Brott i butiken

av Henrik Calonius Forum 1981-19, sida 26-28, 02.12.1981

Taggar: Teman: brottslighet

e Man kan skilja mellan brott som törer och ”bovar”. Brottsligheten som riktar sig mot våra butiker utgörs alltså inte bara av snatteri och andra brott förövade av kunder. Följande uppställning visar ett exempel på hur stor andel kunderna har av antalet brott i butiken.

Brottstyp Andel av antalet brott Tillgrepp förövade av kunder = 43,0 Checkar utan täckning 28.8

Tillgrepp förövade av anställda 15,3

Rån 3,8 Nn Förfalskade pengar 0,2 “0 Förfalskade kreditkort 0,1 Övrigt 1, 100,0 6

Brott i 260 butiker enligt Supermarket Business (USA)

Den slutsatsen kan man dra på basen av utländska undersökningar. I Sverige räknar man med att medeifamiljen får betala ca 1 500 kronor per år på grund av att handeln räknar med att kostnaderna för stöld, rån, snatterier samt personaloch administrativt svinn uppgår till 2—3 procent av bruttoförsäljningen. Saba(f.d. Åhlens) koncernen räknar till exempel med 2,5 procent i sina kalkyler.

Skillnaden uppstår bland annat på grund av att man i den finländska utredningen räknar med att en nästan dubbeli högre procentsats brott uppdagas än man gör i till exempel Sverige, Västtyskland och USA. Beräkningssätten är inte heller helt jämförbara.

Oberoende av hur man räknar visar undersökningarna på att brotten i butikerna ökar både antals- och värdemässigt. Sjuttonhundratalets köpmän var bekymrade över den tilltagande

Wagner talar om ”Wohlstandsdiskrepanz-Kriminalität”. På dagens svenska innebär detta att ”väliinputoajat” eller de som önskar ”keep up with the Jones’s” är de mest sannolika butikstjuvarna.

Dagens köpmän har allt skäl att notera att allt flera samhällsgrupper anser sig ha det sämre än sin omgivning, bland annat skolelever, beväringar, kontorschefer, präster, maskinmästare och professorer. Inte minst är det viktigt för en köpman att beakta att de butiksanställda och transportarbetarna anser sig befinna sig i en välfärdsgrupp.

Ännu allvarligare är att massmedia överdriver ojämligheten mellan män och kvinnor, statsanställda och de som arbetar i det privata näringslivet, mellan olika ungdomskategorier os v. Oavsiktigt eller möjligen avsiktligt ”glömmer” man beskattningens och inkomstöverföringarnas följdverkningar.

BROTT I BUTIKEN

Butiken är scenen för ett ökande antal brott. Snatteri, stölder, förfalskningar, rån samt in- och utbrott är dagliga företeelser. Till detta kommer att stora värden går förlorade i våra butiker på grund av oförsiktighet och ren likgiltighet. Hur stora värden det är fråga om vet knappast någon trots att alla är ense om att det rör sig om stora och ökande belopp. Orsakerna till brotten vet vi ännu mindre om. Eller vill vi inte tala öppet om? Borde vi se på brottsligheten i butiken i ett vidare perspektiv än vi i allmänhet gör?

Resultatet av den amerikanska undersökningen återges här därför att den visar att det förutom kundbrottslighet också förekommer annan brottslighet 1 butikerna som är värd att uppmärksammas.

Stjäls det för 600 eller 1 800 miljoner?

Det finns inte tillförlitliga uppgifter om värdet av brottsligheten i butikerna.

I Finland har en arbetsgrupp år 1980 uppskattat värdet av kundernas och de anställdas tillgrepp. Man kom till att båda gruppernas andel uppgår till i medeltal ca en halv procent av detaljhandelns omsättning. Värdet på den tillgripna egendomen skulle i så fall uppgå till mera än 600 miljoner mark.

Enligt denna beräkning måste varje hushåll betala ca 400 mark extra för sina inköp på grund av brottsligheten i butikerna.

400 mark per hushåll i äret är i och för sig en stor summa. Tyvärr är summan sannolikt i verkligheten två till tre gånger större eller i I 000 marksklassen.

2 brottsligheten bland annat i London. Dagens köpmän är ännu mera bekymrade. Varför?

Ett välfärds- elier nödfenomen

Ingen vet varför brottsligheten i butikerna tilltar. Välfärden i samhället ökar och därför har mången accepterat att butiksbrottsligheten är ett välfärdsfenomen.

