Clearinghandeln minskar Sovjets intresse för Finland

av Katarina Koivisto Forum 1990-09, sida 06-07, 24.05.1990

Taggar: Teman: handel

Ambassadör Aristov:

CLEARINGHANDELN MINSKAR SOVJETS INTRESSE FÖR FINLAND

Text: Katarina Koivisto

Clearinghandeln mellan Finland och Sovjetunionen minskar de sovjetiska organisationernas och företagens intresse för att handla med Finland och systemet försvagar också de finska företagens ställning på den sovjetiska marknaden. Samtidigt som det finns ett tryck på att förändra handeln mellan Finland och Sovjet har clearingen varit ett bra sätt att garantera att handelns högsta nivå mellan länderna består.

et säger den sovjetiske ambassadöD: i Finland Boris Aristov i en in tervju för Forum. Innan Aristov blev ambassadör i Helsingfors verkade han som utrikesminister i Sovjetunionen. och hade i några år bl a ansvaret för den sovjetisk-finska handeln. Han har följt med hur handelsutbytet sedan toppåren i början av 80-talet stadigt sjunkit.

Vår export till Sovjetunionen i fjol var knappt 14,5 mrå mk, men i motsats till tidigare år skedde fjolårets export till nästan en femtedel av västvaluta. Räknar man in tradingoljan, alltså den sovjetiska olja som förmedlas via Finland till tredje land, räknar man med att ca 40 procent av den finländsk-sovjetiska handeln i år kommer att ske i fritt konvertibla valutor.

— Det verkar möjligt och ändamålsenligt att vår handel så småningom övergår till att använda fritt konvertibel valuta i betalningarna, säger Aristov. — Utvecklingen måste givetvis gå stegvis och vara så smärtfri som möjligt för våra bilaterala handels- och ekonomiska relationer. Man kan alltså inte som vi brukar säga, vakna upp på morgonen förnyad.

Clearing — ännu

Men clearinghandeln består åtminstone tills vidare. Under nästa ramavtalsperiod för handeln, som träder i kraft i början av nästa år, är det fortfarande clearingen som är grunden. Man beslöt att behålla den eftersom den garanterar en möjlighet att överblicka handelns utveckling, behålla handelsutbytet på en hög nivå och utveckla det ekonomiska samarbetet, berättar Aristov.

Men ambassadören förstår bra den diskussion om clearingens framtid som förts den senaste tiden. Alla de förändringar som sker såväl inom sovjetiskt och finskt näringsliv som i världen i övrigt har påvisat att det finns en konflikt mellan elearinghandeln och den nuvarande utvecklingen. Inom Sovjet t ex har clearinger som är ett styrinstrument råkat i konfliki med de sovjetiska företagens och utrikeshandelsorganisationernas rätt att själva bedriva — utrikeshandeln, understryker Aristov.

Det har enligt honom lett till att speciellt de som nyligen fått rätt att bedriva utrikeshandel är mindre intresserade av den finska marknaden. De sovjetiska exportörerna kan inte fritt växla clearingrubeln. och varuutbytesprotokollen binder dem, det ger dem inget manöverutrymme i handeln med Finland. De kan inte heller påverka vare sig pris- eller tekniska krav på de produkter de köper från Finland.

Inhemskt ett krav

Ytterligare ett problem är enligt Aristov det krav på hög inhemsk förädlingsgrad som ställs på de finska produkterna. Idag skall en produkt vara till 80 procent finsk för att få exporteras till Sovjetunionen inom ramen för clearinghandeln.

— Kravet på inhemskt förädlingsvärde höjer priset på varor bl a på grund av höga arbetskraftskostnader. Det ger inte heller alltid den sovjetiske köparen en möjlighet att köpa produkter som fyller de senaste tekniska kraven, Det vet de finländsk 9/1990 FÖRU “De företag som nu fått rätigheter att bedriva direkt utrikeshandel är mycket mindre intresserade av att verka p den finska marknaden, där har de inte möjlighet till manövrar, då det gäller priser och tekniska krav”.

exportörerna om och har också gett uttryck för sitt missnöje med kravet. I handeln med en del varor håller finländarna på att förlora sin ställning på den sovjetiska marknaden.

