Budgetens ”långa moment”: Lantbrukssubventionerna
Forum 1969-04, sida 09-10, 26.02.1969Budgetens ”långa moment”: Lantbrukssubventionerna
Lantbrukssubventionerna och lantbruksstödet har varje år statsbudgeten offentliggjorts kritiserats kraftigt.
— Men sist och slutligen har det inte gjorts så tokigt inom lantbruket, hävdar agr. o. forst.kand. Göran Engström vid Svenska lantbruksproducenternas centralförbund. Fast jag kan förstås räknas som part i målet, tillägger han.
I statsbudgeten för 1969 upptas i lantbrukets s.k. långa moment, 620 miljoner mark. Den summan innefattar huvuddelen av det man i allmänhet kallar lantbrukssubventioner.
— Jordbruksproblemet är inte något vi är ensamma om i Finland, säger magister Engström. Mänskor i allmänhet har väl också kommit till den insikten genom att de läst om vilka svårigheter jordbruket gett t.ex. EEC. Också i Nordek-sammanhang är jordbruksproblemet ett av de mest svårlösta.
En av huvudorsakerna till att problemen hos oss är speciellt svåra är att inte mindre än en fjärdedel av Finlands befolkning fortfarande får sin utkomst från jordbruket. Jordbruksbefolkningen i Finland är till sitt absoluta tal lika stor som Sveriges och Danmarks sammanlagda jordbruksbefolkning, me Forum 4/69 | | dan åkerarealen är endast hälften av Sveriges och Danmark sammanlagda åkerareal. Och av Sveriges åkerareal ligger två tredjedelar söderom Finlands sydligaste udde. | Målsättningen är givetvis självförsörjning. För många produkter har det här överskridits, t.ex. smöret. Det andra önskemålet är att familjejordbruk skall svara för produktionen och att jordbrukarna skall beredas en skälig inkomst. -— Den allmänna ekonomiska utvecklingen har varit och är fortfarande sådan att man inte kan tillgodogöra sig alla de möjligheter till rationalisering av jordbruket som i dag står till buds, säger magister Engström. Genom att påskynda rationaliseringen friställer man mänskor som näringslivet i övrigt inte kan suga upp. |
Enligt magister Engström är det ingalunda enbart ett jordbruksintresse att i längden ta hand om en sådan betydande arbetskraftsreserv. Så länge jordbruket måste sysselsätta mera mänskor än nödvändigt, måste dessa i alla fall få en någorlunda dräglig utkomst. Och det kan inte ske utan att jord ’ bruksnäringen får subventioner.
Lantbrukssubventionerna finns som sagt i statsbudgeten under rubriken »lantbrukets långa mornent». Ur detta långa moment betalas deis de egentliga exportpremierna och dels de s.k. prisnedsättningsersättningarna, eller »ätpremien» på smör.
e Smörpremien utgör den överlägset största utgiftsposten, eller 285 miljoner mark, Hela den summan går visserligen inte till lantbruket, också konsumenterna drar en viss nytta av premien. Pengarna tas i alla fall från det långa momentet utan att utgifterna i budgeten är närmare fixerade.
e En nyhet för i år är ersättningen som betalas ut för lagring av maltkorn. Ur långa momentet disponeras också medel för försäljning av lagrad brödsäd av sämre kvalitet som fodersäd till norra Finland. Mellanskillnaden mellan bröd- och fodersäd subventioneras alltså.
e En annan nyhet: Importen av färdigt oljekraftfoder har upphört. Oljefrön importeras och pressas här hemma. Vid den processen (margarintillverkning bl.a.) uppstår kraftfoder, som dock inte får användas i Fin!and. Exporten bekostas med medel ur långa momentet.
» Ersättning för åkerreservering. Meningen är att staten till jordbrukare som förbinder sig att upphöra med produktionen skall betala en årlig ersättning. . Arealbidraget. Till de mindre jordbruken erläggs under år 1969 sammanlagt 108 miljoner mark. Arealbidraget betalas i landets södra delar till jordbruk under 12 ha, i landets mellersta delar går gränsen vid 15 ha och i norra Finland vid 20 ha. Detta småbrukarstöd är belagt med inkomstprövning och utgör när det är som störst något över 500 mark.
10 Forum 4/6 — På den här punkten har staten i själva verket inte upptagit mera än 42 miljoner i budgeten, säger magister Engström. Man har förklarat det med att största delen av pengarna i alla fall betalas ut under 1970. Budgeten balanserar visserligen, men pengarna skall ändå betalas eftersom bidraget är bundet i lag.
e Regionalt prispolitiskt stöd. Betalas till jordbrukarna i landets mellersta och norra delar. För det ändamålet åtgår drygt 47 miljoner mark och ges i huvudsak i form av ett pristillägg för till mejerierna levererad mjölk. Störst är det i Lappland där det är 10 penni per liter och lägst i vissa delar av Österbotten där det är knappt en penni per liter. Numera betalas också produktionsbidrag för kött och fläsk inom samma områden. Högst är bidraget i Lappland, 76 penni för nötkött per kilo och 26 penni för fläsk. Lägst är det i Uleåborgs län, 35 respektive 14 penni.
Dessutom betalas ett viss tillägg per ko, liksom också ett fem Wpennis tillägg för råg som producerats i norra Finland.
e Anslaget för tryggande av den inhemska sockerproduktionen, budgeteras i år till drygt tio miljoner mark. Men den lagbundna summan är dubbelt så stor.
e Mjölktransportbidraget. I år utgör det ca 11 miljoner mark ock betalas för att kompensera en del av transportkostnaderna i landets mellersta och norra delar. Ovannämnda bidrag eller subventioner faller alla under rubriken långa momentet i budgeten. Därtill kommer de bidrag som är avsedda att underlätta kapitalförsörjningen. Bidragen ges dels i form av direkta lån ur gårdsbrukets utvecklingsfond ur vilken lån kan beviljas för främjandet av strukturrationaliseringen, in’ösen av tilläggsjord och inlösen av syskonandelar. Betalningsvillkoren är förmånligare än på fria marknaden. Dels har vi också ett grundkreditsystem. Penninginrättningarna ’ lånar ut pengar, men staten betalar en räntesubvention som gör det möjligt för jordbrukarna att få lån till fem procents ränta. I år har anslagits sammanlagt 2,2 miljoner för räntesubventioner. Av den summan är 0,8 miljoner för nya lån. Utvecklingsfonden har 40 miljoner att spela med, men de slantarna är ju inte subventioner då pengarna skall betalas tillbaka till staten. — Med beaktande av den överstora mängden mänskor som är bundna vid jordbruket måste man betrakta de här stödanslagen som en billig form av sysselsättningsanslag, säger magister Engström. Vad beror då produktionsöverskottet i Finland på? Enligt magister Engström kan man peka på tre huvudorsaker: en fjärdedel av överskottet beror på nyröjningen, som numera inte subventioneras, liksom inte heller nybildandet av lägenheter. En fjärdedel beror på minskningen av antalet hästar. En häst behöver mycket foder och då antalet hästar nu har minskat från ca. 400 000 till knappt 100 000 betyder den en hel del. Resten, eller hälften av överproduktionen, berör på effektivare produktion och rationalisering.