Danmark drar åt svångremmen
av Sigyn Alenius Forum 1985-08, sida 16, 09.05.1985
Taggar: Orter: Danmark Teman: lagar
Danmark drar åt svångremmen
Lönelagen är genomdriven. Strejken är genomkämpad. Nu gäller det regeringens ekonomiska program. Så ser det danska näringslivet på läget efter två stormiga veckor: hundratusentals har varit på barrikaderna för att bekämpa de borgerligas politik och till och med det allra heligaste, självaste folketinge har tufsats till.
tatsminister Paul Schliter sade sakligt och lugnt som han brukar: — Danskarna är demonstrationsglada När det gick som hetast till, och massorna spärrade av Kristiansborg fick han själv be om poliseskort för att alls komma in på sitt kontor. Nu talar han om verkningarna av lagen, som låste lönerna och priserna till ett påslag på allra högst två procent per år under de två närmaste avtalsåren. När effekten blir synlig, blir löntagarna glada igen Då blir det nämligen enligt statsministern första gången sedan 1976, som de danska löntagarna får uppleva att reallönen stiger. Under de många socialdemokratiska åren steg lönerna visserligen ofta med 10 procent och till och med mera, men priserna steg ännu mera. Nu är både priser och löner låsta, och utvecklingen är redan på väg åt rätt håll. Nu är det skäl att vara optimist
Index slopat
Schläter ser optimism som ett realpolitiskt redskap, inte bara som en behaglig filosofi, och med detta redskap skar han strax efter sitt tillträde pulsådran av den danska arbetarrörelsens allra heligaste ko, nämligen lönernas bindning till levnadskostnadsindex
Facket morrade och vred händerna, men nu har det gått i två år, och med den nya lönelagen är index också avskaffat, så det går två år till. LO talar fortfarande om att återgå till indexsystemet, men så länge de borgerliga regerar blir det nog ingenting av det.
Sen hemställde den borgerliga regeringen strax till ardbetsmarknadsparterna — som under socialdemokraterna hade vant sig vid tvåsiffriga belopp — att göra ett avtal med högst fyra procent löneökning. Det gjorde de (och de fyra procenten har i det allra närmaste kunnat hållas).
Första avtalsåret (löneavtalen i Danmark är traditionellt tvååriga, och löper från första mars) har lönepåslaget varit 4,3 procent, och det andra året 4,6. Inflationen har legat mellan fem och sex procent, en reallönenedgång, men inte så stor som den var under Ancker Jörgensens senare år.
16
Stram linje
Nu har regeringen genomfört vad Schlöter kallar den naturliga fortsättningen: en ny halvering av löneökningstakten. Arbetsgivarna och LO kom inte överens. LO krävde sex procent, inklusive nedskuren arbetsvecka de kommande åren — till 35 timmar. Arbetsgivarna ville inte gå med på en arbetstidsändring, och var villiga att acceptera lönepåslag på allra högst två procent Regeringen fick ingripa, eftersom förlikningsmannen gav upp. Det blev två procent under det första året, och 1,5 under det andra, med priserna låsta efter samma modell. Arbetsveckan kapas med en timme, men först de två sista månaderna av avtalet, alltså från januari 1987. Facket rasar, men regeringen säger: ta det lugnt. Raseriet går över när alla börjar uppleva att lönepåslagen visserligen har tillmätts knappt, men att pengarna räcker bättre till, för att inflationen är under kontroll. Den var 14—15 procent och till och med mera under de socialdermokratiska åren. Nu är målet som sagt att hålla den på två procent.
Låga lönepåslag
Arbetsgivarna har definitivt intresse av att inte låta lönerna skena. Deras mål harmonierar med regeringens: låga lönepåslag som ökar konkurrenskraften så att exportsiffrorna stiger. Därmed ökar också sysselsättningen, och detta är I såväl arbetstagarnas som arbetsgivarnas och regeringens intresse.
Regeringens saneringsprogram har från starten gått på tre spår: förbättra konkurrenskraften, sanera budgeten. | år ett väntat underskott på 36 miljarder danska kronor; sex procent av BNP. Det är för mycket, men det är nästan hälften mindre än den budget som den borgerliga regeringen ärvde av Jörgensen — den från 1983 — där fanns ett underskott på 54 miljarder kronor, eller 11 procent av BNP.
Med ett lägre budgetunderskott följer att kreditmarknaden avlastas och räntenivån kan sjunka. Räntan var uppe i 22 procent när de borgerliga kom, nu är den knappt 13.
Det tredje spåret i regeringens politik heter: håll valutakursen stabil, undvik devalveringar och bygg därmed ett värn mot inflationsimport.
Skulder
Också socialdemokraterna hade sina tre aktionsspår. De gick i helt annan riktning. Jörgensens recept för att lösa krisen var: Sätt fart på ekonomin bl a genom att öka lönerna och stärka köpkraften. Ge ytterligare stimulans genom växande underskott på statsbudgeten. Devalvera regelbundet, för att motverka det omkostnadsförsprång som denna politik för med sig.
Detta ledde emellertid till en kontinuerligt ökande skuldsättning som Schlöäterregeringen nu försöker arbeta bort. Schläter trör på arbetsfred nu, och han tror bergfast på ett lyckligare liv i framtiden också för de idag så ilskna löntagarna Hittills har de borgerliga redan uppnått resultat med sin benhårda inkomstpolitik: inflationen håller på att sjunka, budgetunderskottet är på väg ner, exporten växer, investeringstakten ökar. Industrins investeringstakt var förra året 30 procent högre än året förut, och i år räknar man med 25 procent. Sysselsättningen har förbättrats. Arbetslösheten var över 11 procent när de borgerliga tog vid, nu är den under 10, kurvan vände när de borgerliga hade varit ett år vid makten.
Schlöter påpekar för övrigt att de nya arbetsplatserna som har skapats ingalunda är konstruerade jobb i stat och kommun, som skapats för att decimera arbetslösheten. Största delen av de nya jobben finns på privatsektorn.
Tvångslån
Vad de borgerliga inte har lyckats med är att decimera underskottet i bytesbalansen. Ett nytt minus på 15 miljarder danska kronor väntar detta år, men i samband med lönelagen genomfördes också starten till en skattereform: ett tvångslån som drabbar alla som förra året har haft inkomster på över 150 000 danska kronor. Av överskottet ska nu åtta procent inbetalas, och staten behåller det som ett lån utan ränta med återbetalning först i tre rater år 1990-92. Det skulle enligt Schlöter kapa toppen av lyxinköpen av importerade varor.
Kritiken från socialdemokraterna och vänstern ytterom socialdemokraterna är i huvudsak, att ingreppen ensidigt gagnar arbetsgivarsidan och ”de rika” Schläter jämställs med Reagan och Thatcher.
Vi har sparat, säger regeringen, det stämmer, men huvudsakligen har saneringen företagits I form av att vi har låst olika slag av sociala förmåner. Vårt mål är inte att skära ner, men att hejda en ytterligare ökning av de sociala utgifterna
Detta är nödvändigt, anser Schlöter. Statens skuldbörda med 443 miljarder danska kronor idag är alldeles för stor.
Sigyn Alenius 8/1985 FRUN