av ett skattelättnadsprogram som de politiska partierna kommit överens om skissade ekonomerna på en tillväxtprocent på 3,5 för 1988.
Ännu vid årsskiftet talade man allmänt om en tillväxtökning på 3—3,5 procent för detta år. Idag, några månader senare, använder regeringen allt oftare 4 procent enheter i sina uttalanden. Det är framför allt utvecklingen på oljemarknaden som fått till stånd den här optimismen.
Nu ser nationalekonomerna också optimistiskt på nästa år. De tror uppgången håller i sig men vågar sig inte på några mera ingående analyser i det här skedet.
Köpkraften ökar
En väsentlig faktor som gjort den accelererande tillväxten möjlig är den låga inflationen, som är en typisk tysk dygd. Det har funnits tider då inflationen galopperat i förbundasrepubliken, men nu är den det värsta spöket för tysken — t o m värre än arbetslösheten.
Idag är den i varje fall mycket låg. I februari mättes inflationen till endast 0,7 procent på årsbas. I december och januari var motsvarande tal 1,3 respektive 1,8 procent. Den enprocentiga sänkningen av inflationen innebär att köpkraften ökar med 10 miljarder DEM (22,6 miljarder FIM).
16
Fortsat tillväxt ger enorm köpkraft
Låg inflation, sjunkande ränta, skattelättnader båd för privatpersoner och företag och naturligtvis det sjunkande oljepriset gör att den tyska ekonomin ser ut att trotsa alla prognoser. Tillväxten blir enorm för ett land av det här formatet.
Tyskarna är också stolta över sin låga räntenivå. Senaste år sänktes diskontot med ytterligare 1 procentenhet till 3,5 procent. Det betyder att de totala räntekostnaderna i landet sjönk med 7 miljarder DEM.
Det är alltså enorma summor man laborerar med. Och idag kan tyskarna styra konjunkturen i önskad riktning tack vare att de håller inflationen låg och samtidigt tar till räntevapnet.
Men detta är inte allt. Regeringen stimulerar ytterligare köpkraften genom att sänka skatterna både för företag och privatpersoner. Sänkningen sker i två steg — det första i år och det andra nästa år. Det här är de modell CSU-fraktionen förespråkade tillsammans med finansminister Gerhard Stoltenberg. Socialdemokraterna ville ha endast en skattesänkning, som skulle genomföras i år.
Det som fått tysken på gatan att inse att landets ekonomi verkligen är på väg uppåt är den drastiska sänkningen av bensinpriset. I januari kostade en liter 98-oktanig bensin 1,50 DEM. Nu är priset nere på jämnt 1 DEM.
Totalt har stimulansåtgärderna och det övriga positiva inflytandet på landets ekonomi ökat köpkraften med 50 miljarder DEM.
6/1986 FORUN,
Miljontals arbetslösa
Trots att den största delen av ekonomin är sund har tyskarna fortfarande ett allvarligt problem, nämligen arbetslösheten. Den har legat på ca 10 procent. Det betyder att ca 2,3 miljoner tyskar är utan arbete.
En viss ljusning kan dock skönjas på sysselsättningsfronten. Arbetslöshetens inre struktur har redan förbättrats något även om de absoluta talen inte förändrats märkbart. För i år förutspås en väsentlig förbättring. Man kalkylerar med 400 000 nya arbetsplatser. Och det är mycket med tanke på att över en miljon arbetsplatser försvunnit under de senaste åren. I samband med strukturförändringarna försvann bla 100 000 arbetsplatser inom byggnadsindustrin.
Exporten och USA drog
Den positiva synen på landets ekonomi är en rätt ny företeelse. Ännu våren 1983 var självkritiken oerhört stark bland tyskarna. De trodde att de ramlat av högteknologitåget och att de omöjligt kunde hinna I kapp USA och Japan. Ett ärygt år senare kom tyskarna, efter grundliga analyser, till att deras industri ändå var rätt bra. Bilindustrin hade tex tagit fram de låsningsfria ABSbromsarna. Sedan vände pessimismen till optimism nästan i ett slag.
Det här behöver man inte himla med ögonen för. Tyskarna erkänner själva att de ofta går från den ena ytterligheten till den andra.
Då det ekonomiska lyftet kom 1983 var exporten den främsta motorn. Men Ioket som egentligen drog igång processen var det ekonomiska uppsvinget i USA. Den draghjälpen behöver förbundsrepubliken inte längre. Nu kör landet för egen maskin. Exporten drar fortfarande. Av allt att döma ökar exporten till USA också Ii år trots att dollarn rasat.
Då dessutom investeringsbenägenheten och den inhemska konsumtionen ökar finns de tre viktigaste ingredienserna för att hålla konjunkturen på en hög nivå.
Viktig handelspartne Även om konkurrensen är stenhård på de tyska och centraleuropeiska marknaderna borde finländska företag ägna sig åt dem i större utsträckning än de nu gör. Det är här våra naturliga marknader finns. Det är här vi skall lära oss, innan vi åker till Singapore och Fjärran Östern.