Samtidigt finns det också från sovjetisk sida ännu ett intresse för clearinghandeln: den bygger på etablerade relationer mellan företag i de bägge länderna och samarbetet fungerar bra. Det finns därför sovjetiska företag som uppger sig vara för ett bevarande av clearinghandeln, berättar ambassadören.

Clearing kontra GATT

Men på sikt tror Aristov i alla fall att clearingens tid är förbi. Clearinghandeln står dessutorn i strid med reglerna inom frihandelsorganisationen GATT och Internationella valutafonden. Aristov påpekar att Sovjetunionen gärna skulle bli medlem av bägge. medan Finland redan är det.

Clearinghandeln har under årens lopp dragits med olika problem, bla visade Finland 1986—288 ett stort exportöverskott till Sovjet, delvis p g a att oljepriset var lägre än man räknat med och oljan är vår huvudsakliga importprodukt. Det ledde till att saldot på clearingkontot visade stora sovjetiska skulder till Finland. och slurligen till ett specialkonto i Fnlands Bank dit Finlands tillgodohavanden från Sovjetunionen flyttades.

Skulden på specialkontot i FB var ursprungligen 285 miljoner rubel eller ca 1,8 mrd mk. Enligt den ursprungliga amorteringsplanen skulle Sovjet vid årsskiftet ha avkortat 50 miljoner rubel. men den faktiska avkortningen har varit betydligt större, 120) miljoner rubel.

Handeln över clearingkontot visar just nu ett kontinuerligt överskott för sovjetisk del. och handeln mellan Finland och Sovjetunionen över det börjar vara i balans. Men ökningen i handeln sker i fritt konvertibel valuta och inom ramen för gränshandeln.

Den finsk-sovjetiska ekonomiska blandkommissionen som möttes i Leningrad denna vecka diskuterar handel och samarbetsprojekt i ett större perspektiv. några direkta affärer görs inte på kommissionens möte. En av de allra viktigaste frågorna just nu är samarbete i miljöfrågor på sovjetiska områden som ligger nära den finska gränsen så som Kolahalvön och Leningrad-området.

— Ekologiskt är alla länder beroende av varandra, och bilateral hjälp är inte välgörenhet uran ett villkor för allas överlevnad. säger ambassadör Aristov.

Han betonar att Kolahalvön är ett av de allra viktigaste utvecklingsområdena i Sovjetunionen just nu. Där gäller det att ta vara på områdets naturresurser likaväl

FSRUN, 2/199 som att rädda det som räddas kan av miljön där. Ett av de viktigaste samarbetsområdena mellan Finland och Sovjetunionen är att dra ned på svavelutsläppen från Kolahalvöns smältverk.

Under Leningradmötet är det meningen att blandkommissionen skall ta ställning till ett förslag om hur man på bästa sätt kan begränsa de skadliga ämnen som genom den industriella verksamheten i området kommer ut i luften. Men det gäller inte bara att hitta de rent tekniska lösningarna.

— Vi söker finansiering för att kunna investera i miljön på Kolahalvön. Där väntar vi oss hjälp av finländarna, säger Aristov.

Han betonar att miljövården är någonting som angår oss alla. De som har ett försprång i det tekniska kunnandet, skall räcka dem som har mindre kunskaper en hjälpande hand, anser ambassadören.

För Kolahalvön planerar Sovjetunionen ett program där helheten i området beaktas. Finländarna har en betydande roll när det gäller att genomföra det programmet. berättar Boris Aristov. Från finsk sida har också framförts förslag till såväl hur Kolamiljön som också Finska vikens vatten förbättras. Det är omfattande program, säger Aristov.

