Centralisering, decentralisering i Frankrike
av Christer Krokfors Forum 1968-19, sida 21-22, 22.11.1968
Taggar: Orter: Frankrike Teman: marknad
samhet och storbanker har den franska regeringen också fått . större möjlighet att påverka den ekonomiska utvecklingen. Kritiken har framför allt riktat sig mot att man inte klarat av jordbruksproblemen, att lönerna hållits nere för att öka investeringstakten och att inkomstfördelningen förblivit ojämn. Åtminstone i de första långtidsplanerna hade också de geografiska aspekterna skjutits helt i bakgrunden, de var typiska sektorplaner.
Den franska regionplaneringen inleddes 1950. Målsättningen är att skapa en balanserad tillväxt i befolkning och näringsliv, främst genom en decentralisering av den franska industrin. Den första perioden kan betecknas som en övertalningsperiod. Regeringens initiativ bestod i att ta kontakt med storföretagen och visa på nackdelarna av att expandera inom Parisregionen. Från 1955 har man använt sig av kraftigare medel, I Parisområdet har införts en sträng kontroll för industriella byggnadsprojekt och dessutom en specialskatt på nya industri- och kontorsbyggnader. Samtidigt stödde man industrier som lokaliserade sig utanför Parisregionen med lån, subsidier, skattelättnader och bidrag till omskolning av arbetskraft.
Vilka de faktiska effekterna av denna politik har varit är svårt att bedöma. Hög kostnadsnivå, trafikproblem, brist på arbetskraft m.m. har gjort Paris disfavör som industrilokal allt mera uppenbar. En del goda resultat synes dock ha uppnåtts. Under perioden 1949—55 föll 33 Z av de franska in oOLLO0AQ OQO göcan]| Paris — 00080 AM [ ao0an So 2 0 Oo OM N
Oo . BRO oc0o00 OOK oc LJ ÄRLA 0000 ac o hes o oo tb Do BON [=] — Oo O . A f ste, Diane,
Utflyttningen av företag från Parisregionen 1950—58. 1. under 100 anställda, 2. 100—500 anställda, 3. 500—1000 anställda, 4. över 1000 anställda. 80—90 & av företagen har lokaliserat sig norr och öster om den brutna linjen Nice—Brest. Endast Lorraine har inom detta område inte verkat tilldragande på de utflyttande företagen — det är en betydande skillnad mellan Ruhr och det franska kol-stålområdet att utveckla vidareförädlande industri. (Efter
Aase 1966).
KELONKRDEANENENENNNEANEYKENAENERENAKAKAENENENE NADEN ENAENEKENANERAKAENANENENARAENENEYERAEEENERENANAEAEAEREAN AA AENEREN NN AVNÖ GENEN ENEAS RATTEN CAENERORER ONDE RENEN EA NNOTT 2
Forum 19/68
Te d8s0: «. erhålla lån på mera än Po AA Oo 100 000 francs på andra UO0000 “. orter. [=] Döm, 000 tens 000 SBR Do “te. 2 Staden har lika mång 5085 Ron - oda; och konstnärer är boOo O: dd ” go0d 008 dustriföretagens byggnadsvolym på Parisregionen. Efter decentraliseringspolitiken började denna andel sjunka: 1957 var den 20 26, 1961 13 96 och 1966 10 26. Fram till 1963 hade utflyttning skapat 200 C00 nya arbetsplatser utanför Parisregionen, i fullt utbyggd kapacitet torde antalet vara ca 400 000. En undersökning över vilka företag som flyttat ut kommer fram till liknande resultat som den svenska lokaliseringsundersökningen. Storföretagen med mera än 500 anställda har 1okaliserat sig utanför Parisregionen, de medelstora företagen i regionens randområden och de små företagen blivit kvar inne i agglomerationen. Genom denna process har Paris fått en förändrad industriell struktur: staden och speciellt dess inre delar karakteriseras i allt större utsträckning av små företag, medan storföretagen betraktar Paris som ett administrationscentrum. Fransmännen har inte som engelsmännen upprättat speciella »industrial estates» eller »new towns». I stället har de utflyttade företagen lokaliserats till redan existerande stadsmiljöer. Myndigheterna har efterstävat en balans mellan det utflyttande företagets storlek och lokaliseringsortens storlek. Som tumregel har gällt att ett företag inte bör sysselsätta mera än en fjärdedel av den aktiva befolkningen på orten. Det är de typiska tillväxtindustrierna som svarat för största delen av utflyttningen, Nästan tre fjärdedelar av de nya arbetsVänd dan var det omöjligt at ” hotelsängar som hela " landet i övrigt.