Tyskland är idag en betydande handelspartner för Finland. Landet är vår näststörsta leverantör och svarar för ca 15 procent av importen till Finland. Men importen från förbundsrepubliken väger betydligt tyngre än importen från Sovjetunionen, som är vår största leverantör, eftersom de tyska produkterna utgörs av högvärda industrivaror och investeringsvaror medan importen från Sovjet till 85 procent består av råvaror. Där FÖRUN 5/198 för är det synd att den finländska industrin inte lyckats få igång en större export till förbundasrepubliken.
De företag som redan agerar på den tyska marknaden måste nu ta vara på den rådande högkonjunkturen. Om de vill nå framgångar måste de jobba hårt medan suget varar, vilket det verkar att göra ännu en tid.
Behöver inget finländskt
De som eventuellt nu tänker hoppa på tåget måste vara realister och inse att de ger sig in på en tuff marknad där endast långsiktiga ansträngningar belönas. Tyskarna är svårflirtade men mycket köptrogna då man väl fått dem till kunder.
Ytterligare bör man komma ihåg att Förbundsrepubliken Tyskland har nio grannländer. Detta visar vilka valmöjligheter tyskarna har.
Något karrikerat kan man säga att tyskarna över huvudtaget inte behöver några finländska produkter. Allt vi kan erbjuda dem kan de få på närmare håll.
Dessutom är finländarna kanske väl självmedvetna och tror att man annanstans I världen vet allt om Finland och finländsk industri tack vare våra högteknologiframgångar, som säkert blir fler med tiden. Det är fel. Finland är alldeles för litet och för långt borta. På den tyska marknaden förvärras situationen av att tyskarna tänker ungefär på samma sätt.
Om en finländsk försäljare bjuder ut en högklassig finländsk skiftnyckel åt en tysk är detta närmast en förolämpning. Tysken anser nämligen att endast hans landsmän kan göra skiftnycklar. Därför drar han litet på munnen på samma sätt som vi antagligen gör då någon försöker sälja en högklassig skiftnyckel från ett okänt och avlägset land åt oss.
Lätt att bedöma fel
Ett annat fel som finländarna gör är att de bedömer marknaderna för den utländska marknaden i hemlandet. De har då svårt att sätta sig in I den mentalitet som råder på den utländska marknaden. Därför blir slutsatserna ofta felaktiga.
Att en produkt haft framgång på andra utlandsmarknader betyder inte att den automatiskt säljer på den tyska marknaden. Kraven och framför allt miljön är totalt annorlunda än i Finland.
Produkterna, det må sedan vara investeringsvaror eller konsumtionsvaror, måste i allmänhet anpassas speciellt för den tyska marknaden. Företagen kan inte vila på lagrarna från andra marknader, de måste vidareutveckla sina produkter.
Det finns många exempel på exportörer som inte beaktat detta och snabbt fått ta sin Mats ur skolan. De förstår i allmänhet inte varför projektet misslyckades och börjar eventuellt kritisera de tyska organisationerna, de egna dotterbolagen eller agenterna.
Detta leder oftast till ett totalt misslyckande. Statistiken visar att många finländska etableringar gjorts på alltför lösa boliner. Under fyraårsperioden 1980—383 grundade finländska företag ca 400 nya dotterbolag inom EFTA- och EG-området. Under samma tid upphörde ca 200 finländska dotterbolag inom samma marknadsområde.
Missköter pressen
Mot den här bakgrunden är det förvånande att finländska företag inte på allvar fått upp ögonen för de tjänster det finländska generalkonsultatet i Frankfurt erbjuder. Där kan företagen bl a hyra arbetsrum och få hjälp med pappersexercis och kontakter.
Idén är som sådan inte ny men den tycks inte vinna gehör bland finländska företag.
Flera hundra finländska företag deltar årligen i de tyska mässorna och det är tydligt att standarden på deras presentationer av sig själva stigit betydligt under de senaste åren.
Men fortfarande sköter många företag sin pressinformation dåligt. I Tyskland är det inte svårt att få in produktinformation i tidningarna om man har ett bra pressmaterial, gärna försett med bilder. Vissa branscher sköter pressinformatiocnen på ett ändamålsenligt sätt medan andra inte inser att de på det här sättet för en rätt liten slant kan få ett ordentligt stöd för sina exportansträngningar.
Inga klipp
Många företag gör också utmärkta insatser på den tyska marknaden. En av de gemensamma nämnarna för dem är att de har en information som fungerar på alla plan och i båda riktningarna. En faktor som bidragit till god kommunikation är den skolning företaget ger sina anställda på exportmarknaderna.
Ett annat gemensamt drag för de framgångsrika är att de är beredda att arbeta på lång sikt. De arbetar metodiskt, logiskt och målmedvetet utan dramatik. Och de vet att de inte kan göra snabba klipp. Det här ger resultat och leder till köptrogenhet.
Peter von Koskull | hd 1 Diplomingenjöi