Delar av designindustrin måste flyttas utomlands
av Tommy Westerlund Forum 1991-05, sida 07-08, 21.03.1991
Vem då Lindfors?
Stefan Lindfors, född 1962. dimitterades från inredningsarkitektlinjen vid Konstindustrlella högskolan hösten 1988. Redan under studietiden fick han bland annat hedersomnämnande vid triennalen i Milano. Han har haft utställningar ute i Europa och är just nu aktuell med en utställning i Amos Anderssonmuséet i Helsingfors. Nästa år planerar han en utställning i Paris. Lindfors gör möbler för finska Martela och ett par italienska företag, och lampor för tysken Ingo Maurer. Han har också gjor smycken för Kalevala Koru. L lektorat vid Konstindustriella högskolan. Enligt honom kan man klart skönja en del intressanta personligheter bland eleverna.
Om och när den nya designervågen är här, så kommer den att skilja sig markant från den gamla vågen. Den dominerades av Finlands natur på alla möjliga sätt. Lindfors är fullständigt trött på den och tror inte heller på att hans yngre kolleger tänder på den gamla stilen.
— Natur finns i alla länder: Holland har sina strandremsor, Tyskland sina skogar och Italien både Rivieran och
Alperna. Det stämmer inte att vi sitter här med något extra. Den myten gick hem tidigare. men i dag är världen mindre och folk reser mycket mera. Finland kan bli känt som ett designland igen, men inte med samma medel som tidigare — den finska naturen och trä. Det kan till exempel bli fråga om metallmöbler.
Egen stil på nya möbler
Han tror inte heller på en enhetlig stil i framtiden. Under 30-talet var design och formgivning överhuvudtaget ett rätt så nytt begrepp. Men sedan dess har det producerats enorma mängder och det är inte längre möjligt att bilda ett eget formspråk.
Det kommer antagligen inte någon ny speciell linje från Finland längre. Men Stefan Lindfors tror på att det kommer en handfull kreatörer som kan göra sig kända. Största problemet är att lyckas göra något som går åt och accepteras utan att det blir någon form av plagiat på italiensk eller fransk stil.
— Jag vet inte vad den nya vågen närmast kommer att vara besläktad med. Själv vill jag prova mig fram. Senare i år kommer jag med nya möbler, bland annat för Martela, som blir något extra. Det blir några serier i raffinerad. ny teknik. Möblerna har inte anknytning till någon eller något annat. Jag förverkligar faktiskt mi själv. Jag tror mycket på dem och vill att de skall bli möbler för var och en där priset inte ska utgöra ett hinder.
Miljövänlig formgivning
Stefan Lindfors har just nu en utställning på Amos Andersson-muséet i Helsingfors. Han har vid sidan av bruksföremål hela tiden också skapat ren konst. Strävan är att även i framtiden arbeta parallellt inom bägge områden. I allmänhet tror man att formgivare gör bruksföremål för att kunna finansiera sin konst, men åtminstone för Lindfors är det rakt tvärtom. Hittills har konsten varit en större inkomstkälla än bruksföremålen.
Han jobbar med en mängd olika material och är nyfiken på allt nytt. Men godkänner inte allt på vilka villkor som helst. Han planerar nu att noggrannare forska i olika material som kan tänkas användas av formgivare.
— Jag är intresserad av alla material som jag inte vet någonting om. Det blir allt viktigare vilka material vi handskas med för att inte belasta miljön ännu mer än man redan gör. Till exempel kolfiber tror man att är rent och kliniskt, men framställningen innehåller en massa gifter. Om jag ska fortsätta som formgivare så vill jag inte bidra ytterligare till nedsmutningen utan använda miljövänligare material.
Esa Kolehmainen, Artek: | Delar av designindustri måste flyttas utomlands
Text: Tommy Westerlund
Vår designindustri måste skära ner sina produktionskostnader. Och det sker genom att flytta produktionen utomlands. För glas- och keramikindustrin brådskar det redan och snart är det också dags fö möbeljättar som Asko och Isku. Ocks åtminstone i någon mån.
ör Artek kan det bli aktuellt,
Det säger Esa Kolehmainen, VD för Artek, som samtidigt tror på en ny vår för finsk design i form av en återgång till gummal god naturnära stil efter en kaotisk utflykt i postmodernismen under 1980-talet.
et var kvartetten Maire Gullichsen, Nils Gustav Hahl och Aino och Alvar Aalto som grundade Artek 1935. Avsikten var att introducera och sälja paret Aaltos möbler, och även hela den modernistiska stiltrend som låg i tiden. Det skapades en Artek-anda som hållit i sig genom åren. Det senaste året har emellertid inte varit likt något tidigare år i företagets historia. Hösten 1989 tillträdde Esa Kolehrmainen som verkställande direktör.
FPSRUN, 5/1991
Han kom från Arabia där han arbetat som designchef. Sedan han tog över har det hänt ett och annat. Så många stora beslut som fattats under det senaste år har man inte fattat under de em-sex föregående åren tillsammans. De tre största 0 Indoor hade tidigare öppnat en butik i Esbo och den gick bra. Kolehmainen insåg att det också kunde vara något för Artek. I maj 1990 blev det en Esbofilial.