90081 Hg; + 2/3 av landets författar satta i Paris.
ENN o8A: e Om innevånarantalet 000000 5 landets — största stad
H9ARR z sätts till 100 blir förhålB0 000, landet mellan de två närmast största städer na och de största några europeiska länder:
FRANKRIKE: Paris (100), Lyon (12), Marseille (11)
STORBRITANNIEN: London (100), Birmingham (25), Manchester (24)
TYSKLAND: Öst- och Västberlin (100), Hamburg (50), Frankfurt (35)
ITALIEN: Milano (100), Rom (91), Neapel (73).
färd
Centralisering decentralisering i Frankrik platserna hör till den mekaniska, elektriska och elektrotekniska industrin eller bilproduktionen, m.a.o. det är snarare produktionstillväxten än den existerande produktionen som kanaliserats ut ur Paris.
De flesta av de utflyttade företagen har lokaliserat sig på ett avstånd mellan 70—200 km från Paris. Detta sammanhänger med att de fortsättningsvis administreras från Paris, Både den elektrotekniska industrin och bilproduktionen har sökt sig västerut. Citroén har byggt en större fabrik i Rennes. Renault har expanderat i tre etapper från sitt huvudproduktionsställe vid Billancourt i västra Paris. Den första utbyggnaden i Flins i den västra delen av Parisregionen betecknas som en fellokalisering. Tillgången till arbetskraft inom en radie på 80 km från Paris är i dag uttömd och fabriken kom att lida brist på arbetskraft. De senare nyanläggningarna har Renault byggt i Rouen och Le Havre. För dessa fabriker utnyttjas Seine som intern kommunikationsled.
Betala per postgiro . GRATIS till Sverige, Norge och Danmar po —…gratis så långt Skandinavien når POSTSPARBANKEN
Aeroport Paris- Nor 200:
Skiss av generalplanen för Parisdistriktet. 1 ny stadskärna, 2 existerande utvecklingscentrum, 3 nya stadsområden, 4 nuvarande stadsområde, 5 fritidsområden, 6 expansionsriktning för bebyggelsen. (Efter Beaujeu-Garnier 1966).
Den senaste tidens planering
I slutet av 1950-talet gick den franska planeringspolitiken in i sitt tredje skede. Det hade blivit klart att man måste tillgripa kraftigare medel än enbart decentralisering och framförallt ägna större uppmärksamhet åt servicenäringarna och jordbruket. Koordineringen mellan de nationella och de regionala planerna måste också bli bättre än tidigare. 1955 fattades ett beslut om att indela landet i 22 regionplaneområden. De nya regionplanerna skulle klargöra regionens problem, dra upp riktlinjer för regionens ekonomi, ange vilka bidrag regionen kunde leverera till den nationella ekonomin, föreslå en koordinering av de offentliga investeringarna i regionen och göra en översikt över behovet av stöd från den offentliga och privata sektorn.
För denna régionplanering måste också en administrativ reform genomföras. 1960 indelades Frankrike i 21 regioner som kom att bestå av 2—38 departement. Departementen fortsatte att fungera som administrativa enheter inom regionen. Regionen måste i medeltal ha ett innevånarantal på ca en miljon för att erbjuda tillräckligt befolkningsunderlag för de ekonomiska och kulturella aktiviteterna.
Parlsreglonens framtid . .
Också attityden till Parisregionens utveckling har ändrats. Man talar inte mera om att bromsa regionens tillväxt — snarare anses det nödvändigt att den fortsätter att expandera för att Frankrike i framtiden skall kunna erbjuda andra befolkningsmetropoler i Europa konkurrens. Inflyttningen har inte heller mera samma betydelse för befolkningstillväxten som tidigare, den sker numera som en följd av en kraftig naturlig befolkningsökning på ca 60 000 per år.
För Parisregionen har upprättats ett speciellt adminstrativt område »District de la Region Paris>. >Le Délégué Général>, ledaren för detta distrikt, är tilldelad stor myndighet när det gäller att koordinera regionens planering. 1965 offentliggjordes en generalplan för distriktet. Denna räknar med en befolkningssiffra på 14 milj. år 2 000 och en sysselsättningsökning på 30 2 i industrin och 90 6 i servicenäringarna. Genom planen vill man bryta sönder det starkt centrumcentrerade kommunikationsnätet och förhindra en koncentrisk och sammanhängande expansion av agglomerationen. I planen anges också expansionsriktningarna för bebyggelsen (se fig.) och de sekundärcentra man skall bygga upp som motvikt till Paris. U|
Forum 19/58