Datumkoden är en tidsinställd bomb

av Erkki Olin Forum 1995-15, sida 24, 23.11.1995

Erkki Olin

Datumkoden är en

TIDSINSTÄLLD BOM m några år smäller det, säger Pete de Jager som tjänar sitt levebrö på att under en jorden-runt-resa tala om hur viktigt det är för företagen att de rättar till en olägenhet som alltjämt vidlåder de flesta dataprogram. I Finland har han nyligen gästat Rastor i Helsingfors.

Många datasystem, troligen de flesta, behandlar alltjämt datumkoden i förkortad form och utelämnar anteckningen för sekel och årtusende. Det kommer sig helt enkelt av att man rationaliserade bort dessa två kodtecken i databehandlingens ungdom. utan att inse vilka följderna långt senare kunde bli. Få tänkte i det skedet på hur programmen skulle reagera vid sekelskiftet.

Men Peter de Jager hörde till undantagen. Efter slutförda akademiska studier i databehandling år 1979 specialiserade han sig så småningom på att hitta fel i datorsystem. Genom att testa programmen med avseende på hur de skulle reagera på subtraktionen 00 minus 99, kom han på ett stort antal dataprogram som inte skulle klara av en sekelövergång.

Då datumet 16.10.1995 registreras som 16.10.95, leder subtraktionen 01.01.00 minus 16.10.95, där det förra datumet står för 01.01.2000, till ett negativt tal, varvid programmet så att säga “viker sig” eller brakar samman. Problem uppstår också då man vill ordna data i kronologisk följd: datorn utgår ifrån att .13 är 1915, fastän man avsett året 2015. Det inses också snart att alla datoriserade uträkningar, där ett datum på ett eller annat sätt ingår, blir problematiska.

Problemet är enkelt men enormt till volymen

Vid en första anblick verkar problemet enkelt och lätt att lösa. Det bagatelliseras tyvärr ofta av personer som borde veta bättre, men som inte bemödat sig om att sätta sig in i situationen, säger en något frustrerad de Jager.

— Visst är rättelsen enkel som enskild åtgärd, men det gäller ju att korrigera en så enormt stor mängd data. Det är inte enbart programmen som skallses över: också själva registren, där data lagrats i åratal, måste genomgås rad för rad.

Databeroendet har med åren fått otroliga proportioner. Förut berördes främst de administrativa systemen, men nu är snart sagt hela samhället datorstyrt — logistiken, tågen och flyget. Datumkoden inflikas i de flesta sammanhang. Till och med trafikljusen och alarmsystemen är beroende av datum.

Ett företag har vanligen 25-50 datasystem med upptill 300 program som bildar en integrerad helhet. Programdokumentationen är ofta bristfällig och saknas ibland helt. Dessutom kan man ha använt en hel uppsättning olika programmeringsspråk. Och programmeraren har naturligtvis flytt fältet för länge sedan.

24

Då allting är “datumstämplat”, är det som att leta efter flera nålar i en höstack. Hur skall företaget veta att man fått tag på alla nålarna, utmålar de Jager situationen? Att rätta till allting är en massiv uppgift och ett tråkigt, monotont rutingöra. Dessutom skall systemen testas med autentiskt material, förrän man kan lita på att de fungerar.

Att få företagen att inse problemets vidd i god tid är heller inte lätt. En undersökning, som omfattade alla amerikanska företag i USA med en årsomsättning på minst 500 miljoner dollar, visade att bara omkring 20 procent av företagen hade reda på hur många dataprogram de använde. Resten visste inte ens detta — för att inte tala om att de skulle ha åtgärdat datumfrågan.

Ny mjukvara - s kan inte fixa problemet Mången hänger sig åt önsketänkande oc tror utan närmare eftertanke att problemet tids nog skall gå att fixa med någon miraku JA

Peter de Jager predikade för Rastor-pu blik om domedagsproblemet: datumkoden i datorer via millenieskiftet. Justeringen blir en dyr historia för företagen.

lös mjukvara. Det gör det dessvärre inte, säger de Jager och meddelar att han är bergsäker på att en massa företag kommer att stupa på den inställningen. Redan nu är tiden knapp särskilt för företag med framåtriktad databehandling. Om kanske två, tre år skall rutinerna med spännvidd över sekelgränsen även i datumhänseende fungera felfritt. T. ex banker och försäkringsbolag har naturligtvis varit tvungna att korrigera de system som redan påverkats, men har man försäkrat sig om att också de anslutande programmen i systemintegrationen klarar tröskeln år 2000?

Dyr historia…

Royal Canadian Bank har räknat med att tvingas spendera 70 miljoner kanadensiska dollar eller omkring 230 miljoner mark på att få problemet helt ur världen. Ett medelstort företag i USA måste ro ut med inemot 10 miljoner mark för att kunna datumkorrigera sina system, omtalar systemchef Kari Koivisto på IBM i Helsingfors och hänvisar tillen nyligen utförd undersökning.

Hur problemet skall lösas beror på hurdana system företaget har, anser de Jager. I de flesta fall är det omöjligt att rätta till a//a system. Det finns varken resurser eller tillräckligt med tid för den uppgiften. Ironiskt nog måste man även nu ty sig till ett förkortat årtal och sköta inmatningen med ett program som i normalfall genom en regel kan särskilja på sekel eller som m.a.o. vet när det är fråga om data som hänför sig till 1900talet och när man avsett det kommande seklet. I marginella fall, såsom t. ex. då uppgiften avser året 1915 i stället för år 2015. skall operatören vid inmatningen kunna kringgå denna regel.

Glöm allting utom de vitala systemen!

På grund av tidsbristen åtgärdas i första hand bara de system som är av vital betydelse för företagets verksamhet. Därefter gäller det att klargöra i vilken ordning systemen kollapsar och sedan behandla det system som först faller samman, därpå det följande o.s.v. Ett detaljerat tidsschema för varje åtgärd görs upp enligt tanken: Vad skall vi uträtta idag för att nästa vecka kunna räkna med att den detaljen fungerar och vad måste vi därnäst ta itu med ?

Innan man överhuvudtaget vet var stötarna skall sättas in, måste naturligtvis de kritiska systemen kunna tas fram ur programportföljen, vilket vanligtvis brukar kräva en tid på fem månader. påstår de Jager.

Problemets volym gör att den sysselsättande effekten blir stor. de Jager anser att dataprogrammerare kommer att bli en hett eftertraktad resurs som företagen i sista hand desperat tävlar om. 9

Forum nr 15/95