Vänd
Arteks affär flyttade den första mars till nya utrymmen på Södra Esplanaden.
0 Arek Studio grundades. Det är fråga om ett laboratorium där nya idéer och produkter testas. I och med Studio tar man distans från Aalto. Den första möbeln finns redan på marknaden.
Ö Arteks affär flyttade den 1.3.1991 från Aaltos Järnhus på Centralgatan till Södra Esplanaden.
Ny Artekstil
Artek hade inte flyttat om det inte hade varit för konjunkturerna. Lågkonjunkturen kom = överraskande snabbt och 1990 blev förlustbringande. Man insåg att man måste få ner kostnaderna. av vilka hyran utgjorde en väsentlig del. En hyressänkning visade sig vara utesluten, så en flyttning blev enda lösningen.
— Vår starka företagskultur begränsade vår flyttning kraftigt. Det var inte många platser som var tänkbara. Valet föll på funkishuset vid Södra Esplanaden 18. Utrymmena är på 500 m” i gatunivå, mot 1 000 i källarplan på vår tidigare adress, men skillnaden är i verkligheten inte stor eftersom de nya utrymmena kan utnyttjas betydligt effektivare. Och inbesparingarna i hyreskostnader är 1.6 miljoner mark per år, berättar Kolehmainen.
Artek Studio är för sin del en helt ny linje inom Artek. Den första produkten. en divan, Kazimir, av Jouko Järvisalo, presenterades förra året och
Arteks VD Esa Kolehmainen tror att den gamla klassiska finska designen igen kommer att börja synas i de nya formgivarnas arbeten.
följande produkt ska vara klar till Habitare-mässan 1 höst. Studio innebär en helt ny stil jämfört med Arteks gamla klassiska. Men enligt Kolehmainen kommer företaget ändå inte att få en ny bild utåt. Och behöver det inte heller.
— 1990-talet kommer att bli bra för vår klassiska stil. Natur, ekologi och mjuka värden gäller. 1980-talets postmodernism borde ha varit det värsta för ett företag som Artek. Nu är det förbi och vi kommer starkt igen. Rent ekonomiskt tror jag att fjolåret var vågdalen för oss. Då sjönk omsättningen med 15 procent och resultatet slutade på minus. Redan i år borde vi vara på väg uppåt igen.
Uppgången har börjat Kolehmainen tror på finsk design också på det hela taget. 1970-talet var mycket dåligt. men redan under slutet av 1980-talet började det gå uppåt efter postmodernismens kaos, som han kallar det.
Någonting hände på 70-talet. Skolan blev helt politiserad och kontakten mellan formgivarna och industrin bröts. Under 80-talet gick utveckling Den första produkten från Artek Studio. Jouko Järvisalos divan, Kazimir.
en mot olika håll. Postmodernismen gjorde att yngre formgivare vågade göra saker och ting. Men det skedde inte alls på industrins villkor. de kände sig helt fria. Ala var stora konstnärer. Resultatet blev enligt Esa Kolehmainen ett kaos.
— Efter kaoset kan vi se att kreativiteten finns kvar. Vi behövde kaoset. Nu kan man klart se att principer som vår formgivning hade på 30- och 60talet finns kvar. Det borgar också för kvaliteten. Det finns i dag bra finländska formgivare. Och jag tror att det gamla finska receptet med enkelhet. kontakten till naturen och användningen av funktionalismen i kombination med dagens nya teknologi kommer att föra upp finsk design igen. Om bara formgivarna och industrin-näringslivet kan hitta varandra.
Tillverkning utomlands
Men de ekonomiska villkoren just nu är rätt så dystra. De gamla, goda fins<a varumärkena måste hitta nya vägar ör att tillverka produkterna. Det blir ör dyrt att tillverka allting här hemma.
— För glas och keramikindustrin, som måste importera sitt råmaterial, börjar det brådska. De måste flytta sin masstillverkning utomlands för att kunna skära ner produktionskostnaderna. Rätt snart borde också möbeljättar såsom Asko och Isku satsa mer på utlandet. Så småningom kan det även bli dags för Artek att börja någon form av tillverkning utanför Finland. Skillnaderna i tillverkningskostnader är nämligen enorma.
Slå vakt om våra etablerade märken!
Det är inte enbart fråga om lönsamhet och = tillverkningskostnader. Kolehmainen är också orolig för hur det ska gå för våra kända varumärken i framtiden. Det är i dag nämligen svårare än någonsin att slå igenom som formgivare eller få fram ett nytt varumärke. Internationellt är det störtomöjligt för de flesta. Därför borde vi slå vakt om det vi har.
— På den stora möbelmässan i Köln. sade någon att det knappast kommer nya varumärken i framtiden. Det kostar för mycket. Därför är det synd att ett av våra finaste varumärken. Marimekko, enbart stampar på stället. Där sker ingen utveckling. Ingenting. Man bara tappar tid.
Enligt Kolehmainen beror det på bristande visioner och speciellt på bristande designledning. De förstår inte vad det gäller.
— Vår bild utåt bleknar om inte våra varumärken håller positionerna.
5/1991 F RUN