Curt Lindbom på IF -94: ”Bidragsekonomin har nått smärtgränsen!”

av Ragnhild Artimo Forum 1994-04, sida 13, 24.03.1994

Taggar: Personer: Curt Lindbom Teman: ekonomi

alt farligt, med avseende på samhällsfreden. Föga eller ingen uppmärksamhet har ägnats frågan hur man i recessionen, med en jättearbetslöshet och därav följande lägre skatteintäkter och högre sociala utgifter, skall kunna garantera individen — alla individer, inte bara de gynnade som “har något att sälja”, materiellt eller som = intellektuella kapaciteter — grundtrygghet, tjänster för de erlagda skattepengarna, och reell valfrihet, reella alternativ.

Den nyliberala tesen att välfärdsstaten betyder för långt driven standardisering, och den vägen minskar valfriheten, tycker Lång är litet ihålig —Vad marknadskrafternas förespråkare vill är att ersätta välfärdsstatens “standardisering” med den marknadsekonomiska korporatistiska statens lika alternativlösa centralisering till stora ekonomiska gytter. Hur mycket valmöjligheter har individen då all ekonomisk makt koncentreras till några megaenheter i takt med att stora ekonomiska korporationer ersätter en socialdemokrati av svensk modell?

Glöm inte miljön!

Av samma anledning ställer sig överdirektör Lång skeptisk till okritiskt pådrivande av integrationen för att integrationen “ger större möjligheter att förverkliga oss själva”. Det är inte säkert att det blir så.

En dimension som i sammanhanget ägnats för lite uppmärksamhet är miljöoch resursfrågor.

— Jag har svårt att blint tro på att just privata instanser är bäst skickade att slå vakt om individens rätt till en acceptabel miljö och till en resursanvändning som beaktar det allmänna bästa, inte enbart enskilda företags bästa.

Lång konstaterar att samhällstänkande i många situationer står mot profittänkande.

I en miljökris av någon skala blir det i alla fall samhället som måste ingripa, åtgärda situationen,

Hur beaktas individens intressen i ett läge då man måste tillgripa hård samhällsstyrning?

Curt Lindbom på IF -94 “Bidragsekonomin har nått smärtgränsen!”

Ragnhild Artim rbetslösheten måste halveras, säger Curt Lindbom, — Hack mans koncernchef och ordförande för Centralhandelskammaren, kategoriskt. Inte bara av humanitära och sociala skäl, utan också och i synnerhet av nationalekonomiska skäl.

— Folk måste fås att komma ini eller återvända till arbetslivet, och det måste vara mer lönande att arbeta än att lyfta bidrag. Det finns ett samband mellan det inkomstbundna = arbetslöshetsunderstödet och den runt 23-procentiga arbetslösheten. Det är en första rangens fråga för natione att få ner arbetslösheten till åtminstone 10-11 procent på några få års sikt. Att skylla på att den teknologiska utvecklingen oåterkalleligt decimerat jobben håller inte— vi har dubbelt så stor arbetslöshet som våra teknologiskt lika långt eller längre hunna = konkurrentländer. Felet hos oss är att det gjorts ekonomiskt lockande att förbli arbetslös och hanka sig fram på en lämplig mix av bidrag hellre än att ta ett jobb som kan tyckas tråkigt eller för illa betalt.

En annan central katastroffaktor är enligt Lindbom den nationella skuldsättningen.

— Frejdigare företagaranda, både som anställd och som företagsgrundare, skulle generera det uppsving som inte kommer genom at “vänta ut” recessionen, säger Cur indbom, Hackmans koncernchef oc ordförande för Centralhandelskammaren.

— Finlands statsskuld ökade senaste år med 90 miljarder mark. För de flesta är summan så stor att den med nödvändighet förblir abstrakt, vilket är farligt. Utslaget per capita blir det 1 alla fall en skuldökning det året på nära 20 000 mark per person. Lånupptagningen fortsätter i nästan samma takt i år. För att hålla dethär för ögonen borde man hålla medborgarna väl informerade om skuldökningen i realtid genom exempelvis ljustexttavlor av samma typ som nu på många byggnader visar tid och temperatur…För vi kan bara inte år efter år leva på krita som nation. Det kan ju inte individer och familjer heller. Låneupptagningen är nu [—1,5 miljarder i veckan, och med annalkande riksdagsval och behovet av valfläsk mattas takten knappast!

Kartellerna krossas

Finland står i alla händelser inför omvälvande förändringar, påpekar Curt Lindbom — alldeles oavsett hur EU-frågan löses för vår del. Med ett avreglerat Europa är deten ny sits också för oss, medlem eller inte.

— Från att ha varit en extremt sluten och skyddad marknad, med ekonomin dominerad av karteller, monopol och en bilateral sovjethandel — och med regleringar som artificiellt upprätthållit en hög prisnivå i hemlandet — tvingas vi nu ut på en öppen, allt hårdare konkurrerad exportmarknad, samtidigt som också hemmamarknaden blir öppen för konkurrens. Att finska företag reellt blir tvungna att verkligen konkurrera ser jag som något positivt. fortsättning på sid 1 13