Byrådemokratisk förvaltning
av Hjalmar Krognius Forum 1968-15, sida 15, 27.09.1968
Hur lönande är egentligen de »arbetsbesparande» maskinerna?
Dipling. Hjalmar Krogius:
Det kommunala området är i dag inne i en omvälvningsepok, som i Finland ännu är i begynnelseskedet. Kommunalmännen har stark känning av att urbaniseringen, välståndsutvecklingen och samhällets strukturförändringar ställer växande krav på städernas förvaltning. Nya uppgifter tillkommer, inte minst inom den sociala sektorn, stads- och trafikplaneringen, de kommunaltekniska arbetena m.m. kompliceras och specialiseras i takt med den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Mer effektivitet och smidighet krävs av stadsförvaltningen om inte dess funktionsduglighet skall äventyras,
Man gör också en hel del för att följa med utvecklingen. I de flesta större städer har man inrättat rationaliseringsorgan, som undersöker och föreslår förbättringar av maskineriet. I första hand har de syftat till effektivisering och mekanisering av kontorsrutinen med modern kontorsutrustning. Snart hör det till saken att varje större stad med självaktning skall hålla sig med egen databehandlingscentral. Dessutom har rationaliseringsbyråerna till uppgift att avge massor av utlåtanden, ofta i helt obetydliga detaljfrågor, vilket tyvärr splittrar deras verksamhet så att de inte tillräckligt hinner fördjupa sig i de stora frågorna.
Rationalisering lönar sig bäst i toppen
Kontorsrutinens rationalisering är blott en faktor och knappast den viktigaste, då det gäller hela förvaltningens effektivitet och smidighet, När dyrbara »arbetsbesparande» maskiner anskaf Forum 15/68
Byrådemokratisk förvaltnin fas till kommunala verk måste man ibland t.o.m. fråga sig om en rationalisering överhuvudtaget uppnås, då personalen sällan minskas utan ofta rentav måste ökas. Väsentligare är de åtgärder och förbättringar som gäller förvaltningens totalorganisation, personalurvalet och personpolitiken. Effektiviteten och smidigheten hos ett företag liksom den anda som råder inom detsamma beror mest på den högre ledningen, dess kvalitet och fullmakter den har att organisera både sitt eget och sina underlydandes arbete. Därför bör man framför allt rikta in rationaliseringssträvandena på förvaltningens toppskikt. Man måste till de högre posterna få personer med ledaregenskaper, placera dem på rätt plats, sköta om deras fortgående utbildning och i god tid säkerställa återväxten. Varje anställd bör tilldelas det ansvar han rimligtvis kan bära samt möjligheter att fylla detta ansvar. Beslutanderätten bör därför delegeras neråt så långt de anställdas kvalifikationer tillåter. Allt detta är bärande organisationsprinciper som, när de tilllämpas, leder till effektivitet och smidighet och, om de negligeras, till byråkrati, Har städernas förvaltning i fråga om de här nämnda principerna följt med sin tid för att kunna möta framtidens krav? Finns det möjligheter till förbättringar? Den första frågan måste besvaras med nej. Trots en hel del detaljrationalisering har vår stadsförvaltning i dag en starkt byråkratisk prägel.
Forts. på sid. 2 15