En av få som har trängt djupare in i frågeställningen är Joachim Wagner. Han begränsar sig till kundstölderna i sin unika analys i boken ”LadendiebstahlWohlstands- oder Notstandskriminalität?”. Han påvisar att hela 83 procent av de ertappade butikstjuvarna har det mindre bra. Det viktigaste resultatet av hans undersökning är emellertid att skillnaden mellan omgivningens och tjuvens välstånd har en avgörande betydelse. ”Det drabbar int” nån fattin” är av allt att döma en lika gångbar ursäkt för butikstjuvar idag som för äppeltjuvar i min ungdom.

I dag bevakas gäng i butiken särskilt väl. Mycket tas av organiserade ligor anser bland annat säkerhetschefen Helmer Falk i Saba-koncernen. Hans åsikt delas av många utredare.

Andra undersökningar visar emellertid på, att ehuru ligamedlemmar ofta blir fast, så förosakas de största förlusterna av individer som handlar ensamt och av egoistiska skäl. I Finland har vi dock kanske inte samma tillstånd som i Sverige, där ”Narkotika betalas med varuhusets varor”, som en rubrik löd i Dagens Nyheter för ett år sedan.

Män stjäl mest?

På basen av nyare undersökningsresultat kan man dra slutsatsen att ca 60 procent av brotten i butikerna förövas av män. Detta är på sätt och vis överraskande på grund av att butiksstölder har ansetts vara en kvinlig sysselsättning. Kvinnorna har kanske numera ett mindre behov av tidsfördriv och dessutom mera pengar till sitt förfogande.

FORUM 19/81

Bland annat för att man I USA har utnyttjat — universitetsstuderande som forskningsobjekt = existerar = föreställningen att ungdomar stjäl mest i butikerna. Ungdomen övervakas därför enligt samstämmiga uttalanden från handelns sida mera noggrant är fullvuxna. Därför är det inte helt överraskande att procentsatsen ungdomar som har ertappats har ökat under sjuttiotalet från ca 20 till 40 procent i Finland.

Undersökningar frän andra länder än USA pekar emellertid på att medelålders män och kvinnor står för en större del av butiksbrottsligheten än vad man i allmänhet antagit.

Beltidsanställda bär skulden?

Största delen av de butiksanställda är minst lika ärliga som vilken yrkesgrupp som helst. Det finns inga belägg för bland annat fackets hävdande att det är de deltidsanställda som bär skulden till merparten av de anställdas butiksstölder.

Det finns inte heller några belägg för att personal som arbetar under den tid butiken är stängd dvs städare och väktare skulle stjäla oproportionerligt mycket.

Det som förvånar är att vi vet så litet om personalstölderna och vem som förövar dem. De står dock för ungefär lika stora värdemässiga brott som de som förövas av kunderna. Facket, som stundom beskyllts för att hindra under FORUM 19/8 sökningar, är enligt ombudsmannen i de Handelsanställdas förbund i Malmö Jan Jerlén fullt på det klara med att de butiksanställdas löner kan ökas om svinnet i handeln minskar.

En stor del av leveranserna till butikerna består av ”obrutna” fabriksörpackningar. Butikernas svårigheter att kontrollera de mottagna mängderna är uppenbara isynnerhet som stickprovsontroll är meningslös i detaljhandeln. Förutom horribla exempel på leverantörernas och försäljarnas oärlighet finns det ingenting som stöder antagandet att everantörerna förosakar butikerna stora förluster i Finland.

De flesta kunder godkänner, att vissa varor förvaras i låsta montrar, att man använder panoramaspeglar, TV-övervakning, elektroniskt varuskydd m m.

Ungdomen övervakas i butikerna mera noggrant än fullvuxna. Därför är det inte heller överraskande att procentsatsen ertappade ungdomar har ökat från ca 20 till 40 procent i Finland under sjuttiotalet.

Undersökningar visar på att kunderna, de anställda och leverantörerna är jämförelsevis positivt inställda till åtgärderna att minska butiksbrottsligheten. En undersökning visar till exempel att de flesta kunder godkänner att vissa varor förvaras i låsta montrar, att man använder panoramaspeglar, TV-övervakning, förankrar varor, använder uniformerade och civilklädda övervakare, EVS (elektroniskt varuskydd), övervakare i provningsrum, envägsglas och observationsplatser i butiken.

De anställda synes väl kunna godkänna kontroller som föranstaltas i butiken förutsatt att alla kategorier av anställda utsätts för samma kontroll. Man kan tom spåra en uppenba önskan från fackets sida att kontrollen skärps. Vad man reagerar emot är hemlig personalövervakning och att vissa personalkategorier undantas från kontroll.

