Budgetering kvalificerat vansinne?

av Dan J. Sundblom Forum 1969-19, sida 15, 26.11.1969

Detta inlägg är en avsiktligt provokatorisk inledning till vad vi hoppas skall bli en livlig diskussion kring budgeterandets problematik, Och vi skall inte tala specifikt om någon speciell form av budgetering, såsom kostnadsbudgetering, likviditetsbudgetering, investeringsbudgetering eller något annat sådant. Vi skall i stället se på budgeten som ett av företagsledHingens instrument i stort, efter vilken företaget inriktar sin aktivitet under de närmaste åren. Att detta sedan leder till en nedbrytning i delbudgeter av den typ jag just berörde har vi ju alla klart för oss. Men initiativtagarens önskan är att försöka styra diskussionen bort från sådana tekniska trivialiteter.

Min roll i detta sammanhang ser jag närmast som hovnarrens. Jag skall försöka komma med några — mer eller mindre välgrundade — invändningar mot vad jag tror är i viss mån etablerad budgeteringspraxis. För de idéer jag kommer att kasta fram står jag själv, men det betyder inte att jag vid anfordran vore oförmögen att i rätt stor utsträckning illustrera dem med litteraturcitat.

Det första jag vill gå till storms mot är långtidsbudgeten. Vart långsiktig budgetering inom -én industri eller industrigrupp leder, kan vi se exempel på inom bilindustrin, tvättmedelsindustrin, oljetransportindustrin. Man har gjort upp långsiktiga budgeter, investerat i produktutveckling och i fasta tillgångar på ett sådant sätt, att man för att återvinna sitt investerade kapital måste arbeta med i stort sett oförändrad produktionsmetodik i 10—15 år efter det att man exempelvis upptäckt att bilavgaserna håller på att förstöra vår luft, tvättmedlen våra stränder och supertankers hotar våra oceaner. Därför är min tes: All långsiktsplanering som leder till stora kapitalinvesteringar och lång återvinningstid för investerat kapital måste betraktas med yttersta skepticism ur samhällets synpunkt lika väl som ur det enskilda företagets synpunkt. Min nästa angreppspunkt är hela tänkandet kring uppgörandet av kortsiktiga handlingsbudgeter. Jag hörde nyligen en relativt välkänd ekonom säga om en annan: »>Ja, han var vice VD på det bolaget, men så slog budgeterna han hade gjor upp slint, och då passade han på att sticka innan det blev upptäckt». I dethär företaget använde man tydligen budgeten som ett potentiellt sanktionsinstrument. Min kommentar: Kvalificerat vansinne.

Nästa punkt: Företag handlar dumt, som gör upp budgeter

Dan J. Sundblo för ansvarsområden och i dessa budgeter väver in antingen ansvar för tidigare åtaganden och beslut som den ansvarige inte i dagens läge på något sätt kan påverka, eller ansvar för kostnadsposter för vars egentliga förorsakande också andra än den formellt budgetmässigt ansvariga kan tänkas ha svarat. Och, eftersom vi knappast kan göra upp decentraliserade budgeter utan att bryta mot någondera — vanligen båda — dessa grundregler, säger jag igen: Kvalificerat vansinne.

En tes som jag vill framföra, och som väl går i stort sett oemotsagd är följande: Försäljningen styr företagets beteende alltigenom, Därför blir försäljningsbudgeten (eller i mycket kossumentnära industrier och i hela detaljhandeln, reklambudgeten) det viktigaste instrumentet när det gäller att planera företagets verksamhet i form av detaljbudgeter. Och på vilken nivå står våra företags prognosticeringsförmåga när det gäller att förutsäga reklameffekt och försäljning? Jag skulle frankt vilja svara: Mycket lågt. Alldeles förskräckligt lågt. Och att på basis av det undermåliga material som försäljnings- och reklambudgeter utgör börja detaljplanera ett företags beteende OCH KRÄVA PLANERNAS UPPFÖLJANDE i ett strängt centralstyrt system är, jag tillgriper igen min standardfras: Kvalificeret vansinne.

Till slut ett varningens ord beträffande utvecklingen i en nära framtid: Vi befinner oss just nu i en tid av synnerligen snabbt framåtskridande på det datatekniska området. Risken förefinns att våra redovisningschefer griper tillfället, som de säkert länge längtat efter, i flykten och använder datamaskinen till att producera budgeter för olika delfunktioner inom sina företag både på tvären och på längden och på höjden. Sedan skickar de ut dessa budgeter med uppföljningssiffror till de »ansvariga» med jämna och relativt korta mellanrum så, att dessa ansvariga skall få veta vid varje ögonblick hur illa eller hur bra de ligger till i alla dimensioner. Men redovisningscheferna glömmer bort att budgeterna som de gjort upp ingenting annat är än chimärer, De fräcka och fräna inom företaget ger upp ett rått skratt när de ser de månatliga (eller dagliga) budgetuppföljningslistorna och slänger den helt sonika i papperskorgen och de kommer att klara sig bra på lång sikt. Men de snälla och hyggliga kommer att känna magsåret svida till eller pumpen göra några extra krumsprång. Och de kommer snart att träffa andra olycksbröder på sjukhuset eller i bårhuset. Tror jag. OO

Forum 19/69 15

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."