“Ekologiskt är alla länder beroende av varandra, och bilateral hjälp är inte välgörenhet utan ett villkor för över levnad. När det gäller att fi nansiera ekologiskt samarbete är inte jämviktsregeln relevant. De som har ett försprång i miljövård kunde räcka dem som blivit efter en hjälpande hand. — Men de finska reningsprogrammen tar inte hänsyn till själva källan, till produktionsprocesserna. som är föråldrade och nedsmutsade. Också de borde ersättas med ekologiskt ofarligare processer. Dessutom har finländska och sovjetiska vetenskapsmän inte helt kunnat enas om en del undersökningsresultat som sovjetiska vetenskapsmän tagit fram.

Konsumtion genom konversion

Det är inte bara samarbete på Kolahalvön som är aktuellt i de finsk-sovjetiska relationerna. Den s k konversionen eller omvandlingen av den sovjetiska militärindustrin till civil industri, som främst produccerar konsumtionsvaror. skapar också samarbetsmöjligheter. Om konkreta projekt förhandlar en arbetsgrupp tillsatt av den ekonomiska blandkommissionen.

— Vi har knutit kontakter till finska förtetag som är specialiserade på livsmedelsoch — konsumtionsvaruproduktion, och hoppas att vi kan hitta konkreta samarbetsformer inom de här områdena, berättar Aristov. Vi behöver finländarnas kunskap om nya lösningar och ny teknik. Han säger att en annan samarbetsform kunde vara att finska företag lägger en del komponenttillverkning hos sovjetiska militära företag.

Aristov skulle i första hand gärna se ett samarbete kring komponenter som kräver högt utvecklad teknik, high tech, eller tillverkning som kräver specialmaterial eller metallblandningar sådan tillverkning har den sovjetiska militärindustrin stor erfarenhet av.

Varvssamarbete med Finland utesluter ambassadör Aristov inte heller. Han hänvisar bl a till det goda samarbete kring oljeborrningsplattformer Rauma-Repola och Viborgs varv haft. Utan att lova finska varv någonting konkret, säger han att det finns skäl att undersöka och utveckla varvssamarbetet ytterligare.

Sovjetiska och finska företag och organisationer har långa samarbetstraditioner fartygsindu när det strin. De traditionerna skall vi inte låta gå förlorade heller nu när tiderna är svåra.”

Konversionen i Sovjetunionen betyder enligt Aristov inte bara en nyinriktning för vissa företag. utan är ett nytt slag av ekonomisk politik. I flere år har militärindustrin producerat också civila produkter, främst televisioner, kylskåp och dammsugare. I detta nu utgör den civila produktionen ungefär 40 procent av den totala, men redan 1995 är det meningen att andelen skall vara uppe i 60 procent.

Rubeln i fokus

Till de ekonomiska reformerna i Sovjetunionen hör också frågan om rubelns devalvering. Det är en fråga som ambassadör Aristov tycker att man fäst alldeles för stor uppmärksamhet vid den senaste tiden. Rubelns devalvering är i första hand beroende av i vilken riktning och med vilken tidtabell den ekonomiska reformen i Sovjetunionen genomförs. Just nu ligger ett paket med kommande reformer hos Högsta sovjet för behandling, och att spekulera i rubelns devalvering innan det paketet är behandlat anser Aristov att inte är vettigt.

— Det verkar som om spekulationerna i hur rubelns värde kommer att falla är överdrivna, understryker Aristov. — När man i utlandet analyserat rubelns köpkraft. har man använt i huvudsak marknaden för konsumtionsvaror som jämförelseobjekt, men den utgör bara en del av hela den sovjetiska marknaden.

Men någon risk för kursrisker i fall av en devalvering av rubeln löper inte företag som för handel med Sovjet, försäkrar ambassadören. De flesta avtal innehåller en klausul som försäkrar företagen mot kursrisker. Utländska investeringar i Sovjet är en annan problemgrupp som i sin tur har att göra med näringslivets stabilitet, säger han.

— Meningen är att utveckla ett system som fullständigt garanterar utländska investeringars säkerhet samtidigt som de sovjetiska företagen kan hållas ansvariga om de inte uppfyller sina förbindelser gentemot utländska företag. Vi vill att Sovjetunionen skall bli ett intressant investeringsobjekt för utländska företag. också finska! LJ