Åtgärder att minska butiksbrottsligheten

Med nationell och regional propaganda har man i Finland försökt rå på butiksbrottsligheten. Propagandan har framförallt riktats till manliga ungdomar, som uppmanats låta bli att stjäla i butikerna.

Valet av målgrupp och budskap är säkert välmotiverat. Samma målgrupp och budskap har använts nationellt av Justitieministeriet, regionalt av köpmannaorganisationer i tex Kajanaland och lokalt i sydvästra Vanda.

Propagandas målgrupp är dock inte den mest betydande och budskapet förfelar sannolikt sin verkan. Så länge både den objektiva och i synnerhet den subjektiva chansen att bli ertappad är liten framstår budskapat ”Riskera inte Din framtid” som verklighetsfrämmande.

Försvinnande litet har gjorts i förebyggande syfte. Sikten i butikerna blockeras av mobiler, personalen och butiksledningen saknar säkerhetsskolning, begärliga varor exponeras på ett sätt som inbjuder till tjuvnad, personalkontroll utförs sporadiskt och osystematiskt, både regler för leveranskontroll och utrymmen för leveransmottagning saknas i regel osv. Penningshanteringen i finländska butiker är skrämmande enligt utomstående observatörer.

Polisen har gång på gång klargjort att den saknar resurser att befatta sig med butiksbrottsligheten. Samtidigt har man från myndigheternas sida poängterat att såväl butikspersonalen som speciellt anställda väktare saknar behörighet att ingripa mot butiksbrottslighet utom i undantagsfall.

EVS (elektroniskt varuskydd) och annan apparatur finns installerad i få butiker. På grund av tekniska störningar och brist på skolad personal avskräcker dessa hjälpmedel på sin höjd amatörer.

Åtgärderna att minska butiksbrottsligheten kan med andra ord inte ges ett högt betyg.

Butiksbrottsligheten — ett unikt problem?

Butiksbrottsligheten kan uppfattas som ett isolerat problem, som bör angripas på ett enastående sätt.

Det finns emellertid observatörer som vill jämställa butiksbrottsligheten med andra välståndssportgrenar som hästkapplöpning. Andra ser den som ett led i försöken att förändra det kapitalistiska samhället eller rent av som ett symptom på moralisk upplösning.

Vänd 2 Självfallet är butiksbrottsligheten ingen unik företeelse. Det moderna samhället utmanar de djärva, och vem önskar inte vara litet djärv, att köra snabbare än tillåtet på de tekniskt säkra motorvägarna, att strunta i att betala skatt på allt de förtjänar, att föra med sig hem papper, pennor och annat användbart från arbetet och att stjäla från den stora butikskedjan.

Allt bottnar av allt att döma i att vi alla har blivit rätt likgiltiga för de mera djupgående följdverkningarna av vårt handlande. Många av oss vet inte eller kommer inte att tänka på vem vi skadar då vi snattar i en butik.

Vi kan också ha blivit människor som räknar med sannolikheter. Vi antar kanske medvetet eller omedvetet att till exempel de som har konstruerat — motorvägarna har räknat med sannolikheten att vissa bilförare kommer att överskrida fartbegränsningarna. Till och med mycket högt uppsatta personer har påstått att butiksstölderna inte är något allvarligt problem på grund av att handeln i sina kalkyler räknar med sannolikheten för svinn förorsakat av brottslighet.

Butiksbrottsligheten måste undersökas

Tillsvidare vet vi alltför litet om butiksbrottsligheten. Förrän vi vet mera är det omöjligt för oss att klargöra för oss själva vad vi vill uppnå. Visserligen går det lätt att räkna ut om en investering i stöldförebyggande och kontrollerande utrustning är lönsam eller inte. Vad vi däremot inte vet är vilka sociala och samhälleliga följdverkningar det man gör eller låter bli att göra för att minska butiksbrottsligheten medför.

Henrik Calonius NM

Källor bl a:

Andersberg, Sten, Svinnet i fokus. Lund 1980. Gyffey, Hugh J.. Jr m.fl. Shopper Attitudes. Toward Shoplifting and Shoplifting Preventive Devices, Journal of Retailing, Vol 55:3, ss 75—89. Laaksonen, Jukka m.fl.. Myymälävarkaustyöryhmän - mietintö. Helsinki 1980.

Wagner, Joachim, Ladendiebstahl-Wohlstand- oder Notstandkriminalität? Heidelberg 1979.

28

Den starka